2020 var ett bedrövligt år: Caroline Salzinger, Nättraby

Utrikeskrönikan 28 december 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Nättraby, måndag

Jag är inte den första, men så här den 28 december möjligen ändå den sista bland kollegorna att slå fast att 2020, det var ett bedrövligt år. Härom morgonen räknade Peder Gustavsson i Bangkok upp några av de usla sakerna som hänt i hans bevakningsområde, men, det finns förstås mer.

Faktum är, att så mycket hemskt har inträffat sedan nyårsdagen att en kille i Hamburg, som förstås förlorat jobbet på grund av Corona-pandemin, använt sin nyfunna extratid till att ställa samman en kalender att ta med sig in i 2021, med mottot "det kan inte bli värre". Med start den 1 januari, och branden i djurparken i hans födelsestad Krefeld, räknar han upp den ena ohyggligheten efter den andra, ända fram till finalen, julen.

För julen är ju för många av oss en mer, eller mindre, älskad konstant i en föränderlig, kaotisk och svårförståelig värld. Men inte heller den skulle bli som vanligt 2020. Ingen tjocka släkten att glädjas åt eller bäva inför, ingen svettig jakt på sistaminuten-klappar i köpcentrum knökfulla med andra desperados, nej i år skulle allt mötas, fixas och handlas, svalt och effektivt, på nätet. Kaos blev det ändå, men nu istället när de tre kilo potatis man trodde sig ha klickat hem på mataffären punkt se visade sig vara tre stycken ynka knölar i botten av papperspåsen.

Men jag tänker att det som skiljer Corona-pandemin från många av de andra tråkigheterna vi rapporterat om, det är just det globala. Pandemin är en gemensam erfarenhet för stora delar av världen, känslan av att sitta i samma båt är sällsynt stark och det öppnar också upp vår blick för att ta lärdom av varandra på de mest oväntade sätt.

Insikten om att man kan leva sitt liv annorlunda, att inga vanor är ristade i sten kan slå en helt plötsligt. Som i morse, när en av mina favoritkommentatorer i ett mail uttryckte oro för sina vänner som brukade fira jul men som i år sitter ensamma, utan familj, utan presenter, kanske i ett land som Tyskland, där det mesta är stängt på grund av pandemin.

För se, som judinna i ett land med övervägande kristna traditioner har hon, tillsammans med alla andra som inte firar jul, stor erfarenhet av just det. Där hon bor, i New York, är det bara Kinakrogarna och biograferna som har öppet under jul, resten av stan är lika stängd som, ja, Tyskland i lockdown, med resultatet att kinamat på julafton och sedan bio har blivit en spridd tradition bland judiska familjer. Många judar i Tyskland och Tjeckien har anammat seden, liksom en del i London.

Så istället för att fira en blek skugga av sin vanliga jul kanske man just i år ska passa på att prova ett helt annat sorts och dessutom garanterat smittfritt firande. I stället för att deppa ihop över inställd samvaro och det omöjliga i att få till en Jansson med de där tre ynka potatisarna, kan man slå sig fri, beställa hem Kinamat, leta upp en film man länge velat se och vips har man avslutat 2020 på topp, med en ny erfarenhet i bagaget, att ha firat en traditionell judisk jul.

Caroline Salzinger, Nättraby