Trevligt men inte riktigt samma grej: Patrik Holmström, Tokyo

Utrikeskrönika 20 juli 2021

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tokyo tisdag morgon,

Jag tror ändå dom flesta som någon gång varit i en stad där olympiska spel stått för dörren skulle hålla med om att spelen sprider en sällsamt trevlig stämning i staden. Det oavsett vad man i grunden tycker om själva spektaklet och oavsett om upprinnelsen till OS kantats av mutskandaler, spruckna budgetar eller andra märkliga turer som så ofta kantar sådana här evenemang.

När spelen väl drar igång är knepigheterna som bortblåsta, i alla fall så länge de pågår. Och staden sveps in i ett moln av nästan löjligt positiva känslor. Det var i alla fall min erfarenhet när jag bodde i London under spelen där. Till och med de mest hårdnackade OS-motståndarna jag träffade tyckte ändå att sommaren 2012 blev en speciell sommar. Och det var bland annat de känslorna som den dåvarande Borgmästaren i London, Boris Johnson, utnyttjade för sin fortsatta politiska karriär.

Och det är just det om känslorna som premiärministern Yoshihide Suga hoppas ska uppstå här. En känslovåg han kan rida på hela vägen till valet i höst. Det är ju bara det att än har dom inte infunnit sig och frågan är väl om de någonsin gör det. Majoriteten av japanerna är precis lika, om inte mer, skeptiska till att spelen hålls just nu som tidigare.

Tidningarna här skriver gärna om upprörande exempel på hur utländska besökare som tillåtits komma hit bryter mot restriktionerna och ger sig utanför den bubbla vi ska hålla oss till. Det är till och med så att spelens jättesponsor biltillverkaren Toyota har dragit tillbaka alla sina reklamkampanjer som anspelar på OS, eftersom de anser att det blir för svårt att slå an en positiv ton hos den japanska allmänheten. Och det är klart, bjuder man in till fest och inte ens värdparet får komma till bordet, blir det ju svårt att få till någon vidare partystämning. Varken japaner eller utländsk publik är ju tillåten på arenorna.

För idrottarna är det ju så klart en helt annan sak. De har hela sin aktiva tid siktat på att bli som bäst till just de här få dagarna som kanske bara dyker upp en eller två gånger under deras ganska korta karriärer i den yttersta eliten. Då kanske inte det viktigaste är, att stolarna gapar tomma samtidigt som man tävlar på världens finaste, modernaste och mest miljövänliga arenor. Även om hästhoppningen likaväl kanske hade kunnat avgöras i en hage i Härryda, simningen i pool i Piteå och fotbollen på en grusplan i Gubbängen är det prestationen som räknas för dem.

Och för oss som hade hoppats på olympiadens stora fest, kanske mer ska se det som en drink över internet en fredagskväll. Trevligt men ändå inte riktigt samma grej.

Patrik Holmström, Tokyo
patrik.holmstrom@sverigesradio.se