Smakar av svensk drottning på ett tåg: Andreas Liljeheden i Bryssel

Utrikeskrönikan 21 juni 2021

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel, tisdag.

Det klirrar i den neonfärgade kylväskan som jag har med mig på tåget till Bryssel.

Det är fredagskväll och jag lämnar Luxemburg där jag följt finansministrarna möte.

För något år sedan satt jag och en svensk kollega på just det tåget och pratade om alla byar vi passerade längs vägen där i sydöstra Belgien. Och hur många av dem vi kände igen, inte efter byn i sig, utan från dess öl.
En tanke började gro. Visst vore det kul att någon gång gå av på de där stationerna och njuta av läckerheterna på plats och liksom öla sig hela vägen tillbaka till Bryssel.

Ganska snabbt insåg vi det orimliga i ett sådant projekt. I var och varannan by som vi passerade brygger man eget öl och det hade tagit oss hela helgen att komma hem.

Men kanske gick det att lösa på annat sätt? Jodå, det var därför jag satt där med kylväskan på tåget i fredags. Packad med öl från byarna längs vägen, färdiga att korkas upp vid rätt station.

I Rochefort har munkar bryggt det klassiska trappistölet med samma namn som byn sedan 1595. Med ett visst avbrott under franska revolutionen då klostret plundrades och munkarna fick fly hals över huvud. Som tur var kom de tillbaka. Idag finns där fem munkar som tillsammans producerar mer än 1000 hektoliter, alltså 100 000 liter, per vecka.

En tredjedels liter delar jag och kollegan där på tåget, fram till nästa by:

Den mörka och söta Ciney kommer på en pytteflaska, på 25 centiliter. Fast i det här upplev-öl-medan-du-åker-tåg-projektet är det en fördel.

För bara en kvart senare anländer vi till nästa station.

I Namur rotar jag fram den syrliga veteölen Blanche de Namur. Och det här gott folk är inte vilket öl som helst. Det är en öl med namn efter en svensk kunglighet.

Blanche betyder veteöl men Blanche de Namur, ja det var grevinnan av Namur. Som Sveriges och Norges kung Magnus Eriksson gifte sig med på 1300-talet. Grevinnan Blanche blev drottning Blanka och gav namn inte bara till ölen i sin hemstad utan också till den svenska barnvisan: ”rida, rida, ranka, hästen heter Blanka”.

Efter Namur flyter resan på kan man säga. Vi passerar Gembloux och Ottingnies, innan vi tillslut rullar in i Bryssel. Här blir det hipsterölen Jungle Joy från uppstickaren Brussels Beer Project, med smak av passion och mango.

Ska du sitta på någon av stans uteserveringar och se allmänt cool ut, ja, då är detta ölen du ska sippa på, i alla fall enligt Bryssels hipsters.

Sippa är dock inget vi har tid med. Vi ska gå av på Bryssels andra station som bara är någon minut bort. Och de sista dropparna slinker ner precis när vi rullar in på stationen.

Aldrig förr har resan mellan Luxemburg och Bryssel gått så lättsamt fort.

Fast igår, när jag satte mig på det där tåget igen, åt andra hållet, för att följa ett utrikesministrarnas möte i Luxemburg, ja, då fick det ändå som vanligt bli i sällskap av en kaffe.

Andreas Liljeheden, i Bryssel
andreas.liljeheden@sverigesradio.se