Reträtten en klump i magen för många amerikaner: Simon Isaksson, New York

Utrikeskrönikan 19 augusti 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

New York, torsdag.

Jag tittar upp mot One World Trade Center. Det nya tornet. Där tvillingtornen tidigare stod finns istället sedan länge två stora bassänger med klart vatten som rinner från kanterna ner mot mitten. Offrens namn från terrorattackerna för nästan exakt 20 år sedan står skrivna längs med bassängkanterna. Vid ett av namnen står en kvinna tyst och stilla. Hon minns och hon gråter.

Runt omkring rör sig New York-bor obekymrat förbi i vardagen. Utanför minnesmuseet står förväntansfulla besökare och tar selfiesar med stora leenden.

På den här platsen utspelade sig en av de mest traumatiska scenerna i USA:s historia. För många symboliserar den här platsen också starten för kriget i Afghanistan.

Men den symboliserar inte slutet. Det gör istället de kaotiska bilderna från Afghanistan när talibanerna återtar kontrollen, och bilderna från flygplatsen i Kabul där flyende folk försöker klamra sig fast vid lyftande flygplan, men tappar greppet och faller ner mot marken.

När USA nu ska lämna Afghanistan kommer jag och tänka på särskild låt.

Bring 'em home, bring 'em home,
Bring 'em back from overseas.

Ta hem trupperna från andra sidan haven.

Bring 'em home, bring 'em home.

Den har framförts både av Pete Seeger under Vietnamkriget och av Bruce Springsteen under krigen i Irak och Afghanistan. Sången vädjar och ber – nej, kräver att trupperna ska tas hem och krigen avslutas.

Sången har kunnat användas flitigt under decennierna som gått. Det har krigats runt om i världen och vid sidan av de utdragna krigen USA utkämpat, har också fredsrörelsen i landet frodats.

Det har demonstrerats, skrivits böcker och sjungits sånger. Fredsrörelsen har format generationer av amerikaner, precis som krigen gjort.

Och när det gäller kriget i Afghanistan nådde fredsrörelsens budskap till slut hela vägen in till Vita Huset. Efter att fantasisummor av pengar och framför allt mängder av människoliv lagts på ett krig så utdraget att både föräldrar och barn i samma familj hunnit vara där och kriga så skickas nu trupperna hem.

Jag har bott i USA i flera omgångar, under flera presidentadministrationer. Jag har vänner och familj utspridda över hela landet. Jag har sett hur fredsrörelsen tagit allt större plats både på gatan och inom politiken i takt med att krigen i Irak och Afghanistan blivit allt mer ifrågasatta.

Men många fredstörstande amerikaner hade nog föreställt sig den här reträtten på ett annat sätt, gärna med jubel på gatorna. Men istället har många överraskats, och med fasa insett vilka konsekvenser tillbakadragandet faktiskt får för folket som lämnas kvar.

Frågorna här i USA både inom och utom fredsrörelsen är många fler än svaren nu när kriget lider mot sitt slut. Hur kunde talibanerna ta över så snabbt? Borde USA gjort något annorlunda? Och finns det ändå en poäng med att vara där?

Bring 'em home, bring 'em home.

Nu är trupperna snart hemma igen. Vi får se hur länge de får stanna kvar där.

Simon Isaksson, New York
simon.isaksson@sverigesradio.se