I februari äter man blinier: Ekots Lubna El-Shanti, Helsingfors

Utrikeskrönikan 25 februari 2021

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Helsingfors, torsdag.

I februari äter man blinier i Finland, förklarade en ny bekantskap för mig.

Blinier, bara tanken är stressande och ger en prestationsångest.

Det är inget uttalat förstås men alla vet att blinier är indirekt ett mått på duglighet i den ryskspråkiga världen.

Alla dessa: “Åh, så tunna blinier du lyckades göra, Masha – de är lika tunna som ett blad”, fick man höra sin mamma säga till sina väninnor på diverse pannkakstillställningar.

För ett par år sedan försökte jag själv vara duglig och kunde väl inte ha valt ett bättre tillfälle än när en ukrainsk väninna var på besök. Av mig fick hon en stekt degröra som hon så artigt berömde.

Ja, i februari äter man blinier, sa min nya bekantskap här i Finland och gav sitt bästa restaurangtips.

Stressen rann av mig, någon annan skulle få anstränga sig.

Så häromdagen åkte jag ut till hipsterkvarteren i Berghäll och besökte den omtalade retrokrogen från 1969, restaurangen med heltäckningsmattor och inredning i teak och mahogny. Ur menyn kunde jag välja mellan blinier med rom, lax, svamp eller grönsaker. Inga med sylt eller honung som vissa förväntade sig.

Eller jag hade ju så klart koll på vad som väntade mig men ändå blev jag överraskad när tallriken kom in. För där låg inte några tunna utsträckta pannkaksblad utan tjocka frasiga och fluffiga blinier, finländska blinier, gjorda på bovetemjöl och dränkta i skirat smör. Och jo, det var faktiskt gott.

Inte undra på att det sägs att marskalken Gustaf Mannerheim var alldeles särskilt förtjust i blinier och hade flera olika blinirecept i sina kokböcker.

Men det fanns nog blinier i Finland före hans tid. Enligt Hotell och Restaurangmuseet omnämndes blinier för första gången i Finland år 1860, skriver tidningen Helsingin Sanomat och förmodligen har blinier funnits i Finland så länge ryssar bott här.

Fast det var först på 90-talet blev det en riktig trendrätt, efter att en lokal krog införde en så kallad blinivecka, ett koncept som flera restauranger anammade och nu anordnar varje år, lagom innan fastan.

Hursomhelst så finns det ju några dagar kvar av februari, men det känns inte så motiverat att gå ut på restaurang igen, så frågan är om man själv ska våga ta tag i saken, kanske har ens duglighet ökat sedan sist eller så kanske den finländska varianten med sitt fluff är lite mer tillåtande.

Lubna El-Shanti, Helsingfors.