Valrossen Wallys resa: Stephanie Zakrisson, London

Utrikeskrönikan 29 oktober 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

London, fredag.

Jag vet inte om ni märkt det, men det är något visst med det brittiska samhället och djur. Under pandemin har antalet pälsvänner i hemmen ökat rejält här – precis som på många andra ställen. Mer än vartannat hushåll uppger nu i mätningar att de har minst ett husdjur – de vanligaste är hundar och katter.

Självaste drottningen håller ju fanan högt, hon har haft runt trettio corgi-hundar genom åren och senast i somras fick hon en ny valp i present från en av sina söner.

På Downing Street syns ofta en viss medarbetare tassa runt utanför premiärministerbostaden – den gråspräckliga Larry. Katten alltså, eller som hans officiella titel lyder: regeringens högste musjägare.

Han jagade visserligen ofta också bort sin morrhårsbeklädda granne på utrikesdepartmentet, katten Palmerston. Just katter på regeringskontoren har varit tradition här sedan någonstans kring 1500-talet.

Men det finns ett däggdjur jag tänker särskilt på, som varit en följetong just det här året.

I mars, mitt i mörkaste pandemin, dök han upp som från ingenstans många sjömil från sina vanliga jaktmarker – valrossen Wally.

Först skymtades han längs Irlands kust, utanför Kerry, sedan i Wales. Han simmade vidare till Cornwall, Scillyöarna och har till och med hunnit med en avstickare till andra sidan Engelska kanalen i Frankrike.

Det finns flera teorier om hur Wally egentligen tog sig från Arktis till de här breddgraderna. En är att han lagt sig och vilat på ett isflak som drivit söderut, en annan att han gav sig av för egen maskin på jakt efter en partner eller föda.

Wally har hursomhelst blivit en riktig kändis där han dykt upp. Folk har tryckt upp souvenirer med honom på, tagit selfies med Wally, och försökt komma lite för nära med båtar och till och med drönare. Så mycket på vissa ställen att polisen hotat med böter för de som stör den arktiska nykomlingen.

Och det är ju en viss skillnad mellan Norra ishavet och de Brittiska öarna. Vissa saker råder det ju oundvikligen brist på längs de här breddgraderna för Wally: valrossvänner förstås, och så isflak.

Om Wallys resa började på ett isflak är ju svårt att säga, men det har varit svårt för honom att hitta några bra substitut här.

Inte för att en uppfinningsrik valross inte försöker – Wally har synts kravla sig ombord på en rad mindre båtar i de hamnar han lagt sig tillrätta i.

Men i stället för att kunna njuta av ett bekvämt soldäck, så har han mest lyckats dra med de provisoriska flaken ner i vattnet.

För en valross som frossat i musslor längs de Brittiska öarna – han kan sänka en båt eller två.

Flera kommuner har försökt erbjuda Wally ett mer lämpligt alternativ och lagt ut flytbryggor för honom att vila på. Men knappt har bryggorna kommit i vattnet innan Wally simmat vidare mot nya äventyr

Stephanie Zakrisson, i London
stephanie.zakrisson@sverigesradio.se