De ska inte få ta min framtid ifrån mig: Peder Gustafsson, Bangkok

Utrikeskrönika 1 mars 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bangkok måndag.

Det plingade till i telefonen. Meddelandet kom från en kompis i Yangon.

Det stod: Det är militär överallt, de skjuter med gummikulor, tårgas och chockgranater mot fredliga demonstranter. I natt sökte civilklädd personal från säkerhetsstyrkan igenom vårt kvarter efter motståndare till juntan. Flera har förts bort. Ingen vet var de är.

Jag fick textmeddelande morgonen tre dagar efter att militären tagit makten vid en kupp i Myanmar.

Efter det meddelandet har det kommit många, många fler som beskriver samma situation. Militären använder våld för att trycka ned motståndare till maktövertagandet.

Jag tänker på de där dagarna i november 2015 när de första riktigt fria valen genomfördes i Myanmar. Dagarna innan själva valdagen var det en spänd förväntan i luften. ”Är det verkligen sant? Ska vi få hålla ett fritt demokratiskt val?” sa flera av mina kompisar till mig på ett café i Yangon.

Thae Mon, en ung tjej sa: Tänk, jag är den första i vår familj som kommer ha möjligheten att få växa upp i ett demokratiskt och fritt Myanmar. Vilken möjlighet, vilken chans.

På själva valdagen 2015 var det nästan skrämmande tyst i Yangon. Det enda som hördes var kråkorna som kraxade. Folket som röstade stod högtidligt tysta i långa rader vid vallokalerna. Det var som att de inte riktigt vågade tro att det var sant.

Efter 50 års militärt styre fanns det en chans att landets stora demokratiikon Aung San Suu Kyi skulle kunna väljas till landets ledare. När vallokalerna stängde ökade volymen och sorlet när det stod klart att en stor och klar majoritet av folket hade röstat på NLD som är Aung San Suu Kyis parti och allt pekade på att det för första gången på väldigt länge skulle bli en regering som valts av folket.

Dagen efter valet var det folkfest. Miljontals människor var ute på gatorna runt om i landet och firade valsegern.

Det gick så långt att Aung San Suu Kyi uppmanade sina följare att dämpa sig eftersom hon inte ville reta upp militären som via sitt parti var valets stora förlorare.

Åren efter valet 2015 skapades en framtidstro och hoppfullhet hos den unga befolkningen i Myanmar. Företag startades, planer smiddes och plötsligt tog den inhemska nöjesindustrin fart igen. Filmer började produceras, privata radiokanaler började sända, artister från Myanmar reste till Sverige för att spela in nya låtar med svenska låtskrivare.

Det fanns en hoppfullhet och glädje som inte funnits på generationer. Valet 2020 skulle bara befästa demokratin i landet och det man talade om innan valet var mer hur de etniska grupperna och minoritetsfolken skulle få ett större inflytande och hur stor NLD och Aung San Suu Kyis seger skulle bli.

Ingen pratade om möjligt valfusk eller risken för att militären skulle ta makten vid en kupp.

Efter den 1 februari är det en helt annan stämning i landet. Militären har tagit makten i en kupp. Miljontals unga som tidigare hade framtidsplaner ser sig bestulna på sin framtid och drömmar.

Mina unga kompisar som brukade ladda upp bilder på sociala medier poserande i det senaste modet och med en café latte i handen lägger nu upp videoklipp på militärer som skjuter gummikulor och tårgas mot dem.

Den unga tjejen Thae Mon la upp flera selfies här om dagen. Den här gången när hon går med i demonstrationerna. På skylten står det ”Ge oss tillbaka vår framtid, ge oss tillbaka vår demokrati”.

Hon skickar ett textmeddelande till mig och skriver. Militären ska inte segra, de ska inte ta min framtid ifrån mig. Jag hoppas hon har rätt.

Peder Gustafsson, Bangkok
peder.gustafsson@sverigesradio.se