En bok lika hög som flervåningshus påminner om mörkt kapitel: Fredrik Wadström, Kiev

Utrikeskrönikan 4 augusti 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Kiev, onsdag.

Jag tar tunnelbanans gröna linje några stationer i den ukrainska huvudstaden fast jag egentligen inte har tid. Men jag kan inte låta bli. Jag har sett foton på det nya monumentet i Babij Jar och jag måste se med egna ögon om det verkligen är så speciellt som det verkar.

Babij Jar är ett alldeles eget kapitel i stadens historia. Eller kanske ännu hellre ett eget kapitel i 1900-talets historia. Och det är ett nattsvart kapitel. I ravinen Babij Jar som idag är en park mördade nazisterna för snart 80 år sedan nästan 34 000 av Kievs judar. På två dagar. Och den lokala ukrainska polisen hjälpte till med att få judarna till ravinen.

Den tyska armén hade i kriget med Sovjetunionen intagit Kiev i september 1941. Bara tio dagar senare beordrades alla stadens judar att infinna sig på särskilda uppsamlingsplatser. Det här är alltså före dödslägren så det fanns ingen kunskap om det som skulle komma att bli Förintelsen. Tiotusentals judar i Kiev trodde att det här var ett sätt att kanske kunna rädda sig. Istället blev de skjutna och begravda i massgravar i Babij Jar.

Så varför har jag så bråttom till en så hemsk plats? Jag har dessutom varit där ett antal gånger förut de senaste åren. Men det är det där nya minnesmonumentet som invigdes i maj i år som drar mig hit. Det ska vara som en bok. Men hur kan ett monument vara en bok? När jag kliver av tunnelbanan är det precis så svårt att hitta som jag hade oroat mig för.

Jag letar mig fram på intuition. Det går sådär. Men till slut uppe på kullen med skulpturen av menoran, den sjuarmade ljusstaken, ser jag en hög träkonstruktion inbäddad bland träden. Och där någonstans tappar jag andan. När jag kommer runt och kan titta in i den tyske arkitekten Manuel Herz bok, hög som ett flervåningshus, möts jag av en färgprakt och lekfullhet som jag aldrig hade kunna föreställa mig. Boken står på högkant, pärmarna är öppna i 90 graders vinkel och träväggarna målade med djursymboler och ornamentik från synagogor som en gång fanns i västra Ukraina, innan Förintelsen sopade bort stora delar av den ukrainska judiska kulturen.

Det är som att parken har väntat i 80 år på att någon ska komma och blåsa liv i minnet av den judiska historien i Ukraina. Det vore ju bra med lite skyltar också så att fler hittar till den här otroliga platsen.

Fredrik Wadström
fredrik.wadstrom@sverigesradio.se