Nawal el Saadawi gillade inte Pippi: Cecilia Uddén, Erbil

Utrikeskrönikan 23 mars 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Här är Erbil, tisdag

Pippi Långstrump? Nej vem är det? Och varför ska arabiska barn läsa det här? Och förresten gillar jag inte hjältar.

Så sa författaren Nawal el Saadawi till mig när försökte ge henne Pippi på arabiska under ett scensamtal på bokmässan. Hon blev inte ens smickrad av att jag jämförde henne med Pippi.

Det krävs ett särskilt mod att spotta på Astrid Lindgren, något av det heligaste vi har i Sverige. Och legenden Nawal el Saadawi, som gick bort i Egypten i förrgår, nästan 90 år gammal, var en skitjobbig människa - självupptagen, krävande, otålig.

Ofta orkade hon inte lyssna på intervjufrågor utan verkade tvärtom njuta av att se devota västerländska journalister irra runt för att plocka upp de pärlor hon strött kring sig när hon dundrat fram som en retorisk ångvält, och där de som ansåg att hennes skrivande var grovhugget och slafsigt ändå förtrollades av hennes intensivt svarta korintögon, ostyriga vita hår och bubblande kolsyreskratt. Jag träffade henne första gången 1982, och efter det säkert 20 gånger. Hon brukade aldrig känna igen mig.

Men, vet du, sa hon en gång, jag tror att jag är mer populär i Sverige än i Egypten.

Jo, i Egypten, där hennes insatser som feminist har varit banbrytande, är det idag många som inte kan förlåta att hon slutade sitt liv som försvarare av president Sisis brutala och paranoida regim. Rebellen som började slicka uppåt. Därför bävade jag för hur hennes död skulle tas emot i min hemstad Kairo. Men är nu lättad över att unga skribenter - de som både ogillade hennes Marxism och hennes vurmande för militärdiktaturen - nu säger: MEN låt inte författaren stå i vägen för verket.

För ingen annan har som Nawal el Saadawi förmedlat sin egen könsstympning till omvärlden, det iskalla rakbladet mot den lilla köttslamsan, det forsande heta blodet. Hon var författaren som njöt av att häda och skriva om Guds dotter snarare än son, som la ner hela sin avsky i skildringar av feta fuktiga vita fingrars incestuösa våldtäkter, som skrev om sin medfånge i cellen, kvinnan som väntade på avrättning efter att ha mördat sin hallick, och som skildrade författaren vars make stjäl hennes roman och ger ut som sin egen.

Hennes kritiker sa att hon ofta lät som en grammofonskiva som hakat upp sig på ord som patriarkat, kön, rättvisa, imperialism, kapitalism. Men det var ju inte Nawal el Saadawi som hakat upp sig, utan Egypten. Arabvärlden. Därför såg hon sig tvungen att använda en trubbig slägga och bulta hårt mot det unkna religiösa hyckleriet, det rovgiriga patriarkatet. Som en 90-årig Pippi Långstrump till sista andetaget.

Cecilia Uddén, för P1-morgon i Erbil
cecilia.udden@sr.se