Det är inte så vanligt att vuxna ändrar på sig: Caroline Kernen, Stockholm

Utrikeskrönikan 2 juni 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, onsdag.

När jag når Anas, dagen efter att vapenvilan mellan palestinska Hamas och Israel trädde i kraft så sitter han på sin kompis frisörsalong. Han laddar sin mobil där för att elen inte är på och hans familj har ingen generator hemma.

– Jag har ont i varje liten kroppsdel, säger han. Jag är så trött.

Han låter lättad men inte glad efter att flyganfallen mot Gaza och raketerna mot Israel stoppats.

– Jag vet inte hur jag ska känna, jag kastas mellan att vara glad och ledsen samtidigt. Folk har dött och ingen har fått det bättre, säger han.

– Hur pratar ni med varandra om det här? Frågar jag, du och din kompis frisören, som man hör skratta i bakgrunden.

– Han berättade precis en rolig historia, säger Anas och fnissar till.

– Han berättade om en kompis som låg hemma i sin säng här om natten och han hade sex med sin tjej och så kom det en flygattack just mot hans hus, mitt när de höll på, rakt in i deras sovrum. Men det blev ingen explosion, de överlevde och var tvungna att springa rakt ut på gatan nakna, säger han.

– Eller det är ju egentligen inte en så rolig historia säger han, men skrattar samtidigt.

I ett grupprum online någon dag senare träffar jag ett gäng unga personer. En judisk tjej från Tel Aviv, en muslimsk kille i Gaza och en kristen kille från Jerusalem.

Varje dag under striderna som pågick samlades de här vid varsin skärm för att prata med varandra, runt tio unga personer med olika syn på konflikten som sätts ihop av en organisation för att diskutera sina känslor och tankar, med målet att skapa förståelse och jobba för fred.

Jag får lova att hålla deras namn hemligt för säkerhetens skull, det är så spänd stämning, säger de.

Gruppen jag träffar berättar att många i deras närhet ser det som normalisering och inte en bra idé att prata med ”den andra sidan”. Antingen med förtryckaren eller med terroristerna, säger de.

De har alla deltagit i diskussioner och aktiviteter här i flera år. Men det är svårt, speciellt när det är strider. Det är svårt att lyssna när man är med om sina egna trauman, säger de.

– Varje gång något sånt här händer, så byggs murar upp som vi försökt riva, säger tjejen från Tel Aviv.

– I början var jag bara intresserad av att argumentera för min sida av saken, det är vad vi lärt oss från livet, sen börjar man öppna upp och faktiskt ta in andra perspektiv, men det är intressant att se hur många så snabbt kastas tillbaka till att försvara sin sida i svåra tider som de senaste veckorna säger den 19-årige killen från Gaza.

– Frågan är: kan jag se vårt lidande och prata om det och samtidigt se antisemitism och stå upp mot den? frågar han sig själv. Ibland går det, ibland går det inte, säger han.

De tror alla på lite olika lösningar i frågan och enas om att de inte är de som skulle behöva sitta och tänka ut lösningar. Det är politikernas jobb. Jag har inte ens röstat någon gång i mitt liv, och ändå känns det som vi kommer längre i diskussionerna här. Myndigheter och ledare på båda sidor har svikit oss. Det måste lämnas plats för en ung generation nu, säger killen från Gaza.

– Jag är 19 år, jag vill dedicera min karriär åt att jobba för fred, jag vill tro att det kommer hända under min livstid, säger tjejen från Tel Aviv. Men det är många som trott så före mig, och helt ärligt, det är inte vanligt att vuxna människor ändrar på sig, säger hon.

Caroline Kernen, korrespondent med fokus på unga
caroline.kernen@sverigesradio.se