Om det djuriska Berlin: Caroline Salzinger, Berlin

Utrikeskrönikan 27 april 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, tisdag.

Det är något med djuren i storstadsdjungeln som är Berlin, ja, faktum är att den här stan emellanåt känns mer som djungel än storstad. För djuren dyker upp där man minst anar det, och de har attityd.

Uttrycket ”Berliner Schnautze”, ”berlinsk käft” eller ordagrant "tryne", syftar på berlinarnas oborstat hårda-men-hjärtliga sätt, men faktum är att djuren har ett liknande drag, de beter sig annorlunda än vad jag är van vid från Sverige, mer uppstudsigt och rebelliskt liksom.

Ta bara vildsvinet Elsa, som tillsammans med sina två kultingar röjde runt på några av Berlins nakenbad i somras, hon och hennes gangsterungar hamnade på förstasidor världen över när hon var så fräck att hon snodde med sig en oskyldigt badande mans dator-väska.

Någon vecka efter att den djuriska uppståndelsen lagt sig satt jag och familjen hos vår favorititalienare på hörnet, när en räv plötsligt spankulerade förbi på trottoaren. Utan den minsta brådska, men vackert röd fluffig päls bevärdigade han knappast oss på uteserveringen med en blick.

”Ja han ja, han bor där borta på lekplatsen”, sa kyparen när han såg våra förvånade miner.

Visst har jag sett rävar i trädgårdarna i vår Stockholmsförort också, men då har det varit strykrädda stackare som smugit mellan häckarna, den här flanerade instuderat, med en attityd som hade imponerat på den kräsnaste dörrvakt på Berlins hetaste klubb.

Redan på väg hem i skymningen kom nästa animaliska anomali; ett helt gäng fladdermöss flög plötsligt vad som kändes som farligt nära våra huvuden. De hade, precis som många berlinare före dem helt enkelt flyttat in, eller ska jag säga ockuperat det nedgångna 60-talsbygget snett mitt emot vårt hus.

I en park nära sonens förskola fullkomligt härskar kaninerna, det är alltså inte några få, timida rymlingar, utan de är så många att de gjort parken till sin, den är nu rätt och slätt Kaninparken.

Men det har också sina fördelar att djuren brer ut sig och tar plats varhelst den erbjuds i stan. För snart är det säsong för Berlin-hummer.

De kallas så, de amerikanska sumpkräftorna som likt människor från jordens alla hörn bestämt sig för att det är Berlin som är deras hem. På något vis har kräftorna etablerat sig i dammarna i Tiergarten, den gröna oasen mitt i Berlin.

Men här har staden dragit en gräns, och i ett försök att tränga tillbaks dem går den berlinska kräftpremiären redan nu, i slutet av april. Stans naturvårdare fiskar upp så många kräftor som möjligt ur gölarna, helst innan de hinner föröka sig, och om bara någon vecka kan man sedan köpa dem i stans saluhallar som "invasiva delikatesser".

Också det lite typiskt Berlin, alltid en bra bit före omvärlden och utan minsta hänsyn till andras regler och påbud.

Caroline Salzinger, Berlin
caroline.salzinger@sr.se