Att gå klart skolan eller inte: Caroline Kernen, Stockholm

Utrikeskrönikan 7 januari 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, torsdag

Strax innan jul så var jag i kontakt med en familj i södra Rumänien. En väldigt fattig familj som bor i en by där många av husen är byggda av pinnar och lera.
Flera familjer där bor tre generationer tillsammans i ett enda rum. De har dragit in el själv för att ha en lampa och en tv och har inget rinnande vatten.

Familjen berättade om hur de suttit instängda under våren när de inte fick gå ut på grund av coronapandemin och restriktioner. Hur deras redan begränsade möjlighet till försörjning genom dagsjobb, tigga eller samla skrot hade försvunnit helt under en period. Vi fick lite grönsaker av grannen ett tag för att överleva berättade den äldsta kvinnan i familjen.

En sjuårig tjej som heter Ioana som bor ensam med sin mamma i den byn pratade om skolan. Skolan hade stängt på grund av pandemin och hon var bekymrad över det. Hon saknade sin lärare och klistermärkena hon brukade få av läraren. Att lära sig skriva är det bästa med skolan sa hon.

Istället för skolan så spenderade Ioana sina dagar i december med att att leka kurragömma, se på tv och följa med sin mamma och tigga. De sjöng julsånger utanför folks hus för att få pengar.

När Ioana pratade om skolan så påminde det mig om en annan liten tjej jag träffat för flera år sen, också i Rumänien. Jag och en kollega följde två tjejer i 20-års åldern som reste runt i Europa för att tigga, för att göra en dokumentärfilm om dem. De skrattade lite åt oss när vi frågade varför en ung tjej inte skulle kunna fortsätta att gå i skolan tills hon var klar. Det kan man inte, sa de. När man blir gravid eller när man träffar sin man, då slutar man skolan. Det hade de gjort, båda två.

Under samma period träffade jag en 11-årig tjej som också lös, precis som Ioana, när hon pratade om skolan. Det var det bästa hon visste.
Även 11-åringens mamma tyckte att skolan var viktig. Hon påpekade det ofta och varje morgon följde hon sin dotter på vägen dit.

Jag minns att jag funderade på om det skulle gå annorlunda för den här 11-åringen med utbildning jämfört med kvinnorna i hennes närhet som slutat skolan innan den kunde leda till något jobb. Det kändes lite så på sättet hon pratade.

11-åringens föräldrar reste fram och tillbaka mellan Rumänien och Sverige för att tigga här. Det tänkte inte hon göra när hon blev stor sa hon.

När hennes pappa senare fick ett arbete i Sverige erbjöds hon också möjlighet att gå i skolan här, fick jag berättat för mig.

Hennes möjligheter till att fortsätta sin utbildning kanske faktiskt skulle se annorlunda ut, tänkte jag.

Men pappan förlorade jobbet efter ett tag, familjen flyttade tillbaka sitt liv till Rumänien.

Mamman sitter fortfarande och tigger utanför en tunnelbanestation i Stockholm, och strax innan jul i år berättade hon att 11-åringen, som nu måste ha blivit 17 år, väntar barn.

Sjuåriga Ioana säger att hon helst av allt vill bli sekreterare när hon blir stor. Men hon kan ju inte gå i skolan just nu eftersom den är stängd. Egentligen ska hon följa undervisningen på distans, men hon har varken en surfplatta eller mobil som krävs för det, säger hennes mamma. Så hon väntar och hoppas att skolan ska öppna snart igen, säger hon.

Caroline Kernen, korrespondent med fokus på unga
caroline.kernen@sr.se