Merkels ursäkt ett taktiskt genidrag: Caroline Salzinger, Berlin

Utrikeskrönika 29 mars 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, måndag.

Ja just det, det är måndag. En skinande ny vecka ligger framför oss, sju oskrivna kalenderblad där vad som helst kan hända.

Men det ska mycket till för att den kommande veckan ska slå den gångna vad gäller tysk politik, för i onsdags skedde något historiskt här i Berlin.

På en hastigt inkallade presskonferens bad Tysklands förbundskansler Angela Merkel sitt folk om förlåtelse. För vad? Vi tar det från början.

I måndags för en vecka sedan träffades förbundskanslern och delstaternas regeringschefer för att besluta hur man ska hantera den snabbt ökande smittspridningen.

Halv tre på natten till tisdag, efter 15 timmars förhandling mötte de pressen och förkunnade att helgdagarna runt påsk skulle förlängas, de skulle bli en sorts blixtlockdown.

Hela tisdagen smattrade kritiken mot förslaget, och frågorna hur då förlängas, skulle de extra vilodagarna vara som lördagar, söndagar eller som röda dagar, vem skulle ersätta förlorad arbetsinkomst?

Jag kan inte minnas att något annat beslut under corona-krisen sågats så totalt. Angela Merkel framstod som trängd, som en lam anka som bara väntar på att få halta ner från den politiska scenen efter att Tyskland gått till val i höst.

Det var då, på onsdagen, som hon gjorde det ingen förbundskansler gjort tidigare, det ingen var beredd på. Hon bad det tyska folket om förlåtelse för förvirringen som det illa genomtänkta beslutet skapat.

Det var rakt igenom hennes fel, sa hon, det vart en förbehållslös mea culpa. Eller "Merkel culpa", som rubrikmakarna här snabbt vände det till.

Men vad bad hon egentligen om ursäkt för? Ett illa genomtänkt beslut som fattats tillsammans med 16 delstatschefer som var så rörigt att ingen hade hunnit förstå det innan det avblåstes?

Eller handlade hennes ursäkt i själva verket om något mycket större, kunde man till och med se det som ånger över hur Tyskland hanterat coronapandemin sedan i höstas? Den långsamma vaccineringstakten, de försenade snabbtesterna?

I realtid kunde man bevittna hur ursäkten förvandlades till en projiceringsyta. Alla som var arga eller besvikna över något kände sig plötsligt lite mer hörda, lite mer bekräftade.

Förlåtet var inget mindre än ett taktiskt genidrag; snart kommer ingen minnas den röriga anledningen, men merkel-culpan, den har etsat sig fast. Angela Merkel vände vad kritikerna såg som en svaghet till en styrka, i sin politiska skymningstid behöver hon inte rättfärdiga sig in i absurdum, med siktet inställt på nästa val.

Men kanske bär den gångna veckan inte bara på en utan på två lärdomar. Den första är förstås; underskatta aldrig kraften hos ett väl iscensatt erkännande av svaghet.

Och det andra; Angela Merkel må gå till historien för sin förmåga att förhandla sönder och samman sina politiska motståndare i dygnslånga maratonförhandlingar, både i Berlin och i Bryssel, men till och med för Angela Merkel kanske det lönar det sig att sova på saken ibland.

Caroline Salzinger, Berlin
caroline.salziner@sr.se