Livet i lockdown – strykbräda i julklapp: Ekots Andreas Liljeheden i Bryssel

Utrikeskrönikan 11 november

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel, onsdag

Om du skulle gå i karantän i några veckor och bara få ta med dig ett visst antal saker, det allra nödvändigaste, vad skulle du välja då?

Jag tror att om jag skulle ställa den frågan till tio personer så skulle jag få tio helt olika svar.

Ändå är det just den frågan som den belgiska regeringen har försökt besvara åt alla oss som bor här i landet.

På grund av kraftigt ökad Coronaspridning befinner vi oss nu i en ny lockdown. Visserligen något mjukare än i våras men det mesta är ändå stängt. Det är bara vissa butiker som är öppna och de som håller öppet får bara sälja nödvändiga varor.

Så vad klassas då som nödvändigt?

För att få svar på det så åkte jag häromdagen till min lokala stormarknad. Samma affär som jag svettades i för två månader sedan i en annan krönika när jag förgäves letade efter rätt skolmaterial till barnen kvällen innan skolstart.

Där på stormarknaden, som normalt säljer allt mellan himmel och jord och lite till, blev det väldigt tydligt vad som var nödvändigt och inte.

För att inte butiken ska få konkurrensfördelar gentemot andra som tvingats stänga ner helt har de fått spärra av de avdelningar och hyllor med icke-nödvändiga varor.

Bland de nödvändiga produkterna fanns så klart mat och dryck men även trädgårdsattiraljer och böcker.

Så långt var det ganska logiskt. Man måste ju äta och dricka. Och om man ska stanna i hemmet kan det ju vara bra att förströ sig med en bok eller sysselsätta sig med trädgårdsarbete.

Däremot kan det bli svårt i längden att hålla rent här hemma. Dammsugare och damsugarpåsar var nämligen inte nödvändiga visade det sig.

Faktum är att ju längre in jag gick i butiken bland de öppna och avspärrade hyllorna desto svårare blev det att följa logiken bakom klassificeringen av nödvändiga och icke-nödvändiga varor.

Jag kunde till exempel köpa kaffe men inte en kaffebryggare.

Jag kunde köpa en strykbräda men inget strykjärn.

Jag kunde köpa nya filmer och skivor men inte apparaterna för att spela dem.

Däremot kunde jag köpa ny resväska fastän regeringen starkt avråder alla från att resa.

Nu är det här kanske inte jättestora problem, särskilt inte om nedstängningen blir så pass kortvarig som man hoppas på. Men jag ändå lite orolig. För julen.

Att avdelningen med juldekorationer är stängd kan jag leva med men att hela leksaksavdelningen är avspärrad - det kan bli ett reellt problem.

Okej, leksaker kanske inte är livsnödvändiga men försök förklarar det för barnen den 24 december.

Hittar vi inte grejer på nätet och vi bara har tillgång till stormarknadens utbud kommer tomtens säck bestå av livsmedel, några böcker och kanske en strykbräda.

Så vi får se hur det blir med familjens julstämning i år.

Men för egen del är julen säkrad. Den speciella kalendern som jag brukar köpa och som har blivit ett obligatoriskt inslag under åren här i Bryssel fanns där på stormarknaden.

Öl-julkalendern. Med en ny överraskningsflaska under varje lucka.

För är det något som klassas som nödvändigt här i Belgien så är det ölen.

Andreas Liljeheden i Bryssel
andreas.liljeheden@sverigesradio.se