Corona – ett år senare: Björn Djurberg, Peking

Utrikeskrönikan 5 januari 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Peking, tisdag.

Det har varit ett omtumlande år, Coronaåret 2020.

Och såhär i början på det nya, så har jag grävt lite i mitt arkiv.

Varför då? Jo, för att få lite perspektiv. Det är lätt att tappa fotfästet i all dramatisk Coronarapportering och att blicka tillbaka ger i alla fall mig möjlighet att se de längre linjerna.

Och när jag tittar tillbaka på januari 2020 så slås jag av hur mycket av det som hände då kom att prägla det som hände sedan.

För ett år sedan flög jag till Taipei, för att bevaka presidentvalet där. Den sittande presidenten, Tsai Ing-wen, vann rekordstort på en Kinaskeptisk valplattform.

Ett tecken på det växande avståndet mellan den självstyrande demokratin Taiwan och enpartistaten Kina.

Ett avstånd som fortsatt växa sedan dess, ackompanjerat av hot och vapenskrammel.

Efter Taiwan reste jag till Hongkong.

Och faktum är att för ett år sedan, på dagen faktiskt, så rapporterade jag om att Kinas styrande kommunistparti installerat en ny partiboss över sitt mäktiga samordningskontor i Hongkong.

Statliga kinesiska medier proklamerade att det här innebar att Peking ville inleda en så kallad ”ny era” för den delvis självstyrande staden.

Nu, ett år senare, vet vi hur det blev.

Efter att den nationella säkerhetslagen infördes i somras har Hongkong förändrats i grunden och utrymmet för politisk opposition tycks krympa dag för dag.

Minns ni att Kina och USA för ett år sedan skrev under ett handelsavtal?

Det så kallade ”fas-1-avtalet” var tänkt att följas av ytterligare förhandlingar, men så blev det ju inte. Istället frös relationerna till is.

Och, något kom ju som bekant emellan.

För ett år sedan, lite drygt, så rapporterade jag om en ”oidentifierad lungsjukdom” som tvingat myndigheterna i Wuhan att sätta 27 personer i karantän.

Vi vet alla vad som hände sedan, men då för ett år sedan, så var den där nyheten från Wuhan fortfarande bara en bland många andra.

Men, som även om den var en liten del i ett globalt nyhetsflöde också såklart existerade i en kontext.

Det är kanske få som minns det nu, men innan covid-19 så var Sars den sjukdom som många var rädda för.

Och det var den rädslan, för Sars, som gjorde att den där oidentifierade lungsjukdomen i Wuhan fick den uppmärksamhet den fick.

Och det var också därför som den kinesiska polisen slog ner på de som försökte varna för viruset.

Och resten är, som man brukar säga historia.

En historia som blivit så gigantisk att det ibland känns svårt att få grepp om den nu, ett år senare.

Kanske blir de långa linjerna tydligare, nästa år.

Björn Djurberg, Peking
bjorn.djurberg@sverigesradio.se