De farliga männen 2: Fri igen

Ett socialt företag med alla papper i ordning eller brutna löften, svarta löner och sjukförsäkringar som inte finns? Vi fortsätter att söka svaren kring det hyllade biståndsprojektet i Rumänien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Linköping 23 april 2016. Biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta firar 25-årsjubileum. På menyn potatisgratäng med exotisk planka och till kaffet musikunderhållning. Grundaren av Hjärta till Hjärta Sixten Widerstedt som utsetts till årets Linköpingsbo - dyker upp i festvimlet. – En fantastisk utveckling som vi tackar Gud för. Just nu är det romerna och tiggarna som engagerar oss. Det är ett rekordår. Över 6 miljoner kronor skänkte svenska folket i bistånd via Hjärta till hjärtas 2015. En dubblering på mindre än två år. Och mest uppmärksamhet har deras jobbprojekt med flätade korgar i Rumänien fått. I festlokalen ett bord uppställt med korgarna till försäljning. Korgarna är tillverkade av de som förut satt och tiggde. Nu kan de tack vare våra insatser istället stanna hemma i Rumänien säger ordförande för Hjärta till Hjärta, Jörgen Ljung. - Att vi lyckats med det. De tiggde i Linköping förut. Idag, eller nu är det lördag, tror jag det är 35 som flätar korgar. Nu ska vi sälja korgar här i Sverige. – Jag har köpt korgar. Jag tycker det är jätteviktigt! Så fattiga människor som man ger en chans till att skapa ett eget arbete. Det är många som kommit på Hjärta till Hjärtas stora fest. Volontärer, medlemmar, anställda i de fem secondhandbutikerna och enskilda givare. De får en sista fråga innan festen kan börja. Vad skulle det innebära om det Hjärta till Hjärta berättat i sina biståndskampanjer som fått så många svenskar att ge sitt bidrag inte stämde?– Jag skulle sluta mitt jobb rakt av. Det är ett förtroende som inte får brytas på nått sätt. – Jag kan inte tänka i de banorna. – Men vi vet ju, vi ser ju hur de har lyckas. – Då är det så att man slutar att ge, det är bara så. – Hej, hej! 1, 2, 3, 4. De är många i Norrköping. De är tillbaka. – Jag blir förbannad att de har utlovat någonting som inte är sant. Kaliber kunde i förra veckan avslöja att flera hoppat av korgflätningsprojektet och är tillbaka i Sverige för att tigga. Vi kunde också berätta om de ersättningsnivåer som arbetarna får per korg. I Hjärta till Hjärtas butiker säljs de för 350 kr - av det får korgarna strax över 30 kronor.Efter vår granskning skriver Hjärta till Hjärta på sin hemsida.Vi ser allvarligt på den kritik som framkommit i programmet och kommer att se över våra ersättningsnivåer till korgmakarna. Men Hjärta till Hjärta säger att inga löften är brutna. Det man berättat om biståndsprojektet med korgflätarjobben i Rumänien är korrekt. Man har berättat sanningen för de svenska givarna. Men stämmer det? De avhoppade korgflätarna som är tillbaka i Sverige har mer saker att berätta. Det här är andra delen i Kalibers granskning av Hjärta till Hjärtas jobbverksamhet i Rumänien. Florin är en av de som hoppat av korgflätarföretaget. Jag frågar honom om han fick något kontrakt när han började jobba. – No no. Betalas det skatt? - No. Samma svar ger Ion Greeruș som också hoppat av. Har han skrivit på några kontrakt? – Absolut no. Nej. I Rumänien är inte sjukvård för alla. Man måste ha en officiell inkomst eller själv betala en avgift för att få tillgång till allmän sjukvård. Anita Lilburn som var den som hjälpte Ion att komma i kontakt med Hjärta till Hjärta, hon går tillsammans med honom in på den rumänska motsvarigheten försäkringskassans hemsida för att se om Ion finns registrerad. Ion tar fram sitt ID-kort och Anita skriver personnumret i webbformuläret på myndighetens sida. – Persoana selectată nu este asigurată. Den här personen som ni har valt är inte försäkrad.Vad betyder det Ion och Florin berättar? Kanske har de ha tappat bort sina kontrakt? Glömt att de skrivit på? Och kanske har de jobbat för kort tid för att synas i systemet? Jag letar fler som flätat korgar. Linköping – Alla är från Pauleasca. Med mig har jag har jag den reklamfolder som följer med varje korg. På bilden syns en man som bär en korg på axeln och ler in i kameran. Hans skratt blottar en saknad framtand. Samma bild pryder biståndsprojektets insamlingssida på nätet. Jag frågar runt om någon känner igen vem korgflätaren på bilden är. – Titta, det är min bror!Hans bror heter Vergil Geamanu och är inte i Rumänien för att fläta korgar. Inte heller är han anställd i Hjärta till Hjärtas sociala företag. – Nej han har inte gjort någon korg.– Nej. Så han har aldrig gjort en korg?– No! Brodern är i Spanien för att söka jobb. Han ringer upp. – Ja! – Jag gör en intervju nu om dig. – Jag har aldrig fått några pengar. Vergil blir inte glad när han får reda på att hans bild frontar hela korgprojektet. Han berättar att bilden måste ha tagits när Hjärta till Hjärta var i hans hemby Pauleasca. En man de kallar Ricardo brukar ha med sig fotograf när han kommer. – Jag bar en korg till hans bil. Vergil var ombedd att hjälpa till att bära en korg till hans bil. Då måste bilden ha tagits. Hjärta till Hjärtas huvudkontor mars 2016. Biståndsansvarige Rickard Klerfors visar korgarna i secondhandbutiken. Jag frågar honom vem mannen som pryder omslaget på foldern som följer med korgarna är. – Det är en bild från Rumänien. En man som jobbar med det här och tillverkar korgar. Vad heter han? – Oj där tappade jag. Under bilden i foldern står:– Tack för att du hjälper utsatta romer till en bättre framtid. På baksidan av foldern uppmanas de som vill fortsätta stödja Hjärta till Hjärtas sociala företagande i Rumänien att sätta in pengar via bankgironummer eller Swish. Den som köper korgen kan läsa att den är tillverkad av anställda i ett socialt företag som Hjärta till Hjärta har startat tillsammans med en rumänsk stiftelse som heter FDES. De anställda får genom sin officiella inkomst del av sociala förmåner som sjukförsäkring och pensionsrättigheter står det. – Det ordnar vi för den här gruppen. Många av era korgtillverkare de kanske deklarerar för första gången i år då?– Ja visst absolut, det är precis så. När vi träffas i mars 2016 har företaget 25 anställda korgflätare berättar Rickard Klerfors. Men många i Rumänien står fortfarande utanför systemet eftersom de saknar en officiell inkomst. – Det är ett jätteproblem och där känner vi att det här med försörjningsinsatser att det är viktigt att det sker i den vita delen av ekonomin. Men så de andra berättelserna från de som hoppat av. Som säger att betalningen - var svart. Inga kontrakt och Ion som inte dyker upp i sjukförsäkringssystemet. Vi måste söka svaren på plats i Rumänien. – I didn’t check Mr Klerfors name in any of this… Bukarest april 2016. Den rumänska journalisten Stefan Mako hjälper mig att gå igenom företagsregister i jakt på namnet på det sociala företaget Hjärta till Hjärta har startat tillsammans med den rumänska stiftelsen. Det som står beskrivs i deras insamlingskampanjer som vänder sig till svenska givare. Vi skickar iväg ett antal frågor till myndigheter och register. I väntan på svar därifrån gör vi ett studiebesök. För vad innebär egentligen ett socialt företag? Och hur bedrivs företagande i Rumänien? – Welcome to Carewash, we care for cars and people. – My name is Rafael and I’m happy working here. Rafael är 36 år gammal och har romsk bakgrund. Han har stått utanför systemet hela sitt liv berättar han. Nu putsar han det sista på en röd sportbil. Det här är hans första riktiga jobb. - Yes first time working. Rafael har tidigare nekats vård för sin hepatit C. Nu som anställd på biltvättfirman får han sjukförsäkringen som ger honom rätt till allmän sjukvård och han har påbörjat en behandling för sin allvarliga sjukdom. – Hepatit, men jag fick ingen vård..Hans lön är låg men med dricksen från kunderna klarar han sig. Han skulle gärna ha mer betalt säger han, men jobbet här har förändrat hans liv till det bättre. – Haha! Ja med mat och allt man behöver.– The biggest responsibility is with the people that are working here. With the people you can not mess. Marian Ursan driver människorättsorganisationen Carusel som startade biltvätten. Socialt företagande är ingen särskild företagsform i Rumänien. De lyder under samma regler som vilket företag som helst. Den stora skillnaden är syftet säger han. Att hjälpa utsatta grupper långt från arbetsmarknaden till att bli inkluderade i systemet och få en lön som går att leva på. – Let’s count together, 1, 2, 3, 4. Företaget Carewash har 8 anställda. Marian plockar fram tre pärmar med årets aktuella bokföring, lönelistor och anställningskontrakt. – This is standard, we didn’t exaggerate it. We are obliged by the legislation. And we have to keep this documents for many years. Det blir extra mycket pappersarbete eftersom flertalet av deras anställda inte har något bankkonto - de får betalningen kontant men måste signera ett kvitto vid varje utbetalning och får en kopia där summan på dragen skatt står angiven. Han bläddrar och visar en hel pärm med signerade kvitton och utdrag från skattemyndigheten. – So they check how much money they made and how much money we payed for them in terms of medical insurance. Marian Ursan har också visat de anställda hur de själva kan kontrollera att de fått sin sjukförsäkring. För på den rumänska försäkringskassans hemsida finns ett webbformulär. Journalisten Stefan Mako skriver in de åtta arbetarnas personnummer, ett och – So I’ve checked all the employees at the car wash and all have medical insurance according to their personal identity number.Vi fortsätter leta efter det sociala företaget hjärta till hjärta startat tillsammans med den rumänska stiftelsen FDES. – Hej, Jag söker Mr Valentin Preda.Jag låter Stefan Mako boka en intervju med ledaren för stiftelsen Valentin Preda. Han tar emot på sitt kontor i centrala Bukarest. Det han berättar ger oss en möjlig förklaring till varför vi inte hittar något företag. – De arbetar i en fristående form i sina egna hus, den legala formen är ett tjänsteavtal. Valentin Preda säger att stiftelsen betalar korgtillverkarna för varje färdigflätad korg. Något namn på företag nämner han inte någon gång under den över två timmar långa intervjun. Till skillnad från hjärta till hjärta talar han inte om anställningar utan kallar det en civiluppgörelse mellan varje korgtillverkare direkt med stiftelsen. Ett tjänsteavtal. Pengar får stiftelsen - från Hjärta till Hjärta i Sverige. – Jag har stöd från Sverige, med den infrastruktur som man fått för att utveckla… Jag har stöd av Hjärta till Hjärta säger han. Det är de som säljer korgarna i Sverige och samlar in pengar från svenska givare. För pengarna har han anställt tre som han kallar field officers som ska leta efter nya affärsmöjligheter i Rumänien för utsatta människor. Själv tar han inte ut någon lön säger han utan jobbar helt gratis. Betalas skatt? Sjukförsäkring och allt sånt för korgmakarna? frågar Stefan Mako. Självklart försäkrar Valentin Preda. Skatt för personernas kontrakt? – Självklart.Sjukförsäkring?– Självklart!Pauleascadalen - Södra Rumänien i början av april 2016. Byarna här i dalen står inte utritade på kartan och gatorna har inga namn. Bilen kör fast i en större bäckfåra som är huvudgatan genom byarna. Vi backar upp igen. Kliver ur och fortsätter den sista biten till fots. Men vi har kommit rätt. För jag känner igen mig från bilder som Hjärta till Hjärta publicerat härifrån och använt sig av i sina insamlingskampanjer på nätet och i sociala medier. Områdena här räknas som ett av de fattigaste i Europa och flera härifrån har varit i Sverige för att tigga. Snart hittar jag flera av korgflätarna, det är lördag men verksamheten är i full gång. Han heter Nicolai och är i 50-årsåldern och sitter på marken och böjer och tvinnar tunna grenar till ännu en korg. Nicolai är van korgflätare - i 14 år har han kunnat hantverket säger han. Mest tid tar det att göra korgbotten, sen flätar han sig uppåt visar han. – Du flätar två och två och tar dig uppåt.Han är stolt över sitt arbete säger han. I byn finns bara en som är bättre och han sitter 10 meter bort. Han pekar mot sin son Mádalin - han är 24 år gammal och en bra dag kan han fläta en perfekt korg under två timmar.Jag visar Nicolai bilden från Hjärta till Hjärtas second handbutik i Linköping på min telefon. I staplarna av korgar kan han peka ut flera som han och sonen tillverkat. – Ja ja. Där!Har de kontrakt? – Nej. Jag frågar sonen Mádalin samma sak. – They promised me a job. Did he sign any contract?– No.Vad heter företaget som han jobbar för? – Jag vet inte.Några hus längre bort jobbar en man över 70 år - som berättar samma sak.- Hur kan vi veta? Vi har ju ingenting, vi skrev inte under några kontrakt. De får material varannan vecka, levererar korgarna till ett uppsamlingsställe och får betalt per korg. Men inga anställningskontrakt eller några former av skatteinbetalningar har de sett till eller fått signera. – Man sa att man skulle ge oss försäkring. Nicolai och hans son Mádalin har varit med sen starten. Det kan jag få bekräftat från bilder på uppstartsmötet i februari 2015. Då lät det så bra säger Nicolai. Men så blev det inte menar han.Vad lovade de?– Allt, allt, allt!Han har framfört sin kritik direkt till Hjärta till Hjärta säger han, utan resultat. – De gav oss jobb och vi skulle bli lurade, de gav oss jobb men inte till det här priset.Några kilometer bort träffar vi Ions fru Sabina. – Does she have contract? – Vi har ingenting. Först började min man men nu har jag tagit över.Den där sjukförsäkringen som ger henne rätt till sjukvård skulle hon verkligen behöva nu säger hon. För hon har ljumskbråck och skulle behöva träffa en läkare kanske också opereras. Jag får tillåtelse att fotografera av hennes ID och kan på nätet kontrollera att hon liksom hennes man inte finns inkluderad i sjukförsäkringssystemet. Men på Hjärta till Hjärtas hemsida står ju att arbetarna är sjukförsäkrade säger jag. – Nej, jag har inget sånt. Kaliber har intervjuat nio korgflätare i biståndsprojektet. Ingen av de säger sig ha sett något kontrakt och ingen vet vad företaget de jobbar för heter. Det de berättar går rakt emot vad biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta skriver om i sina insamlingskampanjer som vill få svenskar att skänka pengar. Tillbaka i Linköping:– Ska jag stänga här?– Ja det kan du göra. Jag återvänder till biståndsansvarige på Hjärta till Hjärta Rickard Klerfors. Kan han visa oss några dokument eller andra bevis som ger svar på vad som är sant i den här historien. Klerfors medger att det delvis står fel på deras kampanjsidor och i den folder som följer med varje korg. Hjärta till Hjärta och stiftelsen startade aldrig något nytt socialt företag som det står. - Det var kanske olyckligt formulerat. Det är ju ett företag i den sociala ekonomi men just nu bedrivs det i den här stiftelsen namn. Varför skrev ni då i sådana fall att ni hade startat?– Ja då skulle man skriva att vi har startat en verksamhet inom den sociala ekonomin om man ska vara riktigt korrekt. Rickard Klerfors beklagar den felaktiga beskrivningen i deras kampanjmaterial men i sak är inget förändrat säger han. Han har själv varit med och gjort upplägget och stiftelsen som man har samarbetsavtal med har bedrivit verksamheten - som ett företag.– Vi har 25 individuella anställningsavtal som är underskrivna av de här personerna. Var finns de kopiorna på kontrakten med underskrifter?– De har självklart varje person som arbetar fått en kopia och en hos arbetsgivaren. Jag visar biståndsansvarige Rickard Klerfors vad vi har hittat i vår granskning. Att de nio arbetare vi intervjuat har berättat samma sak. De har inte skrivit under eller sett något anställningskontrakt, säger de.– Det kan jag inte svara på, säger Rickard KlerforsKan nio person tappat bort sina kontrakt? – Jag vet inte varför man säger att man inte har ett officiellt kontrakt. Rickard Klerfors besöker flera gånger om året Bukarest och har sett alla papper och allt har skötts korrekt säger han. – Kontrakt, skatt, sjukförsäkring, pension, glasklart och det finns. Jag måste bara skriva några rader till Rumäninen så kan jag få ett exempel på de kontraktet för var och en. För det är vi skyldiga att ha. Klockan är halv tre på eftermiddagen och Rickard Klerfors ringer upp stiftelsen FDES företrädare. – Då tar vi inte alla. Det får va ett exempel, så man kan se lydelsen i ett av de här. – Hallå, hur är läget? Jag skulle vilja få en kopia på e-mail. Bra! Vi hörs. – Det är precis påväg att bli påsk i Rumänien. Den här ledaren för organisationen, som också är företagare och entreprenör, han sitter nu ensam på sitt kontor och de andra har fått ledigt för att förbereda påsken och han vet då inte var hans sekreterare och alla anställda håller alla de här papperna. Jag frågar om vi kan få se något form av papper till att börja med. Kanske kan de skicka själva tomma kontraktet som de använder när korgtillverkare nyanställs. Dokumentet borde vara flitigt använt - för på ett halvår skriver Hjärta till Hjärta att de i biståndsprojektet gått från att 6 till 25 anställda. Rickard Klerfors ringer upp igen. – Ett kontrakt utan namn… bra, hejdå.– Han skickar det till mig men nu var han på möte så nu har han lämnat kontoret. Men även om det är på gång att bli påskledigt så ska han tillbaka dit och jobba färdigt så under kvällen kommer jag få hur ett sådant här anställningsavtal ser ut, utan några uppgifter, en oifylld blankett. Men är det inte en brist att ni inte har några former av papper? – Nej, den här frågan hade du kunnat ställt till mig när du bad om att vi skulle mötas igen då hade jag alltihop här. Jag tar fram alltihop här. Alla papper kommer efter Rumänska påsken? När är den?– Den är nu. På tisdag är man igång ingen. Jag tar fram alla de här dokumenten. Inga problem. Högsta ansvarig på Hjärta till Hjärta Anders Holmefur har kommit in på Rickard Klerfors kontor. Han välkomnar Kalibers granskning. – För oss är det nu prioriterat att ge dig den här information. för vi har inget att dölja. Fem dagar senare. Den 3 maj 2016 ska vi få se dokumenten.– Allmänhet, givare, intresserade människor av de här frågorna ska kunna få en insyn i hur det här bedrivs. Absolut. Ingenting att dölja, absolut. Tvärtom. Tisdag eftermiddag den 3 maj ringer Rickard Klerfors upp. – Vi kan inte ta hela den diskussionen en gång till. Men beskedet nu är att det inte kommer komma några papper alls idag eller?– Nej för det har varit för kort tid och det förklarade jag för dig. Ha en trevlig dag och du får höra av dig via email. Jag kan inte prata längre.Kommer de här papperna komma? – Tack så mycket, hej då. Förra året slog Hjärta till Hjärta nytt insamlingsrekord. 6 miljoner kronor skänkte svenska folket. Mest ökning i givandet kommer till det Hjärta till Hjärta kallar ”Team roma” där korgprojektet ingår. En av de som skänker pengar regelbundet är statsminister Stefan Löfven. Det berättar han för Expressen under våren 2016.– Varje människa får göra precis som man känner själv. Jag har valt att skänka regelbundet till organisationen Hjärta till hjärta. Och den av regeringen tillsatta nationella samordnaren för utsatta EU-migranter Martin Valfridsson har skrivit flera facebookinlägg som gör reklam för korgförsäljningen och projektet. Valfridsson var också med på plats i Rumänien när hela projektet drog igång. Något som står beskrivet i den slutrapport som lämnades till regeringen i februari i år. Han vill inte medverka i det här programmet. I vår granskning av biståndsprojektet med de flätade korgarna har vi under två månader undersökt om löftena Hjärtat till Hjärta ger– stämmer. Vi har hört berättelser om svartjobb, ett nystartat företag som inte existerar och anställda utan kontrakt . I två veckor försöker vi få Hjärta till Hjärta att visa oss något dokument som motbevisar arbetarnas berättelser. På mejl skriver Rickard Klerfors att de inte kan visa något på grund av sekretess och tidsfrist. Sedan vi sände första delen av vår granskning för en vecka sedan har vi återvänt till Pauleasca i Rumänien. Arbetare berättar för oss att samma dag vi sände, alltså i måndags, så var företrädare för Hjärta till Hjärtas projekt tillbaka i byn och delade ut kontrakt. – Nu har vi det. Jag har kontraktet i huset. – Ok.– Kan jag titta på det?– Ja.Vi får se flera anställningskontrakt men samtliga saknar registreringsnummer och stämplar som enligt myndigheterna krävs för att de ska vara giltiga. De är utfärdade den 22 april 2016 – det vill säga drygt två veckor tidigare. Ersättningen per korg - är samma som innan. 15 lei - strax över 30 kronor. Längst ner på kontraktet stämpel från Stiftelsen FDES - Hjärta till Hjärtas samarbetspartner i Rumänien. Vem som signerat går inte att tyda.Vi har frågor kvar att ställa till Hjärta till hjärta; har de de svenskar som skänkt pengar och köpt korgarna fått korrekt information om vad de har bidragit till? Har de betalat svarta löner till arbetarna i biståndsprojektet?Vi har framfört kritiken som framkommer i programmet till stiftelsen FDES i Rumänien. Ledaren Valentin Preda tillbakavisar alla uppgifter vi har tagit fram. Han vill inte ställa upp på någon bandad intervju men framför i sms och på mejl att hela korgprojektet skötts enligt rumänsk lag och de har inte gjort någonting fel eller olagligt.Vi gör ett sista försök att få svar från Hjärta till Hjärta och ringer verksamhetsansvarige Anders Holmefur. – Jag återkommer imorgon. Hej då. Efter det får jag ett sms. Anders Holmefur skriver:"Vi har inget mer att säga nu. Vi har under så många timmar ägnat uppmärksamhet åt dina frågor. Finns det ytterligare kritik och allvarliga anklagelser så får vi återkomma i den form som vi själva väljer."Reporter: Magnus Arvidson Produktionsbolaget FiltÖvriga reportrar: Nana Håkansson, Stefan Mako och Maria Turdén P4 Östergötland Producent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

16 Touko 201629min

Biståndsorganisationen slår insamlingsrekord och Statsministern ger sitt stöd. De som tigger i Sverige får jobb som korgflätare i Rumänien men snart är flera tillbaka här för att tigga. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Välkommen till konferens om utsatta EU-medborgare och samverkan mellan Svenska organisationer…Det är september 2015 och regeringen med minister Åsa Regnér håller en stor heldagskonferens om tiggerifrågan på Nalen i Stockholm. – Sedan regeringen tillträdde i oktober förra året så har vi jobbat hårt med situationen för de utsatta EU-medborgare som ber om pengar på gatorna i de flesta av städerna i Sverige. Konferensen sänds på SVT. Närmare 200 speciellt inbjudna gäster, ambassadörer, höga politiker och biståndsarbetare ska diskutera utifrån regeringens nya linje - att de som tigger på gatorna främst ska hjälpas i sina hemländer och inte här. – Tack för alla era insatser hittills och tack för att ni är här och tack för gott samarbete framöver. En av organisationerna som lyfts fram på scenen är Hjärta till Hjärta. På kristen grund driver de biståndsprojekt i främst Östereuropa. Rickard Klerfors är biståndsansvarig. – Vi måste ut från det här, ursäkta mig, jultomtetänket och drabbade stackars offer. De är precis som vi. Vi vill ju se till att folk får arbete, det vill de själva. Jag har smugit in här några korgar bakom på scenen.– Men visa dem!– Ja jag kan visa upp en här. – Det är väl spännande? – Och jag tror att allmänheten gärna är med och stödjer att man kan jobba hemma och försörja sig. Genom ett nystartat korgflätningsföretag i Rumänien har Hjärta till hjärta skapat arbetstillfällen. Och några av de som förut tiggde har redan åkt hem. – Två av de personer som nu håller på att göra korgar i Pauleasca i Rumänien var förra vintern i Stockholm och i Linköping och tiggde. Nu har man så pass god inkomst av det här att man inte tänker resa hit, av den anledningen. Men när träffar dem sist så säger det här paret ”Vi vill till Sverige”. ”Men varför då ska ni inte va hemma?”, frågar jag. ”Jo ni är så trevliga ni är så bra, vi vill komma som turister - men vi vill inte sitta här och tigga”, säger Rickard Klerfors.Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta slår insamlingsrekord. Deras hyllade jobbprojekt i Rumänien har stöttats av många svenskar och har beskrivs som en framgångssaga. Men hur ser det ut bakom kulisserna? Det ska vi undersöka i två program. Hjärta till Hjärta slår insamlingsrekord och hyllas av Statsministern–Vi kan gå tillbaka. det sitter någon annan där borta… Nu ska vi gå på stan. Linköping Mars 2016. Rickard Klerfors på Hjärta till Hjärta visar runt och pekar ut var de som tigger brukar sitta. Han har bott i Rumänien över 10 år och kan språket. – Bună ziua, Romania?Han stannar till och pratar men en man som sitter och tigger utanför en stor hamburgerkedja. – Tråkigt att sitta här?– Trist. – Jag tycker också det här är tråkigt. – Jag tycker inte om att sitta här. Rickard Klerfors har valt att inte lägga några pengar i muggarna. – Jag ger inte till de som tigger på gatan. Frågan är inte om vi ska hjälpa utan hur vi ska göra det här. (Startar bilen)– Nu är vi på väg till Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta.Oj vad stort det är!– Ja det är en stor second hand. Det är ett sätt för oss att få in medel till den verksamhet som vi bedriver utöver att folk skänker pengar. – Så vi går in och tar en kopp kaffe. Det första som möter besökarna i receptionen till huvudkontoret är en reklamskylt som informerar om de handflätade korgarna. – Här har du korgar. Vi kommer in i secondhandbutiken som är stor som en Hockeyplan. Och korgarna har fått en egen sektion i butiken, ett femtiotal står travade på varandra. – Så ser de ut. Det är ju hantverk. Ingen är den andre lik, säljslanor använder man och gör de här korgarna av. Bredvid korgarna en reklambild som visar en solbränd man. Han bär en korg på axeln och ler in i kameran. Leendet blottar en saknad framtand. Den leende mannen pryder också omslaget på den folder som sitter fäst vid varje korg. – Vi skickar med varje korg en beskrivning av vad det här handlar om, hur många människor som fått arbete genom det här. Vad står det på framsidan?– Tack för att du hjälper utsatta romer till en bättre framtid. Jag tycker det är viktigt att trycka på det här med värdighet. det känns ju viktigt att man kan få ett jobb, göra det man har en tradition av, att vi bevarar det. I foldern står att 10 personer i nuläget är anställda i det sociala företaget Hjärta till hjärta startat tillsammans med en rumänsk stiftelse. Korgtillverkarna betalar skatt på sin inkomst och får del av social förmåner som sjukförsäkring och pension. Men foldern som bara är några månader gammal är redan daterad berättar Rickard Klerfors. Idag är det 25 anställda i företaget. – Och dessutom att en del av dem har kunnat återvända hem från tiggeri i bland annat Linköping till arbetet och inkomst hemma i Rumänien. Det har gått bra för Hjärta till Hjärta insamlingskampanjer, på mindre än två år har penninggåvorna från svenska folket dubblerats och ifjol samlades över 6 miljon kronor in till organisationen. Och i årsrapporten för 2015 lyfts korgprojektet och fokuset på hjälp till EU-migranter i sina hemländer fram som en viktig förklaring till det ökade givandet. Hjärta till hjärta har också haft draghjälp genom uttalat stöd från höga politiker. Statsminister Stefan Löven på fråga från Expressen om man ska ge till de som tigger. – Varje människa får göra precis som man känner själv.. Jag har valt att skänka regelbundet till organisationen Hjärta till hjärta. Anders Holmefur är högsta ansvarig på Hjärta till hjärta. – När vår statsminister och andra går ut offentligt och talar om att man stödjer Hjärta till hjärta då ökar våran trovärdighet och sånt gör att vi är oerhört tacksamma och vi vill verkligen vara måna om att varje peng som kommer in också kommer till användning i de här områdena. Vi var nere för bara någon månad sen och då kom en gubbe som flätar korgar och så sa han ”Kommer ni fortsätta med det här?”, ”Ja självklart! Råvarorna finns, kunnandet finns och vi har kunder i Sverige som frågar efter det här”. Han svarade ”nu har jag satt in fönster och dörrar i mitt hus då ska jag planera att gå till tandläkaren och få laga mina tänder om jag vet att det finns en fortsatt möjligheter att jobba”.–Vi börjar se, enskilda exempel på, hur man vänder tillbaka nu och hittar försörjningsmöjligheter. När det sprider sig i Sverige att det finns jobb i hemmiljön, där det innan inte fanns någonting, då blir det väldigt spännande. Hjärta till hjärta kan ge många exempel på hur bra det har gått. Men det finns också andra berättelser ska det visa sig.Från tiggeri till ett riktigt jobb hemma– Det är många av husets dörrar som har det där knarret. Anita Lilburn är en av dem som engagerat sig för EU-migranterna som kom hit. – Det är väldigt svårt. Man styr och ställer och tror att man gör det bästa och det inte säkert att det är det. Här i villan med sjötomt och utsikt över Dånviken står en sliten flygel i vardagsrummet. Spelar du piano?– Ja.Hon sätter sig och börjar spela ett stycke Bach som hon tycker passar ämnet vi ska prata om - EU-migranter som tigger. – Jag gillar Bach väldigt mycket. Anita var med när de som tigger dök up i Sverige.Nyhetsinslag: Nu på sista tiden har det ökat kraftigt senaste månaderna. Tiggeriet är utbrett i Sverige. 44 kommuner har svarat att det förekommer. Runt 2011 ställdes Sverige inför nya utmaningar. Då började stora grupper från Rumänien och Bulgarien anlända hit. Nyhetsinslag: Jag är säker på att vi kommer att se en kraftig ökning de närmsta åren. Det som från början mest var ett storstadsfenomen sprider sig över hela landet. Också i Rönninge, söder om Stockholm, dyker de som tigger upp. Och Anita tvingas ta ställning. Hjälpa eller inte?– Plötsligt så satt de här och där. I Salemstaden och Rönninge Centrum. Utanför Coop och ICA. Det såg för eländigt ut, man gav lite pengar och vinkade. I tunneln under pendeltåget satt en man i 40 årsåldern. Ion från Rumänien. Anita som innan pensionen jobbade som språklärare får kontakt. – Jag gick förbi och visade med hela kroppen ”det är kallt”. Han sa ”frig, frig”. Det måste betyda kallt. Sen pekade han en dag på sina skor ”mic, mic”. Det måste betyda liten. Det var lätt att skaffa ett par skor i rätt storlek och då blev han jätteglad och sådär rullade det på.Pengar i tiggarmuggen blir till skor, en vinterjacka och snart har Anita och hennes man köpt en enklare husvagn till Ion. 18000 kronor kostade den. Husvagnen får stå på grannen Birgittas tomt och de kopplar in el. – Mamma! Paradis Caravan, Paradis Caravan! Han va helt hänförd. Det var så roligt att se. – Varför Ion? Vad var det med honom?– Hans vänliga glada utstrålning och det fantastiska i att han aldrig klagade. Han var beundransvärd på många sätt. Anita fortsätter hjälpa Ion och hans familj och snart är hon en del av en ny slags folkrörelse i Sverige. På många platser i landet startas vid den här tiden 2013-2014 initiativ och grupper för att hjälpa EU-migranter som tigger. De heter namn som ”Hemlösa EU-migranter i Borås”, Gotlands solidaritet för EU-migranter och ”Hjälp Västerbottens tiggare”. Också Anita är med och organiserar sig tillsammans med grannen Birgitta. – Alla var väldigt upprörda och ville ville hjälpa de till något bättre. Vi startade Salems stödgrupp för migranter. Anita börjar efter hand tvivla på vad insatserna och hjälpen de ger egentligen gör för nytta. Det är som att skänka i ett bottenlöst hål känner hon ibland. – Det är så sporadiskt de får pengar. Dels får de ju allt mindre i sina koppar för folk börjar krokna och sen särskilt på vintern finns det inga jobb i trädgårdar och sådär. Hösten 2015 lanserar Hjärta till Hjärta korgprojektet i Rumänien. NYHETSINSLAG: – Nu i de projekt vi har startat så har vi en sådan efterfrågan på arbetskraft. att vi planerar att ha ett hemvändarprogram, säger Rickard KlerforsAnita Lilburn kan läsa i tidningar, se på tv och höra på radio om hur tiggarna nu får jobb. Biståndsansvarige Rickard Klerfors har ett tydligt budskap till de som tigger - och ett erbjudande. NYHETSINSLAG: – Åk hem till din by. Gå den här den yrkesutbildningen så får du ett studiebidrag under tiden. När du avlagt ditt examensprov så blir du erbjuden en anställning i det här projektet. – Ja. Vi blev jätteglada det här är grejen. Det här är vägen till ett bättre liv.Anita Lilburn tar kontakt med Hjärta till hjärta. – De skulle få diplom, sjukförsäkring, pensionspoäng och en fast inkomst. Om de lyckades göra 5 korgar i dagen skulle de komma upp i en för rumänska mått mätt ganska god inkomst. Då lyckades vi få in vår vän Ion på det projektet. Anita och stödgruppen startar en insamling och betalar så att Ion kan resa hem. Vad skriver du nu? – Korgflätning i Pauleasca. På nätet kan hon följa utvecklingen i projektet. På Hjärta till hjärtas hemsida står att kursen Ion gått är avslutad och den blev en framgång. Flera av deltagarna grät av lycka när de fick sina diplom står det i texten som illustreras med en gruppbild där alla poserar med sina diplom. – Där är Ion! Det blev en framgång och en milstolpe i Hjärta till Hjärtas insatser i Rumänien. Där är korgarna! Fina. Du ser det är en jättebra grej. 25 korgflätare har nu arbetet i det sociala företag Hjärta till hjärta startat… Men när jag träffar Anita är det nått hon inte vet om. En viktig detalj som kommer att vara med och förändra hennes åsikt om Hjärta till hjärtas jobbprojekt i Rumänien. Ett oväntat möteTre dagar senare åker jag tillbaka till Rönninge. Under bron till Pendeltåget sitter en person som alla tror ska vara i Rumänien. (skrammel från mynt i mugg)– Hej hej!Ion är tillbaka. Jag undrar vad som hände?Vi går bort till ett kafé i närheten och han börjar berätta. – Jag ville. Jag ville fläta. Ion som heter Greeruș i efternamn var tacksam för möjligheten och hjälpen Anita gav honom. Han säger att han inte ville misslyckas och tyckte att jobbet var en bra möjlighet. Det var avancerat att fläta korgarna, säger han, men efter några veckor blev han ganska skicklig. Och han klarade sluttestet - han lyckades fläta en korg under tre timmar. Jag frågar om han kan peka ut sig själv på gruppbilden Hjärta till hjärta publicerat på sin hemsida från diplomutdelningen. – Ja. Där är jag med diplomet. Ion började jobba med att fläta korgar för Hjärta till hjärta. Han säger att han fick kontant ersättning per korg. I början var det strax under 40 kronor per korg. Men i februari 2016 sänktes det till lite över 30. Månadslönen som Anita läst om på Hjärta till Hjärtas hemsida kom inte Ion i närheten av. – 15 lei, 30kronor… Är det pengar?Jag tar fram bilden på Hjärta till hjärtas hemsida igen. Den på de tolv som fått sina diplom. Jag frågar honom hur många av de på bilden som jobbar kvar i företaget. Han pekar istället på de som lämnat. Han själv och fyra till säger han. – 1, 2, 3, 4. De är reda i Sverige. Många är i Norrköping, de är tillbaks. Eskilstuna, Norrköping. Det Ion berättar ger en annan bild än det Hjärta till hjärta berättar i sin insamlingskampanjer för projektet med de flätade korgarna. Finns det de som kan bekräfta Ions berättelse. Jag åker till Linköping. – One is here. – Ok she thinks one is here? Vad heter du? – Florin. Florin har en liknande berättelse som Ion. Också han flätade korgar och sitter nu och tigger sen några dagar tillbaka. Han bekräftar de nivåer på ersättning Ion berättat om. – Det här är alla pengar. (skramlar och visar med mynt)– Max fyra korgar om dagen kan man göra, och mina barn hjälpte mig också. Fler som hoppat avFlorin säger att hans fru stannat kvar i Rumänien och har fortsätt göra korgar med två av barnen som hjälper till. – Självklart, barnen gör korgar också. – Hur gamla är barnen? – 17 och 14 år gamla. Barnen är 17 och 14 år gamla och tillsammans kan de göra fyra korgar om dagen berättar han. Inte ens när alla tre hjälps åt kommer de upp i lönen i månaden Hjärta till Hjärta skriver om på sin hemsida. – It’s awful! Where is the rest of the money? This is not to help!Jag träffar Gabriella Diia som ursprungligen är från Rumänien. Hon har kontakt med många som tigger i Linköping och stöttar dem på olika sätt. Hon har mött flera som hoppat av korgflätningsföretaget berättar hon. Och anledningen är ersättningen. – A lot of them, they are coming, they are turning back to beg because they are not payed for the baskets. Totalt kommer Kaliber i kontakt med nio korgflätare varav 6 fortfarande arbetar kvar i Rumänien. Vissa av dem har varit med sen starten och har tidigare flätat korgar över tio år. Ingen vi pratar med kommer upp i de lönenivåer som Hjärta till hjärta skriver om på sin hemsida. Ingen säger sig ha lyckats flätat de 5 korgar som är normen för en heldags arbete. Flera nämner timpenning under 10 kronor. Och alla bekräftar att ersättningen sänktes i februari 2016. Hur går det här ihop? På Hjärta till hjärtas hemsida som vänder sig till svenska givare - står om lön på 3600 konor i månaden efter skatt. När jag träffade Rickard Klerfors från Hjärta till Hjärta - i mars 2016 menade han att ersättningsnivåerna till och med vad ännu högre än så. – De själva kom med förslag om vilken norm som de kan göra på en dag. Gör man produktionsnormen så får de 1800 lei i månadslön kan man säga och det motsvarar ungefär 3800 kronor. Så det är 40 kronor av det här för korgen, Hur många korgar kan man göra per dag?– Fem stycken kan man göra på en dag, en korgtillverkare. En del sa att de kan göra sju, men vi sa ok då sätter vi normen vid fem så kan alla klarar av det. – Hej Ion. Godmorgon!Anita Lilburn har fått kontakt med Ion igen. Anställningen i korgflätarföretaget i Rumänien hon fixade åt Ion blev inte som hon förväntat. Om det nu är sant det som Ion berättar? – Väldigt sorgligt alltså. Då blir jag väldigt förbannad. Jag blir förbannad att de har utlovat någonting som inte är sant. – Hur kan det vara i Hjärta till Hjärtas intresse? Hur vågar de? Det måste ju komma ut förr eller senare. Varför har ersättningen sänkts?Jag återvänder till Hjärta till Hjärtas huvudkontor i Linköping. – Vi kan gå in på mitt kontor det är inte så märkvärdigt. Det hyllade korgprojekt i Rumänien har stöttats av många svenskar som köpt korgarna här i Sverige eller skänkt pengar. Det har beskrivs som en framgångssaga. Jag visar de uppgifter som Kaliber tagit fram för de ansvariga på Hjärta till hjärta. Direktor Anders Holmefur som är högste ansvarig ser allvarligt på uppgiften om att barn så unga som 14 år skulle vara med i produktionen av korgarna. – Vi tar bestämt avstånd från att hela familjen och ungar och allt skulle var inblandade i att producera korgar. Att flera av korgmakarna hoppat av och är tillbaka i Sverige för att tigga kommenterar han såhär. – Jag tycker det är tragiskt utifrån den situation att med den budget vi lagt i det här så tjänar de efter förhållandena i det här byn, väldigt god inkomst. Det som ni har utlovat om man antar det här jobbet och blir anställt har det stämt det som ni har sagt? – Det beror på deras egna förutsättningar. Vi erbjuder ju en, vi sa den här kursen i februari, jag var ju med när de fick de här diplomen och där var det ju uttryckligen sagt vilka av de här som skulle behöva ytterligare handling för att klara av det här. I er artikel efter den där kursen stod att kursen blev en framgång? – Absolut. En enorm framgång. Jag berättar om uppgiften att fem av de 12 på bilden som Hjärta till hjärta publicerade från kursavslutningen redan lämnat korgflätningen och är tillbaka i Sverige för att tigga. – Det tycker jag är väldigt tråkigt då. Jag har ju minnesbilder där en kvinna som aldrig har gått i skolan fick ett kursintyg och gråter av glädje och säger äntligen kan jag jobba och bygga en framtid, vad säger du om sånt? Jo fast det är ju framtiden, det viktiga är väl vad det blev sen så att säga?– Jo och där måste vi på något sätt överlåta till den enskilda deltagaren att utifrån vad vi erbjuder av möjlighet, i stöd och utbildning och så vidare, att de som vill tar den här chansen. Biståndsansvarige Rickard Klerfors sitter med under intervjun. Han kommenterar att flera av arbetarna hoppat av såhär. – Vi har varit väldigt noga med att inte överdriva vad vi lovar men sen, med facit i hand, så har man uppfattat det som mycket mer för att man lever i en desperation och söker efter något bättre och de som vi har fört en dialog med har uppfattat mer av löfte än vad vi i själva verket har sagt. Man om stannar till vid det här löftet då är det väl så att saker och ting inte bara har uppfattats, ni har ju varit väldigt tydliga med att ni har satt det på pränt. Det finns ett socialt företag. – Ja. Man får 3600 kronor om man klarar mininormen, och den kan alla klara av. – Det är vad de själva har förslagit och utifrån den kalkyler jobbar vi. Enligt mina uppgifter är det snarare hälften man får. Än vad ni har sagt. – Det här med 3600 det kan nog då egentligen säkert säga för varje person när ett helt år har gått. Hur utfallet har blivit över hela året. Rickard Klerfors har uppgett att ersättningen per korg till arbetarna är 18 rumänska lei - strax under 40 kronor. Men de vi varit i kontakt med berättar samtliga att ersättningen sänktes till 15 lei - strax över 30 kronor för varje flätad korg. I Hjärta till Hjärtas 5 secondhandbutiker säljs korgarna för 350 kronor. Nu ställer jag frågan igen. Hur mycket får arbetarna för varje flätad korg?– Ja nu ska vi se här, jag kommer inte ihåg riktigt. Det har vi haft en diskussion om. Jag tror att det är nu 15. Får jag bara fråga. För ni skriver ju väldigt uppdaterande om projektet. Den här lönesänkningen, varför har ni inte skrivit om den på Facebook och hemsidan och så?– Det kan man fundera på och jag är fullständigt öppen och ärlig med det och det är viktigt att vi uppdaterar den uppgiften. Det viktiga är ju totalt sätt vad man kan få för månadsinkomst. Varför har lönerna sänkts?– Jag tror att det finns någon skattehöjning och sånt här som ligger bakom det. Men det får jag ta reda på. Vem har sänkt lönen? – Alltså det beror nog kanske på, eller det beror på input från staten där man då ändrar lagstiftning och annat. Och vad man ska betala in i skatter och annat. Skatten har höjts?– Ja och det här är jätteviktigt att vi har en dialog om och är väldigt tydliga med. I butik säljs korgarna för 350 kronor. Med momsen borträknad är intäkten 280 kronor vid varje försäljning. Varför får de som gör korgen bara 30 kronor frågar jag. – Ja och hittills har vi inte fått något plus på kontot i och med att vi haft kostnader för att sätta igång det här. Men det har väl kommit från bidrag från Sverige? – Rörelsekapital och så vidare och dessutom transportkostnader och bygga upp och så vidare men jag tror vi kommer landa i ett överskott, en vinst på det här. Då kan man diskutera om vi ska betala mer för varje produkt eller om vi ska använda pengarna till andra insatser i deras område. Sen är det klart att alla vill ha mer, det ligger ju i sakens natur. Jo fast nu fick de ju mindre?– Ja det var ingen som var lycklig över att höra det men efter det här mötet kom man ändå överens om det här. Reporter: Magnus Arvidson, Produktionsbolaget FiltProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

9 Touko 201629min

Studenter från Libanon betalade tiotusentals kronor till en man i Borås för att få studera på svenska universitet. Nu undrar de vad som hänt med pengarna? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Studenter från Libanon var beredda att betala dyrt för att få komma till Nobelprisets land och studera. En man i Borås sålde drömmen och reportern I Kaliber nystar Markus Alfredsson upp en komplicerad härva av brutna löften och brustna drömmar. Granskningen har tidigare publicerats i nyhetsform i P4 Sjuhärad.Reporter: Markus AlfredssonProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

2 Touko 201622min

På kort tid har mönstereleven bland de forna kommuniststaterna gått och blivit EU:s nya problembarn. Kaliber nyhetsdokumentär: om Polens väg mot en oviss framtid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nyhetssändning i Ekot i hösten 2015:”Det ser ut att bli maktskifte i Polen…”Partiet Lag och rättvisa, som på polska förkortas PiS, får som första parti sedan kommunisttiden egen majoritet och den politiska kartan ritas om.PiS har högerkristna värderingar och hyllar patriotism. Men vallöftena handlar också om sociala reformer såsom extra barnbidrag och sänkt pensionsålder.Men det dröjer inte förrän den nya regeringen möts av protester.PiS instiftar en ny medielag som ökar den politiska kontrollen över statliga medier. Journalister avskedas – och ersätts av andra som är mer lojala med PiS.Och en annan lagändring försvagar författningsdomstolen, alltså den institution som ska kunna hindra regeringen från att stifta lagar som strider mot grundlagen.Nu under våren står flera tält utanför statsministerkansliet i Warszawa. De tillhör protestgruppen KOD – kommittén till försvar för demokratin, som organiserar regelbundna protester. I ett av tälten sitter aktivisten, Andrzej Miszk, som är inne på sin 25:e dag av hungerstrejk. Han ser blek men samlad ut.– Ungefär sex veckor ska en frisk person fasta innan kroppen tar skada. Därefter får jag rådgöra med min läkare och andliga ledare, säger han.Andrzej Miszk kräver att regeringens ska respektera författningsdomstolens beslut. Men vad det egentligen handlar om är en form av statskupp, anser han.– Regeringens agerande är en form av statskupp. Och sådana görs för att införa diktatur, säger Andrzej Miszk.Wislafloden klyver PolenSpårvagn genom Warszawa. En musikant i sliten grå kostym spelar dragspel. Vi åker över Poniatowskiego-bron. Den ligger inbäddad i grå februaridimma och känns ganska ödslig. Men för bara några dagar sedan tågade tiotusentals demonstranter över bron. Det har uppstått en dispyt om hur demonstrationen framställdes i media.Justyna Czechowska, som översätter svensk litteratur, säger att den statliga televisionen förmedlade en förvanskad bild av demonstrationen.– Hela den här bron var full med människor och polska flaggor. Medan den statliga televisionen visade en bild av några huliganer. Alltså en tom gata, några människor, framför att de bärande regnbågsflaggan.Andra menar dock att det gavs en betydligt mer nyanserad bild i statlig tv.Vi går av vid hållplatsen på andra sidan Wislafloden. Och Wisla förklarar Justyna, klyver Polen, inte bara geografiskt, utan även politiskt och kulturellt. Och det är på den här sidan, säger hon, som den nya regeringen har flest anhängare.– Här ligger endast två lite större städer, Lublin och Bialystok. Stora delar av den här delen av Polen har länge varit fattiga, och är fortfarande fattiga. Och fattigdomen har liksom gått hand i hand med Katolska kyrkan. Fattigdomen och arbetslösheten, man har liksom sökt hjälp hos kyrkan.Vad får det konsekvenser, det här glappet som du beskriver?– Den största konsekvensen enligt mig att vi inte kan prata med varandra. Vi har så väldigt olika värderingar. På den lägsta nivån, vad gäller mänskliga rättigheter, jämställdheten och sådana här moderna demokratiska idéer, alltså även om vi diskuterar begreppet demokrati så kanske vi har totalt olika idéer om det. Vi pratar två olika språk, säger hon.Jag tar tåget några mil österut. Med mig som ciceron och tolk har jag Joanna Bartoszczuk, student som läser svenska på universitetet. Jag frågar hor hon ser på utvecklingen i Polen.– Jag är rädd för en avdemokratisering av Polen och en stor censur. Jag är lite rädd att jag ska känna mig otrygg med mina åsikter. Att de som har makten ska säga mig vad jag ska tänka. Att jag måste ha barn inom äktenskapet, att jag måste gifta mig i kyrkan. Det är jag lite rädd för, säger hon."Nu har de sanna polackerna tagit över"Vi går av i Otwock, ett litet samhälle med drygt 40 000 invånare. Alkohol, heter en liten men välsorterad spritaffär. Det är förmiddag. En äldre man köper en så kallad återställare, en vodkaflaska i fickformat. Och en annan man är lite kluven ifall han ska välja apelsin- eller ananasvodka.Maria Barczek, som står bakom kassan är glad över att Polen fått en ny regering.– Det är en tragedi att de unga inte kan få ett arbete, säger hon. De får i bästa fall jobb med usla villkor som det inte går att leva på.De flesta som jag pratar med här i Otwock, beskriver ett samhälle på dekis. Ett samhälle som var bättre förr. På den lokala marknaden träffar jag pensionären Marianna Majewska bärandes på en kasse potatis.– Nu har de sanna polackerna tagit över, säger hon. De tänker på familjerna och tar itu med dem som plundrar vårt land, säger hon och tillägger:­– Det är inte bara jag som tycker så, säger Marianna Majewska. Berättar att hon arbetat som mekaniker på en fabrik som fanns här tidigare.– Allt var bättre innan Solidaritet stal allting och sålde det till tyskarna, säger hon. Men nu ska PiS reparera allt och polackerna ta makten.Kaliber nyhetsdokumentär i P1, idag om ett splittrat Polen. Låt oss gå tillbaka i tiden, för att bättre förstå det som sker i dag:I början av 60-talet är tvillingbröderna Lech och Jaroslaw Kaczinsky barnskådisar i en känd polsk film: ”De två som stal månen”.Som vuxna kommer de båda att engagera sig politiskt. De är med i Solidaritet, motståndsrörelsen mot kommunismen.2001 grundar de det nationalkonservativa partiet PiS.2005 blir Lech Kaczynski vald till president.Men 2010 omkommer han då ett polskt regeringsplan kraschar i Ryssland.Vi ska återkomma till det.Kvar i livet finns tvillingen Jaroslaw Kaczinsky.Han är varken statsminister eller president, men som ledare för regeringspartiet, PiS, anses han nu ha den verkliga makten i landet. Han kallas av en del för Polens patriark. Har aldrig varit gift. Lever ensam, frånsett älskade katten, Fiona. Sedan broderns död för sex år sedan, klär han sig utan undantag i svart.Och hans retorik är hård, hatfylld menar hans kritiker. Flera klipp från polsk tv har lagts upp på Youtube. Där han delar upp medborgarna i goda, patrioter och kallar de som går i demonstrationstågen ”värsta sortens polacker”.”Det sitter i generna hos en del polacker att förråda fosterlandet, och just nu är dessa polacker mycket aktiva.”Där han insinuerar att politiska motståndare är som Gestapo. De tidigare goda relationerna Polen haft till Tyskland och EU har också blivit föremål för Kaczysnkis vassa tunga:”Vi ska aldrig bli en koloni. Vi tillåter inte att polackerna ska bli föraktade och förnedrade.” Kyrkan bärare av den nationella kulturenGatorna i huvudstaden minner om Polens turbulenta historia. En av huvudgatorna är kallad efter Johannes Paulus II. Landets andlige beskyddare. Som gav frihetskampen sin välsignelse och bad för polackerna. Under de ett och ett halvt sekel då Polen formellt inte fanns, var kyrkan bärare av den nationella kulturen. Katolicismen blev närmast synonym med polsk identitet. Under kommunisttiden en symbol för motstånd och inre frihet. Och idag lever regeringspartiet PiS i nära symbios med kyrkans konservativa församlingar. ”Som katolik följer jag biskoparnas råd.”Så sa nyligen Kaczynski till stöd för deras förslag om totalförbud mot abort. Blir förslaget verklighet får inte ens den graviditet avbrytas som tillkommit genom våldtäkt.En annan gata är uppkallad efter Solidaritet, fackföreningen som växte till en folklig motståndsrörelse och ledde till kommunismens fall. Solidaritets karismatiske ledare, Lech Walesa, fick senare Nobels fredspris.1989 faller kommunismen. Polen inför marknadsekonomi, och blir en demokrati. Eller?Nej, den historieskrivningen håller nya den regeringen inte med om. De som ledde Solidariet svek i själva verket revolutionen. Polen blev inte alls demokratiskt. Korruptionen blev kvar i en ohelig allians mellan gamla kommunister och opportuna liberaler, som sålde ut allting till tyskarna, för att låna ett citat från Marianna Majewska, som vi träffade på marknaden i Otwock. Och Lech Walesa, Solidaritets berömde ledare, han som fick motta Nobels fredspris, var i själva verket en förrädare.Nu under våren har det rapporterats i nyheterna om nyfunna dokument, som sägs bevisa att Walesa var angivare åt kommunistpartiets hemliga polis. Anklagelser som funnits tidigare, men som nu hamnat i debatten igen. Demokratin som bara var fernissa. Folkhjälten som egentligen var kommunistisk spion.Lite i utkanten av centrum ligger redaktionen för Polytika, Polens största veckomagasin. Där jag träffar jag Adam Szostkiewicz, känd polsk journalist och författare.Han visar mig senaste numret, där han skrivet en lång artikel om turerna kring Walesa. På framsidan ett porträtt av den legendariske strejkledaren, men retuscherat, så att ansiktet ser ut att krackelera.– Det handlar om att Lech Walesa, en nationalhjälte för oss, håller på att förlora sitt grepp över polackernas själar, åtminstone de som röstat på högerregeringen, säger Adam Szostkiewicz.Han anser att det är en demoniseringskampanj som pågår och jämför med Stalintidens Sovjet, där framstående personer, som till exempel Trotskij, ena dagen kunde finnas med på offentliga foton – för att senare, när de hamnat i onåd, vara bortsuddade.Men frågar jag, ligger det ingenting i påståendena om Lech Walesas förflutna?Adam Szostkiewicz medger att anklagelserna kanske inte är grundlösa, men tycker att man måste jämföra med alla bra saker som Walesa åstadkommit.– Kanske är det sant. Men varför inte jämföra med det han åstadkom som Solidaritets ledare. Vi tycker inte det är rätt att komprimera hela hans biografi till denna enstaka episod, säger Adam Szostkiewicz.Hur ska man se på den förra regeringen i Polen, Platforma Obiwatelska, Medborgarplattformen?På liberala ledarsidor beskrivs deras åtta åren vid makten som en succé, som gav Polen ekonomisk tillväxt.Olika syn på historienEnligt kritikerna skapades ökade klyftor, och samhället drogs isär.Skillnaderna gäller även synen på demokratin. Adam Szostkiewicz och hans kollegor på Polytika, kritiserar den nuvarande regeringen för att försöka styra över media och snöpa det fria ordet. Men enligt andra journalister, var det inte ett dugg bättre under den förra regeringen.För snart två år sedan briserade en skandal i media. Inrikesministern och chefen för Centralbanken sitter på en lyxkrog i Warszawa och diskuterar hur Centralbanken ska kunna hjälpa regeringen att behålla makten över nästa val. Det var en serie smygbandade krogsamtal där ministrar och höga tjänstemän gör bort sig.Det ledde till att tre ministrar fick avgå och tros ha bidragit till att den förra regeringen förlorade makten.– När regeringen begick fel var det självklart att publicera. Jag trodde aldrig det skulle bli en sådan reaktion, säger Mihal Lisiecki, som möter upp i elegant kostym och vit skjorta, i baren på Marriott Hotel där han precis avslutat ett annat möte.Han är en känd mediaperson i Polen. Det var hans veckomagasin, Wprost, som publicerade de läckta krogsamtalen. Och vars redaktion fick påhälsning av säkerhetstjänsten som ville beslagta det läckta materialet. Men flera journalister från andra medier var där för att visa sitt stöd. Och när de civilklädda agenterna försöker vrida en laptop ur händerna på chefredaktören går det ut i direktsändning.Mihal Lisiecki minns med olust hur redaktionen stormades, men ännu värre var de hot som han och hans familj utsattes för efteråt, berättar han.– Jag och min familj utsattes för ett väldigt hårt tryck, jag kände rentav att de var i fara.Var du orolig för din familjs säkerhet?– Ja, det var jag. Och det var första gången. Sådant väntar man sig inte, att regeringen ska agera så här mot mig, mina kollegor och min familj.Han tycker inte att det är så anmärkningsvärt det som den nya PiS-regeringen ägnar sig åt. Statliga medier har alltid varit politiserade i Polen, säger han.– Det är samma med alla regeringar när de byter folk. Under den förra regeringen utlyste man kanske tjänsterna officiellt, men det var ändå bekantas bekanta som fick dem i slutändan. Den här nya regeringen spelar åtminstone med öppna kort, säger han.Protesterna mot regeringen växerNu i april växer demonstrationerna mot regeringen. Nu handlar det inte bara om media och rättsväsende, utan om ett Polen som blir allt mindre sekulärt och där förslaget om att kriminalisera abort får stöd av PiS-ledningen.Men det är inte bara protestmöten som hålls utanför regeringsbyggnaden. Det drar nämligen ihop sig till en väldigt speciell högtidsdag. Och för att förstå vad det handlar om måste vi återvända till april 2010 och flygkatastrofen vi talade om tidigare:Ett polskt regeringsplan kraschar vid landningsbanan i ryska staden Smolensk. Alla 96 ombord omkommer. Den yngre tvillingbrodern president Lech Kaczynski, hans hustru och en stor del av Polens ledarskikt.De hade rest för att hedra 70-årsminnet av de 22 000 polacker, främst officerare, som mördades av Stalins hemliga polis - ett brott som Sovjetunionen inte erkände förrän långt senare, under Gorbatjov.Och det finns många polacker som tror att även flygkraschen är ett brott, orkestrerat av Moskva, kanske rentav i maskopi med Kaczynskis politiska fiender i Polen.En kommission tillsatt av den förra regeringen kom fram till att flygkraschen berodde på dåligt väder, dålig utrustning och dåliga beslut. Men PiS-regeringen och Jaroslaw Kaczynski har aldrig accepterat de slutsatserna. I februari tillsätts en ny kommission.Konstanty Gebert, reporter på Gazeta Wyborcza, anser att olyckan redan utretts tillräckligt. Enligt honom eldar regeringen på konspirationsteorier för att bevisa riktigheten i sin egen historieskrivning.– Att Polen fortsatte att styras av kommunistiska agenter, förrädare och lakejer, smorda med pengar från Moskva och Bryssel. Polens oberoende, menar PiS, börjar med oss, säger Konstanty Gebert.Genom att beskriva sig själva som de sanna polackerna, som äntligen tar itu med korruptionen, kan de också rättfärdiga sina kritiserade lagändringar, menar Konstanty Gebert.– Det är väldigt centralt. För om deras världsbild stämmer så rättfärdigar den alla tuffa åtgärder.En farlig provokation Enligt Gebert har Kaczyncki handplockat flera ministrar med paranoid läggning. Till exempel försvarsministern, Antoni Macierewicz, som berättat för en katolsk radiostation om sitt intresse för Simon Vises protokoll, en ökänd antisemitisk konspirationsteori. Det uttalandet gjordes 2002. Men så sent som i mars i år, framhöll han vikten av att utreda huruvida om polska medborgare används som försökskaniner för elektromagnetiska vapen på en inspelad föreläsning.Och det är alltså denne Macierewicz som hårdast driver tesen om rysk inblandning i Smolensk-kraschen.– Då menar alltså Antoni Macierewicz att Ryssland har attackerat ledaren för ett NATO-land, säger Konstanty Gebert.En farlig provokation och en indirekt krigsförklaring, anser Konstanty Gebert.– Var det faktiskt innebär är att vi borde ligga i krig med Ryssland, säger han.Macierewicz har trots hård kritik hållit fast vid sin linje; att planet exploderade innan det kraschade, och att Polens förra regering avsiktligt slarvade med utredningen.Efter kraschen lyckades Jaroslaw Kaczynski få brodern Lech Kaczynski begravd i Wawelska katedralen i Krakow - bland kungar, helgon, och historiska martyrer.På en nyligen rest minnessten utanför stadshuset står att Lech Kaczynski stupade i tjänsten. Inte omkom, utan stupade, precis som de hjältarna han ligger begravd bredvid. Och varje månad, den tionde, hålls en officiell minnesceremoni för Smolensk-offren. Och den tionde april i år, har det gått sex år sedan kraschen. Då ser området kring presidentpalatset ut som ett festivalområde, med flera olika scener, tusentals människor och minst lika många polska flaggor. Byggnader som draperats med foton på de döda.Politik och religion flyter ihop– Vet vi fortfarande inte om kraschen var en olycka eller en kupp, säger Lukasz Lewandowski, en funktionär iförd en gul PiS-väst, och fortsätter:– Varje polack har rätt att äntligen få veta sanningen, säger han.– Det är det första jubileet som sker under PiS-regeringen, och jag förstår att det är stort för dem, säger Justyna Czehowska, översättare av svensk litteratur.– Lyckligtvis för dem inträffar det på en söndag, då väldigt många kan komma och vara här hela dan, och verkligen fira, säger Justyna Czehowska.Det är en brokig skara som församlats. Barnfamiljer och pensionärer, warszawabor och hitresta. En del har kommit för att be, andra för att dela ut patriotiska flygblad och broschyrer.– Efter 65 år ska vi äntligen ordna en begravning för denne man, säger ett par unga killar, som kampanjar för att man ska hedra en bortglömd krigshjälte med en officiell begravning.– Vi vill ordna en statlig och katolsk begravning, för att han var en stor polsk hjälte, det är därför vi delar ut de här flygbladen, säger en av dem.– Det här jippot som pågår nu talas med en präströst. Det är inte en politisk röst som talar på scenen, det här sker i katolsk anda väldigt mycket, menar Justyna Chehowska.– Men lyssna! Det här är en mässa som sker utanför presidentpalatset. Det är absurt! En bön ska ske inom kyrkans fyra väggar och inte göras till en festival, tycker Justyna Czehowska.”Lech Kaczynski! Lech Kaczynski! Lech Kaczynski!” Folket skanderar den döde presidentens namn. Inte långt från stora scenen står en staty av romantiske nationalskalden Adam Mickiewicz. Han anammade den messianska idén om Polen som Europas heliga martyr, ett land som var vikt åt lidande för att frälsa andra. En myt som den nya regeringen gärna spelar på, enligt Justyna.– Och den passar ju in i polackernas bild av Messias, av Kristus och då tar man liksom sig själva också – polska hjältar är också sådana som fått dö för de andra, och då är det väldigt enkelt att bygga den myten, menar Justyna Czehowska.Och nu bygger man Lech Kaczynski-myten?– Ja, nu bygger man en Lech Kaczynski-myt. Och helst av allt vill man att han ska, inte vet jag, helgonförklaras? Men retoriken är densamma, som när påven skulle helgonförklaras.Det sekulära Polen lyser med sin frånvaro utanför presidentpalatset. Böner blandas med patriotiska tal. Den religiösa ritualen och det politiska mötet smälter samman.– Polen befinner sig i ett ganska svagt moment just nu. Nu är det väldigt enkelt att övertala och övertyga till det ena eller det andra. Om man talar deras språk, om man använder deras retorik och deras symboler, säger Justyna Czechowska.Ceremonierna och bönerna avlöser varandra. Presidenten håller tal. Statsministern faller på knä och ber en bön. Men det verkliga crescendot kommer på kvällen. Det ligger som åska i luften när ledaren med stort L gör entré.Lech Kaczynski har stupat för fosterlandet. Men nu står brodern på scenen, redo att föra Polen mot en ljusnande framtid. Och ifall någon fortfarande undrat vem som egentligen styr EU:s sjätte största land, kommer svaret med besked från de uppeldade massorna.”Jaroslaw! Jaroslaw! Jaroslaw! Jaroslaw! Jaroslaw!”Reporter: Per ShapiroProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

25 Huhti 201629min

Regeringens vision är mer svensk och ekologisk mat. Hur är det i kommuner och landsting? Kaliber går på jakt efter den svenska och ekologiska maten i våra skolkök, äldreboenden och sjukhuskök. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Det är jättegott. Jag brukar inte gillar korv, men jag gillar det med ris.Eleverna Molly Klinteman, Felicia Christensson och Milla Nilsson som går på Ängelholms Montessoriskola äter lunch. På porslinstallrikar ligger en av dagens två rätter.– Morötter och korvgryta.Det är korv Stroganoff och ris.Har ni någon koll på var maten kommer ifrån? – Nej, jag vet inte vad riset kommer ifrån, det har jag säkert glömt.Vad tror du korven kommer ifrån?– Kanske grisen.Morötterna då?– Från ett frö.Vad tycker du är viktigast med maten? – Att det är gott. Och ekologiskt. Det är bra.Stefan Löfven i regeringsförklaringen 2014:”En långsiktig livsmedelsstrategi tas fram för att öka matproduktionen i Sverige och stödja svensk och ekologisk matkonsumtion.”Visionen om mer svenskt och ekologiskt på tallriken är tydlig. Hur ser det ut i verkligheten?Idag handlar Kaliber om maten i kommuner och landsting – om maten våra skolbarn, äldre och sjuka äter.Frågan är om målen i skolkök, äldreboenden och sjukhusmatsalar går hand i hand med regeringens.Sven-Erik vad har du ätit för lunch idag? – Jag åt ugnsgratinerad torsk. Det var fantastiskt gott.Sven-Erik Bucht (S) är landsbygdsminister och den som är ytterst ansvarig för arbetet med att ta fram en nationell livsmedelsstrategi – den som ska leda till mer svensk och ekologisk mat. Han satte igång med jobbet dagen efter statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring 2014 – då han som nytillträdd statsminister nämnde strategin första gången. Planen är att ha den klar till försommaren.– Vi är ett av få länder i Europa som saknar en nationell livsmedelsstrategi. Vi har alla möjligheter att producera mycket mera livsmedel i Sverige. Och det anser regeringen att vi ska göra. Det skapar jobb på landsbygden, men det handlar också om att vi har en hållbar produktion i Sverige. Vi har väldigt säkra och miljövänliga livsmedel och det vill vi ta vara på. Vi kan inte bara förlita oss på världen i övrigt att hämta allt käk utifrån. Vi måste producera själva också, säger Sven-Erik Bucht.Är svenska livsmedel viktiga?– Mycket viktiga. Och framförallt är säkra och väldigt klimatsmarta jämfört med andra länder. Så jag vill väldigt gärna att svenska livsmedel konsumeras mer. Både i vårt land men också i världen i övrigt."De miljöregler vi har gör ju en kostnad"Vi är hos Bengt Johansson, på hans gård i Horred, en tätort i södra delen av Marks kommun belägen på västra sidan av Viskan.– På visitkortet står det naturvårdare. Det är den stora delen med nötkreatur, det är de sköter betesmarker och naturmarker och sånt, säger bonden Bengt Johansson, som driver vidare gården efter sina föräldrar. Han har gjort den ekologisk och har här 400 kor och så en hel del mark.– Det är intresset som man tycker, att förvalta det kulturlandskapet som vi har då va.Att gården är ekologisk innebär bland annat att det inte används kemiska bekämpningsmedel eller genetiskt modifierade organismer här och att djuren först och främst äter ekologiskt foder härifrån.På sommaren går korna på naturbete vilket också är en förutsättning för att gården ska få kallas ekologisk. Nu är det torkat gräs som Bengt Johansson skyfflar fram för hand som gäller.– Det här puttar jag till flera gånger om dagen. Det finns ju maskiner för det här, men de kostar ju pengar och då måste man ju få bra betalt för sina varor om man ska kunna investera i ytterligare maskiner och hjälpmedel. Och så länge lönsamheten inte hänger med får armar och ork ta det istället, säger Bengt Johansson.Köttet från den här gården slaktas och styckas några mil härifrån och säljs sen på restauranger i närheten. Restauranger som stoltserar med köttets ekologiska stämpel och ursprung i menyn. Men till de offentliga köken kommer det inte, trots att ekologiskt kött hamnar högt på kommunernas önskelista.– Sen är det väl oftast prislappen som styr, för vid upphandlingar är man ju två parter. Jag vill ha så mycket som möjligt och köparen vill ge så lite som möjligt. Men det vi måste trycka på från lantbrukarled är ju att offentlig upphandling måste följa svensk djurskyddslag, och de miljöregler vi har i Sverige gör ju en kostnad som gör att våra produkter blir mycket dyrare och då måste vi få betalt för det. Man måste vara konsekvent där, att ställer man en lag som kräver att vi ska ha mer utrymme till djuren, låg antibiotikaanvändning och att vi ska ha miljöregler som är långt vida övriga länder, då tycker jag att man ska följa själv och köpa enligt de lagar och förordningar, säger Bengt Johansson.Hej!– Hej!Claes-Erik Bergstrand är också ekologisk nötköttsproducent. Hans gård ligger i Vallda i Kungsbacka, några mil från Bengt Johanssons gård. För några år sen serverades kött härifrån på skolor i Göteborg. Men priset gjorde att det konkurrerades ut av utländskt.– Den grossisten fick billigare kravgodkänt kött från Holland vid det tillfället, säger Claes-Erik Bergstrand.Ville ni fortsätta sälja till kommuner?– Ja, det är en prisfråga. Vi måste ju hålla de priser vi har för att kunna betala våra leverantörer som gör ett bra jobb.Kossor i fjärdedelar hänger i rader i krokar i taket. De hängmöras i fjorton dagar innan de styckas i rummet bredvid. Det är djur från den egna gården på andra sidan gatan men också från kravmärkta gårdar häromkring som hamnar i de stora vita frigolitlådorna som går till den privata marknaden.– Det här är kött som ska till en hamburgerrestaurang i Kungsbacka som maler själva och gör hamburgare.Ekologiskt framför svensktMen Claes-Erik Bergstrand hoppas liksom Bengt Johansson i Horred att köttet kan nå förskolor, skolor och äldreboenden i närheten. Han säger att det skulle betyda mycket för ekonomin om det skulle gå att få till en leverans med kontinuitet vilket är förhoppningen med att leverera till en kommun. Han har nyligen varit i kontakt med Kungsbacka kommun.– Det skulle såklart vara kul att leverera till den kommun man verkar i.Är de beredda att betala? – Ja, det får vi se.Regeringen har som mål att vi ska producera och äta mer svenskt och ekologiskt. Så bönderna Bengt Johansson och Claes-Erik Bergstrand borde väl ha stora möjligheter att få in sitt kött i de offentliga köken. De är ju både svenska och ekologiska. Men så är det alltså inte - och vi undrar om det är så här det ser ut i hela Sverige?Kaliber går på jakt efter den svenska och ekologiska maten i skolkök, på äldreboenden och i sjukhuskök.För där - hos kommuner, landsting och regioner serveras runt tre miljoner måltider varje dag.Och det visar sig vara en hel del som står i vägen för svenska bönders mat i de offentliga köken.Enligt GPS:en ska det ta 27 minuter att köra från Claes-Erik Bergstrands gård i Vallda till centrala Göteborg. Det är drygt tre mil. För några år sen landade alltså en del av köttet från den ekologiska gården i Vallda i Göteborg. Men, inte längre.Vad ser vi, EU-ekologisk står det, det är en EU-jordbruksstämpel på den.– Ja, Felix.– Köttbullar, strimlad falukorv och skivad falukorv står väl där, du ser kanske.EU-ekologisk eller svensk-ekologisk?Gunilla Williander som är kökschef på Johannebergsskolan i Göteborg visar vad som står på de rostfria hyllorna i frysen. Det är kartonger med ekologiska nötfärsbiffar, ekologisk pytt i panna och MSC-märkt fryst fisk som används i nödfall – när den färska inte räcker.– Här har vi kycklingkorven, men det är ursprung Italien.Tillsammans letar vi efter klisterlappar på kartongerna som ska berätta hur innehållet är producerat – om det är ekologiskt eller inte och varifrån det kommer. För de olika klisterlapparna berättar mycket, man kan kort säga att svenska ekologiska livsmedel med den svenska så kallade KRAV-certifiering har producerats under hårdare krav än samma livsmedel som kommer från ett annat EU-land och istället har en EU-ekologisk märkning. Det handlar framförallt om djurens välfärd, till exempel måste grisar få beta utomhus på en KRAV-gård till skillnad mot en EU-ekologisk gård och organisationen KRAV ställer hårdare krav kring slakt och djurtransporter.Nu vill ju regeringen att vi ska äta mer av den svenska och ekologiska maten och i frysrummet i Göteborg visar det sig att de ekologiska köttbullarna är gjorda på svensk nötfärs.– Men annars är det som sagt EU-ekologiskt på det mesta, tyvärr, säger Gunilla Williander.Jag tar hjälp av Lena Ekelund Axelsson som är professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, eftersom jag vill ha reda på vilka livsmedel som egentligen är bra och på vilka sätt. Hon har speciellt intresserat sig för livsmedel och klimat- och miljöfrågor.Vi letar oss fram till köttdisken i en matvarubutik i Lomma och använder oss av det danska köttet för att jämföra kött från ett annat EU-land med det svenska.– Man har helt andra regler i Danmark även för det ekologiska. Även fast det ekologiska danska är djurmässigt bättre än det konventionella danska så har man inte så strikta regler som de svenska produktionerna, säger Lena Ekelund Axelsson.Så det svenska ekoköttet är det högst upp i skalan? – Ja, absolut. Ja.Sen kan inte Lena Ekelund Axelsson säga vad hon tycker kommer på andra plats. Men landsbygdsminister Sven-Erik Bucht slår som sagt ett slag för det svenska jordbruket, som han anser är tillräckligt bra som konventionellt.– Svenskt så kallat konventionellt jordbruk brukar jag säga är egentligen det svenska miljöanpassade jordbruket och sen har vi det svenska ekologiska jordbruket som har speciella kriterier, säger Sven-Erik Bucht.– Om vi nu importerar ekoprodukter istället för konventionella odlade så bidrar vi till ekologisk odling någon annanstans. Så det är en poäng med eko. Sen är ju en annan fråga om man i den offentliga sektorn ska bidra till det lokala näringslivet. Och det är ingen enkel fråga. Eller ska man tänka på något annat sätt. Ska man tänka globalt, vad som är billigast för eller ska man tänka på något annat sätt, säger Lena Ekelund Axelsson.Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht brinner alltså extra mycket för den svenska maten. Frågan är hur det ser ut på de tallrikar som våra barn, äldre och sjuka får.Vanligt med ekologiska målNär Kaliber i en enkät frågar landets kommuner, regioner och landsting om deras mål för maten i de offentliga köken – i våra skolkök, äldreboenden och sjukhusmatsalar till exempel så kör det allra flesta på med mål som i Göteborg. Där har man har mål kring andelen ekologiska livsmedel, men inga satta mål kring matens ursprung.198 kommuner och 17 landsting och regioner har svarat på Kalibers enkät och det visar sig att åtta av tio har mål för hur mycket av maten som ska vara ekologisk.Betydligt färre - två av tio - har uttalade mål om andelen svenskproducerade eller ännu mer lokala livsmedel. Ännu färre har mål om att den ekologiska maten också ska vara svensk.Flera ringer och mejlar mig och tycker att frågan om mål om den svenska maten är korkad eftersom den inte går ihop med lagen om offentlig upphandling (LOU) - lagen som kortfattat säger att man inte får premiera mat från det egna landet. Lagen bygger på EU-regler och syftet är det ska vara lika för alla inom EU. I praktiken innebär det att svenska ekologiska livsmedel har svårt i konkurrens med utländska ekologiska, eftersom de generellt är dyrare. Samma sak gäller för svenska konventionella livsmedel i förhållande till utländska.– Naturligtvis vill vi köpa svensk mat, men nu är det så att Sverige är en del av Europa och då är det Europa som är varukorgen. Olyckligtvis är det så, säger Ulla Lundgren som jobbar på miljöförvaltningen i Göteborgs kommun med hållbar mat.– Sen är det så att man naturligtvis vill ha mer svenskt, men det är en omöjlig ekvation. Det handlar om pengar naturligtvis.Råvarorna i den stora grönsakskylen på Johannebergsskolan skvallrar om kommande meny. Det är blandade rivna rotfrukter i stora plastpåsar och spänstiga röda tomater på kvist i kartong. Vi hittar ekologiska livsmedel som är odlade i olika EU-länder, bland annat Spanien och Holland. Men kökschefen Gunilla Williander skulle önska att mer av innehållet hade svenskt ursprung.– Det är en prisfråga för det mesta. Är det några kronor så köper man hellre svenskt då, men det får inte skilja för mycket. Det får inte vara tjugo kronor kilot eller så, det blir väldigt mycket pengar om man ska göra för 1100. Då får man ha ett litet tillskott i ekonomin så hade det funkat, säger Gunilla Williander.Göteborgs kommun är alltså en av dem som har mål kring andelen ekologiskt. De har jobbat för att 40 procent av alla livsmedel som serveras på kommunens skolor, förskolor, äldreboenden och vårdboenden ska vara ekologiska 2018. Målet är redan nått. Hur mycket som är svenskt, det vet man inte. Och det är inte heller så viktigt.– Det finns ingen skillnad egentligen i om köttet är producerat i Sverige, Danmark eller Polen. Frågan är hur de har producerats. Men sen finns det ett egenvärde i att man inte kör saker för långt, säger Ulf Kamne som är miljöpartist och kommunalråd i Göteborg med ansvar för miljöfrågor.Hur kommer det sig att ni vill ha ekologisk mat i kommunen?– Därför att vi vet att det finns väldigt många fördelar, både för dem som äter men framförallt för den miljöpåverkan som matproduktionen innebär. Och det är egentligen det enda mätbara sättet att använda sig av. Alla andra mått, eller verktyg, man pratar om att köpa närproducerat och svenskt, det är så väldigt diffust och det är väldigt varierande vad man faktiskt får då, säger Ulf Kamne.Och om han skulle få bestämma själv så skulle han vilja att kommunen jobbade för att all mat som serveras här ska vara ekologisk så småningom. – Alltså, allt annat verkar ju tokigt. Vi kan ju inte säga att det är bra med en viss mängd bekämpningsmedel och syntetiska handelsgödsel och så där. Vi måste ju naturligtvis se att målet är 100 procent ekologiskt. Men det är ingenting som kommunen har bestämt och det är inget som vi har något årtal för. Och nu sitter vi i diskussioner kring hur vi ska se på det här för de närmaste två åren och då ska jag inte prata bredvid mun tror jag, för då blir de bara sura.Det finska exempletSari Väänänen jobbar som projektledare för Ekocentria i Finland. Det är en nationell utvecklingsenhet som jobbar för en hållbar matkedja och särskilt för de offentliga köken. I Finland har kommunerna valt en annan väg än de svenska. – We work both for organic food and finish food, but the most important thing is that it is local and finish food, säger Sari Väänänen och berättar att de i Finland framförallt jobbar för att maten ska vara lokal och finsk.Finland är ganska likt Sverige när det kommer till mat i offentliga kök. Vi är båda med i EU och har alltså samma regler att förhålla oss till och så erbjuder vi båda fri mat i skolan. Därför har jag valt att jämföra de båda grannländerna med varandra.En undersökning som Ekocentria har gjort tillsammans med Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet är 70 procent av maten i de finska offentliga köken från Finland och 15 procent är så kallad lokal mat vilket innebär att det är uppfött eller producerat i samma kommun som den tillagas och serveras i.I Sverige finns ingen heltäckande statistik över det här – alltså varifrån maten, som landar i de svenska kommunala köken, kommer. Och vi lyckas inte heller ta reda på det eftersom majoriteten av kommunerna inte mäter ursprung.Istället har Kaliber tagit reda på vad kommuner och landsting har för mål när det kommer till svensk och ekologisk mat, så vi har inga siffror som går att jämföra med de finska.Why is it important for the public kitchen in Finland to have finish food? – They want to support our farming system, they think that our farming system here is pure and clean, they want products with short transportation. And they think that the food is fresh when they buy it from near, and they think that the quality is better.Sari Väänänen på Ekocentria säger att lokalpolitiker i Finland vill stötta de finska bönderna, bland annat handlar det om de tycker att maten är fräschare när ursprunget är nära. Och så anser de att kvaliteten är bättre, säger hon. Det här har bland annat lett till att finska kommuner i hög grad säger nej till ekologisk mat eftersom mycket av ekomaten i Finland är importerad.– Därför säger de nej till ekologisk mat, eftersom de hellre vill ha finsk eller lokal mat i de offentliga köken.Så, frågan som måste ställas är om inte EU är sura på Finland för att de aktivt jobbar för sina inhemska livsmedel. Men så är det inte alls, säger Sari Väänänen.– Oh no, they are not angry. They also want us to use finish products.Hon säger att man i Finland använder sig av kriterier och krav inom lagen för att nå så mycket inhemsk mat som möjligt. I Sverige säger flera kommuner och landsting att lagen sätter stopp. Men även inom våra landsgränser går det att tolka lagen på olika sätt.Hej, jag letar efter matsalen. – Matsalen har du där borta, om du går igenom glasdörrarna och följer efter barnen där borta så har du matsalen där.Tack så mycket!Ängelholms Montissoriskola är en skola i ett plan. Det var i den här matsalen vi började."Vi vill inte krocka med det svenska"Genom stora fönster som går hela vägen upp till taket ser man ner mot vattnet. I Ängelholms kommun står livsmedel från närområdet högst på listan. Bakom det här ligger till största del måltidschefen i Ängelholms kommun sen tre år tillbaka Jennie Andersson.– När jag kom hit fanns det inget svenskt överhuvudtaget. Och man hade i stort sett inget ekologiskt alls. Första året när jag kom och vi mätte så hade vi tre procent ekologiskt och inget svenskt. Så kom jag rakt in i upphandlingen och vi satte jättemånga krav för att styra mot det svenska i alla fall, vilket lyckades väldigt väl, säger Jennie Andersson.Men det handlar inte bara om det svenska: Ängelholms kommun har också som mål att 25 procent av den mat som kommunen köper in och som sedan alltså hamnar på bland annat de här porslinstallrikarna här på Ängelholms Montessoriskola ska vara ekologisk nästa år.– Men som det ser ut nu så är det där vi har satt gränsen. För vi vill inte krocka med det svenska mot det ekologiska. Vi vill ha inriktningen svenskt kött, och sen när vi har valt det ekologiska ska har vi valt vitkål, morötter och mjölk, sånt som vi vet är både svenskt och ekologiskt, säger Jennie Andersson.Du sa att ni inte vill krocka, är det lätt hänt?– Ja, när man kommer upp till större mängd ekologiskt så finns det en risk att man kan krocka eftersom det inte finns så mycket svenskt ekologiskt kött att få tag i och det stiger i priser också.Om en halvtimme kommer första gänget elever till matsalen, yngst först. Christina Svensson och Stina Persson som jobbar i köket jobbar så att maten blir klar efter hand när eleverna dyker upp. Ris och bulgur kokas i stora bleck, grönsakerna till salladsbuffén hackas, rivs, kryddas och strimlas.– Rödbetor, palsternacka jobbar vi mycket med. Rotselleri är de inte så glada för, men rödbetor är de jätteglada för. Så de kör vi i ugnen med lite salt och olja på. Sen kyler vi ner dem och smular ner lite fetaost. Och sen ut i salladsbuffén. Så nu har de börjat äta mer och mer av det.Och till dagens korv Stroganoff går det åt 17 kilo svensk strimlad falukorv till de fyrtio liter som ska ut idag. Det är det eller den vegetariska mexikanska grytan som går att välja mellan.– I grytan så har jag lagt ekologisk krossad tomat. Sen föredrar vi att slå sönder löken så att den inte märks så tydligt i grytorna så får de i sig grönsaker i alla fall. Vare sig de vill eller inte.Allt färskt kött som serveras i kommunen kommer från Skåne. Morötter och potatis från Skåne eller Halland. Kycklingen är svensk. Och kommunen strävar efter att allt som köps in och serveras ska produceras så nära som möjligt – antingen i Skåne eller Halland, eller Sverige – det beror på vilka livsmedel det handlar om, säger Jennie Andersson.I upphandlingar ställer kommunen krav om bland annat tid till slakt, att kött inte ska vacuumförpackas och att djur ska bedövas helt innan det tappas på blod – allt för att maximera chansen att det kommer från Sverige.– Alltså svensk djurskyddslag är den som ställer mest krav och då tycker vi att då måste man leva upp till det kravet på det köttet vi serverar i restaurangen också.Vi är ju med i EU – och det är ett frihandelsavtal. Går man inte runt det när man skriver upphandlingar som ni gör?– Nej, egentligen med de kraven vi har ställt kan vem som helst lämna nu, alltså det spelar ju ingen roll vilket land bara du lever upp till alla kraven som vi har ställt. På så sätt gör vi helt rätt. Sen om det är en dansk som har en djuruppfödning som lever upp till alla de kraven så är det okej det också, men vi vet att de svenska djurskyddhållningsreglerna är de mest omfattande. Och då vore det ju konstigt om våra barn inte ska få köttet härifrån också, säger Jennie Andersson.Inga pekpinnarDet handlar alltså om en regering som vill att vi ska producera och konsumera mer svenskt och ekologiskt med betoning på det svenska - och kommuner och landsting som till största del satsar ekologiskt, men inte får till det, eller helt enkelt inte vill satsa på det svenska.Vi ska tillbaka till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Han är medveten om de hinder som kommuner och landsting möter, och han är inte särskilt förvånad över att det är få kommuner som jobbar med satta mål för att få in svenska livsmedel. Och trots sin vurm för den svenska maten vill han inte styra över det.– Jag känner att politiken inte ska gå in allt för hårt och säga vad du ska ha på ditt frukostbord eller lunchbord. Utan vi från politiken ska ge god information till svenska konsumenter och se till att det finns möjligheter att producera livsmedel på ett hållbart sätt. Sen är det konsumenten som får möjlighet att göra medvetna val.Så vi kan inte förvänta oss några nationella mål?– Mål kan ju beskrivas på många sätt än med ett procenttal. Men jag är övertygad, när det kommer till den nationella livsmedelsstrategin att vi kommer att vilja öka vår totala livsmedelsproduktion i Sverige, säger Sven-Erik Bucht.Landsbygdsministern hoppas att de nya upphandlingsreglerna som är på gång ska ge en skjuts för den svenska maten och vill alltså inte genom den kommande livsmedelsstrategin ge några pekpinnar till det offentliga Sverige.– Jag tycker inte att vi från nationell nivå ska styra hur kommunerna väljer att prioritera. Kommunerna i Sverige har ett självstyre och allra högsta grad i de här frågorna så måste de själva ta ställning i hur de prioriterar. Jag blir glad om de prioriterar höga djurskyddskrav eller ekologiskt, eller djurvälfärd och så vidare.Jennie Andersson, måltidschefen i Ängelholm, hoppas däremot på en hjälpande hand i och med livsmedelsstrategin:– Det är väl ett stort hopp till den. Det kan inte vara meningen att om vi man vill ge barnen bra mat, att det ska vara så himla jobbigt att få det. Jag hoppas att den kommer att göra så att det underlättar för oss som upphandlar. Hade man kunnat skriva att det ska vara svenskt kött för att leva upp till det, så hade det underlättat väldigt mycket istället för att vi ska behöva skriva flera sidor för att få det.Reporter: Samira OthmanProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

18 Huhti 201629min

Mordet på Lisa Holm i Västergötland förra sommaren skakade hela Sverige. En 35-årig man dömdes för mordet i både tings- och hovrätt. Trots det finns de som tvivlar. Kaliber - om en förändrad bygd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Faktiskt första gången jag står här sedan juni förra året, däremot så ser vi väldigt mycket från kaféet. Det är ju mycket människor som cirkulerar omkring här, både inne i ladan och bakom, det är synd att det inte är mer avspärrat. Och sen att det kan vara mer snyggt avspärrat av respekt, det hänger och slänger banden här.I Blomberg på Kinnekulle driver Lena Svedung sitt kafé. Hon var Lisa Holms arbetsgivare men är också vän till Lisa Holms familj. Där vi står ser man hur Vänern breder ut sig i väster, men vi vänder blicken mot mjölkrummet på gaveln till en stor lada. Det var härinne som Lisa Holms liv släcktes i juni i fjol.– Vi önskar ju inget hellre än att få bort spärr-bandet. Vi måste ändå se framåt och ha nya hopp och förväntningar, det är ett nytt ljus, det är vår, det är sol.– Just på alla hjärtans dag, vi öppnade i februari, så tänkte vi ett tag att vi skulle hängt ett hjärta här på trädet framför mjölkrummet för att symbolisera det goda. Nu ställde vi hjärtat på vår sida i alla fall då, säger Lena Svedung.Det är som om landsvägen bildar ett streck mellan det onda och det goda, och Lena går ogärna över på den här sidan.Här i ladan jobbade den gästarbetare från Litauen som fällts för mordet. Men han är på väg att överklaga till Högsta domstolen och därför är avspärrningen kvar.– Det är precis det du säger, jag också känner att det är en gräns mellan det onda och det goda. Vi har fått jobba oerhört mycket tillsammans och stötta och hjälpa varandra varför det hände hos oss bakom vår knut, säger Lena Svedung.Vad händer när ondskan slår till med full kraft? När en flicka plötsligt försvinner och sedan hittas mördad.En man döms till livstid i både tingsrätt och hovrätt - men ändå bildas två läger. Kaliber handlar idag om mordet som skakade och förändrade bygden – om de övertygade och om de som tvivlar.Nyheter i Ekot den 8 juni 2015:”Polisen söker nu med helikopter och hund efter en 17-årig flicka som försvunnit i Blomberg på Kinnekulle utanför Lidköping. Flickan anmäldes försvunnen igår kväll sedan hon inte kommit hem från jobbet rapporterar P4 Skaraborg. Under kvällen blev föräldrarna oroliga och gav sig ut för att leta.” Lisa har en vecka kvar till skolavslutningen, hon har fått sommarjobb och den här dagen ska hon för första gången ta mopeden mellan kaféet i Blomberg och hemmet utanför Skövde.För säkerhets skull har hon en handskriven karta över vägen i sin rosa jackficka och precis som uppgjort skickar hon ett sms till sin pappa - ”nu” - skriver hon för att meddela att hon är på väg."Man ser ju bara sånt på film"Men Lisa kommer aldrig hem. Kvar vid kaféet står hennes moped med nycklarna i tändningslåset.– Man ser ju bara sånt på film. Även om man vet att det händer i verkligheten så tror man aldrig det ska hända så nära som det faktiskt gör, säger Rebecka Romlycke. Hon jobbar på kaféet och var en av de sista som såg Lisa Holm i livet. Så här berättar hon för P4 Skaraborg:– Vi vinkade till varandra och sa hejdå så ses vi och hon gick ju runt här bakom husknuten medan jag och den andra tjejen låste dörrarna och gick till min bil då.– Nämen hon var glad, trevlig, ingen person som jag skulle tro någon ville göra nåt illa, utan glad och trevlig, positiv. Lätt att jobba med.Polisen går ut med en efterlysning och vi möts av bilden på Lisa Holm överallt; en ung tjej med långt blont hår och blå ögon.Kinnekulle och ett helt land håller andan och sökandet pågår dygnet runt med polis, hundar, helikopter och flera tusen frivilliga som ansluter sig till Missing People. Sökandet ger resultat:– Vi har gjort fynd inom det sökområde vi spärrade av igår kväll, det är fynd som vi med bestämdhet kan säga kommer från flickan helt enkelt.Så till sist kommer genombrottet - en patrull från Missing People ska söka vid gården Martorp, men upplever att den litauiske gästarbetaren på Blomberg vill få dem därifrån.– Han säger nå’t i stil med waste of time… och sen vänder han sig och pekar bort mot gödsellagunerna och byssjan och säger att det är klart där borta.Så vittnade en deltagare ur Missing People i rättssalen om mötet som fick polisen att slå till.De hämtar in den 35-årige gästarbetaren, hans hustru och hans yngre bror och spärrar av deras hem för en teknisk undersökning.Kroppen hittas i ett skåpSamtidigt hittas Lisa Holms jacka och mopedhjälm i en rishög på gården Martorp och en kriminaltekniker öppnar dörren till arbetsboden som står bredvid. I tingsrätten berättar hon så här:– När jag öppnar dörren kände jag en lukt jag känner igen, någonting är dött härinne. Sen tittade jag igenom alla skåp, varav ett var öppet, det såg ut som en hög med kläder. Så jag kollade de andra skåpen men det fanns ingen.– Det sista jag gjorde var att lyfta lite på klädhögen och då såg jag Lisa. Minst troliga utrymmet, det var alldeles för litet, både skåpet och höjden.I natten kallas media till pressträff och på en grusparkering vid Källby idrottsplats lämnar polisen beskedet att sökandet efter försvunna Lisa Holm är över:”Polisen har under kvällen anträffat en avliden person och vi bedömer att med största sannolikhet är det den försvunna Lisa Holm, en teknisk undersökning pågår. De här tre personerna som hämtades till förhör sitter i förhör och i nuläget kommer vi inte gå ut med mer information.”Under den kommande mordutredningen läcker väldigt lite ut till media, alla inblandade beläggs med yppandeförbud.De två bröderna som är hantverkare på Blomberg häktas misstänkta för mord, och frun för grovt skyddande av brottsling. Två av dem släpps och frias från misstankar medan bevisningen mot den äldre brodern, 35-åringen, blir allt starkare.Kriminalkommissarie Niklas Lindström på polisens enhet för Grova brott ingick i den grupp som utredde mordet, och han ledde förhören med den misstänkte:– Det som är den bestående bilden är väl att han var ganska nervös. Händerna och armarna ända upp till armbågen darrade han och han tittade mig inte i ansiktet eller i ögonen. Det han tittade så var det väldigt undflyende blick. Jag märkte att han var påtagligt nervös inför den situationen som var, därmed inte sagt att man förstod att han skulle varit skyldig.Men redan några veckor efter mordet kan polisen konfrontera mannen med bevisning som är mycket besvärande. Det handlar om ett ofullständigt alibi, men framförallt om dna och blodfläckar från mannen på Lisa Holms kläder.Under de fjorton förhör som hålls med hjälp av en tolk nekar han konsekvent till att han träffat Lisa Holm, och hans enda förklaring till DNA-spåren är att han jobbat i ladan.35-åringen nekar konsekventVi har tagit del av polisens videoinspelade slutförhör som Niklas Lindström höll med den misstänkte, ett förhör som pågick under flera timmar. Ur polisförhöret:Förhörsledare: – Snälla berätta vad du tänker. 35-årige mannen: – Jag har inget mer att berätta, oavsett vad ni säger så tror ni mig inte. Jag är ingen expert här. Förhörsledare: – Jag är ingen expert på DNA heller men jag vet att det inte flyger genom luften. Hur kan ditt blod hamna på insidan hennes inre byxor och du har inget med det här att göra?35-årige mannen: – Jag har verkligen inte gjort något med flickan. – I de sista förhören är han väldigt fast i sin berättelse, svaren kommer omgående. Medan i de första förhören syns det att han tänker, ögonen rör sig, och han stirrar inte rätt ut. Möjligen då att han var närmare någon form av berättelse, säger Niklas Lindström.”Hej och välkommen till den presskonferens som polis och åklagare bjudit in till idag med anledning av åtalet i Lisa Holm-ärendet. Lars-Göran Wennerholm heter jag, jag är vice chefsåklagare här vid åklagarkammaren i Skövde.”– Åtalad har den 7 juni 2015 i Blomberg Götene kommun uppsåtligen genom hängning berövat Lisa Holm livet, åtalad har i samband med dådet tejpat över hennes mun och runt hennes huvud över mun och näsa.Det är först nu, när åtalet kommer i slutet av oktober, som detaljerna kring mordet blir kända för allmänheten. Lisa har lockats över till ladan, hängts i mjölkrummet och därefter har kroppen fraktats och gömts i ett alldeles för litet klädskåp i en arbetsbod, enligt åtalet.Hennes byxor är neddragna och tröjan uppdragen. Det handlar om ett sexualmord menar han, trots att det inte finns spår av sexuellt våld på kroppen. Men motivet styrks av att man säkrat flera spermafläckar från mannen inne i ladan, och kvällen innan Lisa Holm mördas så försöker mannen locka med sig en joggande kvinna till sin bil.Fem dagar efter åtalet är vi framme vid den första rättegången. Det blir en tuff prövning för Lisas anhöriga, där storasyster, mamma och pappa tar plats öga mot öga med den åtalade.Inför det här programmet har vi varit i kontakt med Lisas pappa. Familjen vill inte medverka utan hänvisar till det pappan sagt i rättegången:– Lisa är väldigt lik mig när jag var ung, oerhört blyg i nya situationer men i en bekväm situation tar hon för sig. Hon skulle aldrig gå fram till en okänd människa om inte den vore i nöd eller om hon blev tvingad och det är jag helt säker på."Någonting rasar under fötterna" Den här dagen gör Lisa sitt nionde arbetspass på kaféet, men det är första gången som hon ska ta sig dit och hem på egen hand. Lisas föräldrar kommer förbi och fikar under eftermiddagen, en solig men blåsig försommardag på Kinnekulle. Från rättegången:Pappan: – Det man kan grubbla över, jag och min fru var ju där på eftermiddagen och jag hade alla möjligheter att ta mopeden hem, det var väldigt blåsigt den dagen. Men hon ville klara av det här sa hon till mig. Åklagare: – Hur var hon då på söndagseftermiddagen?Pappan: Hon var jätteglad, hon bara sa till oss, vi kom in där och störde henne i sitt jobb. Ge er iväg liksom, här är jag, jag kan. Hon var så lycklig.Åklagare: ­– Sen hittas Lisa på fredagskvällen…Pappan: – Ja. Någonting rasar under fötterna på dig...förlåt… när…golvet bara rämnar och du ramlar en hel jävla skyskrapa hela vägen ner, har man inte upplevt det så…jag rekommenderar inte det. Varför – den frågan som alla ställer sig, blir obesvarad. 35-åringen nekar konsekvent och menar att han inte har svaret. Från rättegången:Åklagare: – Hur är det nu då, har du träffat Lisa Holm nån gång? Den åtalade: – Nej.Här har vi en gästarbetare från Litauen felaktigt utpekad för ett fruktansvärt mord, det menar försvarsadvokat Inger Rönnbäck som sitter vid den åtalades sida. Hon presenterar en bild av en skötsam och omtyckt arbetare, kanske vill någon sätta dit honom genom att plantera dna, säger hon i rättssalen.– Jag har lyssnat på så många människor från trakten som hört av sig och hört av sig om att det är fel, säger de, förstår du. Det är fel person, säger Inger Rönnbäck i rättegången och fortsätter:– En mördare kan glida ur nätet väldigt, väldigt lätt. Och det är jag rädd för att vi har råkat ut för här just för att man har bestämt sig så här tidigt.Mot sitt nekande döms 35-åringen i både tingsrätt och hovrätt till livstids fängelse för ett av de mer uppmärksammade morden under senare tid.Fälls för mordetDe många DNA-spåren, ett motiv och avsaknad av ett alibi, gör att han fälls. Domen läses upp vid hovrättens presskonferens:”En enig hovrätt har då idag ansett att det är den åtalade 35-årige mannen som mördade Lisa Holm i juni förra året, och hovrätten har i likhet med tingsrätten ansett att omständigheterna är sådana att det finns skäl att bestämma påföljden till fängelse på livstid.”Hovrättens dom har ännu inte vunnit laga kraft. Nu gör 35-åringen ett sista försök att frias. Via sin nya försvarsadvokat vill han att högsta domstolen tar upp fallet.En dömd person och en rättsprocess som nästan avslutats, kvar finns en bygd som förändrats. Jag har mött personer som tvivlar på att det är rätt gärningsman. De har en annan bild av 35-åringen som är svår att få ihop med bilden av en mördare, det framkom redan under rättegången. Mannens arbetsgivare, godsägaren på Blomberg, Arne Jönsson sa så här i domstolen:– Jag har varit arbetsgivare i över femtio år och haft över hundra anställda och han tillhör definitivt en av mina absolut duktigaste anställda. Vid sidan om arbetet har vi talat med varandra som väldigt goda vänner. Jag har stor respekt för hans kunnande och därför har jag också släppt honom lite närmre mig ganska tidigt."Det är inte samma idyll längre"Men det är känsligt att prata om det här och få vågar säga rakt ut vad de tror. På Kinnekulle möter jag både de som är övertygade och de som tvivlar.– Ja, jag tycker ju de flesta är eniga om att han är skyldig. Det har ju domstolen kommit fram till två gånger. Jag som har en tös på 15. Det känns ju otryggt om man inte vet vem det var, för det var ju inte så långt härifrån, säger Daniel Gustafsson är brevbärare och har precis lämnat och hämtat post inne på Handlar´n i Källby. Vi pratar om hur mordet på Lisa Holm påverkat bygden.– Kullen har ju alltid varit ett utflyktsmål, speciellt så här års men det känns som det är lite nedsvärtat, det är inte samma idyll längre. Det är så jag känner.Vart bär det hän nu då? – Nu ska vi neråt samhället, jag jobbar mig neråt, jag har väl gjort en tredjedel nu…Handlar´n i Källby är liksom kafét i Blomberg en naturlig mötesplats. Nästan dagligen täcktes ytterväggen av löpsedlar om fallet och många samtal handlar om Lisa Holm.Ute på parkeringen står Eva Bergström Bryngelsson:– Man hör ju lite olika åsikter.Vad säger folk, vad är det för teorier?– Kanske att det varit någon annan inblandad som betalat för att få det gjort.Vad är din personliga uppfattning?– Jag tror väl kanske att det är han för det finns ju så mycket bevis. Men man vet ju inte vad som ligger bakom, sen tänker jag ibland om han varit påverkad av någon annan eller om det är en egen gärning. Jag bara säger jag hoppas verkligen att det är han och att det blir ett slut. Annars finns ju otryggheten vidare och det vill vi inte leva med, vi vill leva på Kinnekulle och vara trygga, avslutar Eva Bergström Bryngelsson.Vid sidan om godsägarens säteri på Blomberg ligger en gammal stenhuslänga med lägenheter. Det är bara några hundra meter till kaféet som Lena Svedung driver.En del får inte ihop bildenMen här träffar jag en annan Lena, hon är pensionär och har sett grannar komma och gå. Nu står en lägenhet tom sen fredagen den 12 juni.– Truls, Truls…Tar du hand om katten?– Det blev ju så att jag tänkte jag tar hand om honom under tiden och nu har det blivit för evigt. Nu har jag döpt honom till Truls för han hette ju något annat, säger Lena.– Här hade de gjort iordning, tog bort plattorna och la sådan här plast och grus och hade sina odlingar, här är lite persilja kvar, säger Lena och pekar lite längre bort mot sin uteplats, det var här hon och en bekant satt i kvällssolen när polisen slog till mot hennes grannar.– Ja, där satt vi och skulle grilla då. Sen helt plötsligt så bara kryllade det av poliser, jag vet inte var de kom ifrån. Men det kändes ju så overkligt, det var som en filminspelning, och att de skulle bli misstänkta, det var verkligen overkligt.Ska vi gå in?– Det kan vi göra, det är väldigt kyligt…Sköter du om deras? – Jag tittar till det.– Här är tvättstuga och köket, och här låg yngste brodern, han hade detta rummet. Och sen var detta deras kombinerade sängkammare och vardagsrum då.Är det du som ställer in blommor? – Ja, det gjorde jag för att det skulle bli lite fint…När Lenas grannar hämtades av polisen trodde hon att det bara var tillfälligt, men när den yngre brodern och frun släpptes ur häktet valde de att återvända till Litauen. Nu står lägenheten tom förutom några möbler och Lena försöker få det lite ombonat genom att ställa ut blommor i fönstren. I hallen och köket står svarta och blåa sopsäckar.– Jag har packat allting och det är ivägskickat till Litauen, sen allt detta har kommit tillbaka från polisens bevismaterial, visar Lena.Som de lämnat tillbaka? – Ja, som de har skickat tillbaka och det är mycket textilier och pojkarnas kläder.– Beslagsprotokoll står det, kan antagas ha betydelse för utredning av brott. Här är sex säckar, sju säckar, här står det olika rum, vilket rum de tagit sakerna i. Hall står det här.Fortfarande finns bevismaterial kvar hos polisen, men det här är alltså sådant som inte längre är aktuellt för fallet.Hur ska du få iväg det här? – Det får någon annan sköta men det är klart att de måste ju ha sina grejerDet är tomt nu säger Lena, hon saknar sina grannar och hon har också svårt att få ihop bilden av 35-åringen som gärningsman.­­­– Min bild av honom är att han var enormt arbetsam och väldigt, vad ska man säga, mjuk och rar.Men tänker du med tanke på bevisen att det är han men inte kan få ihop det?– Jag tänker väldigt mycket, men jag vill inte uttala mig om det faktiskt. Jag tror att om man hittar en tänkbar gärningsman så är det väldigt skönt för alla parter att man hittat någon så att säga.– Det känns ju som att detta påminner lite om Palmemordet, finns det ingen som säger "ja, det är jag som har gjort det" så kan man väl aldrig vara riktigt säker, säger Lena.Hoppas på lugn och roVad hon själv tror vill hon inte berätta, men även om det finns delade meningar om mannens skuld så har alla i Blomberg en sak gemensamt – orten har blivit en plats som förknippas med ett brutalt mord.– Jag tycker nog att det börjar att läka sig nu och jag tycker att vi grannar kommit varandra närmare genom detta. Jag vill ju att det ska lugna ner sig för vi måste ju kunna leva vidare, vi som bor kvar här, avslutar Lena.På polishuset i Lidköping träffar jag kriminalkommissarie Niklas Lindström, han som var förhörsledare under utredningen om mordet på Lisa Holm.– Den bilden andra ger jag betvivlar inte att den är sann. Jag tror säkert att han har varit väldigt skötsam på sitt jobb. Vi fick inte heller ihop bilden av en gängse gärningsman för ett mord.– Det är klart det kommit många frågor, är det verkligen rätt ni har och så vidare, det är ju den frågan som kommit under processen. Den värdering som både tingsrätten och hovrätten gjort det är så som vi har tänkt också när vi har försökt knyta ihop den här påsen, säger Niklas Lindström.Kinnekulle börjar spricka ut i vårgrönska, den vackraste tiden häruppe menar många. Lena Svedung på kaféet försöker blicka framåt.– Min första tanke var Kinnekulle ”in the middle of nowhere” men absolut inte, det är en fantastisk bygd att vara i. Åh, nu kommer de också…Mitt i en mening avbryter hon, några är på väg mot avspärrningen på andra sidan vägen.Jag går dit och ser att en av dem är den dömdes nye försvarsadvokat, Björn Hurtig. Han är här för att få en bild av brottsplatsen, men han vill inte bli intervjuad.Om bara några dagar gör han ett sista försök att få sin klient friad för mord och han är medveten om att det blir en svår uppgift att få det prövat i högsta domstolen.I så fall krävs att det här fallet kan ha betydelse för framtida brottmål, ett prejudikat, eller att högsta domstolen beviljar resning om Hurtig lyckas presentera nya, viktiga omständigheter.Försvarsadvokaten försvinner in i mjölkrummet bakom polisens blå-vita avspärrningsband.Kaliber nyhetsdokumentär har idag handlat om hur bygden förändrats efter mordet på 17-åriga Lisa Holm, och om hur en del inte kan släppa tanken på att fel person dömts. Men alla jag mött hoppas på lugn och ro även om det aldrig riktigt blir som förut på Kinnekulle.– Ibland får man ta en person på axeln och säga att vi får avvakta och se vad som händer, säger Lena Svedung.Reporter: Pernilla WadebäckProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

11 Huhti 201629min

Inte sedan andra världskriget har Sverige tagit emot så många flyktingar som under hösten förra året. Vad hände egentligen bakom kulisserna när gränsen stängdes för första gången på över 60 år? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. “Gentlemen. Next stop, first stop in Sweden, Hyllie and please notice that in Sweden we have border control. So please have your passports or other identification cards ready.”Ett tåg från Danmark rullar in på station Hyllie i Malmö. Den här sidan av perrongen är omgärdad av stängsel. Mikael Herou, insatschef på gränspolisen berättar hur det går till: –Tågen rullar ju in här.Nu sprider poliserna ut sig här? –Nu sprider de ut sig och så är det en polis som går ner och tar kontakt med lokföraren längst ner.… och så har man spritt ut sig längs med tåget och sen går man helt enkelt in på tåget när personerna som ska gå av har gått av. Vi kontrollerar pass och id-kort.Det bildas snabbt en kö av passagerare till utgången som bevakas av polisen Nicklas Hedin.–Hej, hej. Hallå. Då vet du att det här går ut senare i år det här passet. Bra .Ni har med lite bagage. Bara lite. Allt går ganska smidigt. Inte en enda flykting syns till.–Jag hade blivit förvånad om det kom någon nu. Det händer ibland att det dyker upp en. Men sist jag jobbade, det var för fyra dagar sedan, då hade vi faktiskt en. Då hade jag jobbat två dagar i rad där, säger Mikael Herou. I höstas såg det annorlunda ut. Då kunde det komma 150 flyktingar på ett och samma tåg. Många har vant sig vid den fria rörligheten inom EU. I och med Schengen-avtalet år 2000 har vi kunnat röra oss fritt över nationsgränserna. Den nordiska passunionen har funnits ännu längre. Det är nu mer än 60 år sen svenskar och danskar var tvungna att legitimera sig vid gränsen. –Här har jag tagit fram liten statistik till dig, så att man ser ungefär. Här har vi nationellt hur många som kom.Jennie Sörman är sektionschef på Migrationsverket i Malmö. I början av förra sommaren var myndighetens prognos att antalet asylsökande skulle minska. Så i juni skrev man till och med ner prognosen. –För vi hade under det första halvåret 2015 hade vi legat så väldigt lågt i inströmningen.Då anade man inte att man här inne i lokalerna under hösten, skulle sitta i krismöten med både MSB - myndigheten för samhällsskydd och beredskap och försvarsmakten för att få hjälp med de tusentals flyktingar som varje vecka strömmade in i Sverige.Men då i juni var allt lugnt på myndigheten. Det var först i juli de första signalerna kom om att prognosen kanske inte skulle slå in.–Vi såg en ökning avseende ensamkommande barn och det var det första tecknet som vi noterade någonstans i mitten på juli.Den här förändringen hade man också sett på Gränspolisen i region Syd. Michael Mattsson tillträdde som chef i januari 2015, så han var ganska ny som chef när de första underrättelserna om att det skett en ökning av ensamkommande barn. –Det var då uppgifter som gjorde gällande att Malmö fick ta emot ett 20-tal per dag. Det tyckte vi var väldigt mycket. Malmö centralstation har länge varit en samlingspunkt för ensamkommande. Michael Mattson och hans kollegor åkte därför dit för att bilda sig en uppfattning om läget. Det visade sig att underrättelserna han fått varit kraftigt underdrivna.–Då kunde vi snabbt konstatera att det var ju inte 20 stycken som kom, utan det var ju 100-tals ensamkommande flyktingbarn som kom.Men vad blev din reaktion? –Jag blev överraskad över att vi inte fick tidigare signalvärden egentligen.De flesta barnen kom från Afghanistan, men också från Syrien, Irak, Eritrea och Somalia. Under juli och augusti så sökte nästan 20 000 asyl i Sverige. Drygt 8 300 av dem var ensamkommande. Men det här var bara början.Den tredje september förra året spreds bilderna av den treårige flyktingpojken Alan Kurdi som drunknat och spolats upp på en badstrand i Turkiet.Den livlösa barnkroppen med ansiktet i vattenbrynet fick många att förstå vad kriget i Syrien och flyktingströmmarna kunde innebära.Även statsminister Stefan Löfven blev märkbart tagen av händelsen. Tre dagar senare deltar han i en flyktingmanifestation på Medborgarplatsen där han håller tal. Stefan Löfven håller tal:“Jag sörjer Alan och jag sörjer alla andra barn som dör i krig och terror.”“Mitt Europa bygger inte murar. Vi hjälps åt när nöden är stor.”Stefan Löfven avslutade talet med att säga att flyktingmottagandet är hela Sveriges ansvar - ingen ska kunna smita undan. Manifestationen hade döpts till "Refugees welcome", flyktingar välkomna. Då tycktes en stängning av gränsen vara väldigt långt borta.Rødby i Danmark den 7 september. Samma dag som Stefan Löfven håller tal om öppna gränser så kliver de första av drygt 1000 flyktingar av färjan i danska Rødby vid den tyska gränsen. Många av dom är fast beslutna om vart de ska.”We want to go to Sweden, Sweden, Sweden!”Vi vill till Sverige, Sverige, Sverige ropar de runt 150 flyktingar som börjat gå längs motorvägen E47 på väg till Sverige. Johanna Nilsson, Kontrapunkt:–När vi fick reda på att flyktingarna gick på motorvägen i Danmark på sin väg mot Sverige så blev vi kontaktade av andra personer som undrade om de kunde använda vår buss.Johanna Nilsson är aktiv i det alternativa kulturhuset Kontrapunkt som ligger i ett industriområde i Malmö. Samtalet från Danmark skulle ändra hennes och de andra på kulturhusets tillvaro totalt.Innan den här dagen anordnade man konserter, kulturarrangemang och drev kreativa verkstäder.–När människorna kom fram till Malmö skulle de behöva någonstans att sova såredan den första kvällen där då sjunde september så beslöt vi för att öppna upp för att ta emot flyktingarna som kom till Malmö.Nästan all ordinarie verksamheten lades tillfälligt ner och istället koncentrerade man sig på att hjälpa flyktingar.–Det var så det började. Första natten sov det 75 personer. Under september tilltar flyktingströmmen. Drygt 23 000 söker asyl. Det är mer än dubbelt så många än månaden innan, och den högsta siffran sedan andra världskriget.På Kontrapunkt är man nu uppåt 100 personer som arbetar i skift dygnet runt.Johanna Nilsson, Kontrapunkt:–Här kommer man in till receptionen. Här fick man ett armband, en säng.Här ute väntade det värdar, volontärer som pratar dari, farsi, tigrinja och arabiska, som kunde ta emot människor och visa dem runt och guida dem runt som vi gör nu.Här hade vi mottagande av donationer och också…Det är garderoben till när ni har klubbkvällar?–Ja precis. Så det blev mottagande av donationer och också koordinerade volontärscheman här ifrån.Och det var många som ville hjälpa till. –Vi bad folket i Malmö om att hjälpa till. Det behövdes donationer, det behövdes madrasser, kläder och så vidare och redan morgonen därpå var hela det här utrymmet som vi står i var helt fullt av kläder, madrasser, täcken, kuddar och så vidare.Frivilliga körde i skytteltrafik mellan kulturhuset och Malmö centralstation där flyktingarna hämtades.–Det var alltid ett tio- femtontal bilar igång och lika många chaufförer som körde och hämtade flyktingar.Det blev snabbt fullt i lokalerna. Men hjälpsamma grannar som lånade ut sina lokaler i industriområdet gjorde att den nya verksamheten kunde växa. –Så på några dagar lyckades vi komma upp i 300 sovplatser, och ganska snart engagerade sig också muslimska församlingen, s k turkiska moskén, och så samarbetade vi med dom och så kunde vi varje natt erbjuda 450 sovplatser.–Vi hade volontärarbetande läkare och sjuksköterskor så de hade möjlighet att kolla sin hälsa vilket var väldigt viktigt. T ex så kom det en person som hade TBC som vi snabbt kunde isolera tack vare sjuksköterskan på plats isolera och ledsaga till vården och flera andra liknande saker som hände. Vi hade också asylrådgivning i samarbete med människor som kan asylrätt för att svara på människors frågor. Vad som händer, hur fungerar det att söka asyl, var gör jag det? Hur går det till? Och så vidare.Samtidigt som Kontrapunkt är i färd att bygga upp sin nya verksamhet för att ta hand om alla de som Migrationsverket inte mäktade med beslutar Migrationsverket att de går in i ett så kallat stabsläge. Det innebar att ledningen skulle ha möten två gånger om dagen, med täta kontakter med gränspolisen, länsstyrelsen och kommuner. Man började också anställa mer personal för att kunna ta hand om alla flyktingar.På Migrationsverket hade man det svårt att göra tillförlitliga prognoser över flyktingströmmen.Jennie Sörman berättar att deras omvärldsenhet nu kontinuerligt kom med alarmerande rapporter över flyktingströmmarna i Europa. –Då började vi se helt enkelt att rörligheten i Europa såg annorlunda ut. Vi fick rapporter på att inflödet in i Europa var mycket större än väntat.På myndigheten hade man nu fullt upp med att ta emot de flyktingar som kom. De skulle registreras och få sina asylansökningar prövade. De behövde också någonstans att bo. –Ja, vi hade en beredskap som var anpassad utifrån en viss volym. En beredskap fanns. Jag kan tycka det är lite orättvist om man säger att vi hade ingen beredskap och vi var inte beredda. Jo det var vi. Men vi var inte så beredda på de volymerna som det till syvende och sist blev, säger Jenny Sörman, migrationsverket. I mitten av september inleder polisen den nationella särskilda händelsen Alma. Det är först när händelser är så pass allvarliga att polisen måste prioritera om sina resurser som man inför den här typen av beredskapslägen. Fokus, säger man, kommer ligga på att säkerställa ordning och säkerhet i och kring mottagandet av flyktingarna.Chefen för gränspolisen Syd, Michael Matsson, välkomnade att myndigheten ställer om till ett krisläge.–Det var en situation där vi i princip inte fick göra annat än att se till att ta emot ett stort antal människor i väldigt dåligt skick, och ingen myndighet var riktigt förberedd att omhänderta den här situationen. Inom ramen för Alma togs nu poliser in från andra delar av landet. Insatschefen på tågperrongen Mikael Herou berättar hur det var när han förflyttades till Malmö.–Det har varit svårt att hantera alla de här flyktingarna för många mår ju väldigt dåligt. Det kommer barnfamiljer som mår jättedåligt. Efter ett arbetspass här när det var riktigt intensivt och man jobbade kanske 10-12 timmar så var det svårt att slappna av. Det var tufft.Och den organisationen hade inte vi så att de stod ute mitt i natten i spöregn. Jag vet själv att jag har haft min polisbuss full av småbarn bara för att de ska slippa stå ute. Så det har varit psykiskt krävande på det sättet. Det har det varit. Ännu sämre mådde många flyktingar.–It was difficult. Yes of course. Because we crossed ten countries.Ruaa och hennes man kom då i september efter att ha flytt från kriget i Syrien. Resan var svår, berättar hon. Särskilt för deras två tvillingsöner som är i tre år gamla.–Its a big disaster. A nightmare. A lot of dificults because we came with children…Missödena avlöste varandra. Värst var det på gummibåten mellan Turkiet och Grekland som smugglarna tog 10 000 euro för var värst, berättar Ruaa. –10 000 euro for four. If you have children you’re scared about them. If it’s something wrong on them it´s a big disaster and I can loose my life if they had some trouble.När man har barn så är det enda man tänker på, man vill inte att något ska hända dom, säger hon. Nu ligger de två tvillingarna och sover i en stor barnvagn inne i Migrationsverkets reception i väntan på ett möte med en asylhandläggare.–So my children that was my problem. I slutet av september syns inga tecken på att flyktingströmmen är på väg att minska. Snarare tvärtom. Polisen beslutar nu att låta den särskilda händelsen Alma gå in i en ny fas. Vilket innebar att polisen nu skulle lägga mer resurser på att göra inre utlänningskontroller.Några dagar senare - den första oktober håller regeringen presskonferens där man presenterar förslag med anledning av flyktingsituationen. Så här lät det i Sveriges radio: Studio Ett: “Ja, här är Studio Ett, torsdag eftermiddag. 24 000 asylsökande kom till Sverige bara i september. Nu ska polisen skärpa utlänningskontrollen. Inrikesminister Anders Ygeman med oss direkt.” Den viktigaste åtgärden som presenteras är den som polisen redan har infört - att i större utsträckning kontrollera flyktingar och avvisa dem som inte har rätt att var i landet. Så här sa inrikesminister Anders Ygeman:–De som inte har rätt att vistas i landet, de som har fått avslag på sin asylansökan de ska naturligtvis utvisas eller avvisas. Vi måste bli bättre på det för att kunna erbjuda alla de människor som nu flyr från krig och förtryck en fristad i Sverige.Under oktober fortsätter antalet flyktingar att öka. Bara under en vecka regsitreras 10 000 asylsökande av Migrationsverket. För Malmö stad var situationen allvarlig och den sjätte oktober meddelar man att man går in i krisläge 2 - det är första gången sedan tsunamikatastrofen.I Malmö har kommunen lyckats ordna 1000 nya transitplatser för ensamkommande barn. Flyktingar placeras nu i gymnastiksalar, på före detta vårdboenden, i kolonistugor och på hotell. I Ystad ordnar man så att flyktingar kan placeras på ett spa.Två dagar senare får Malmö stad äntligen upp den ankomstcentral som man sedan flera veckor har planerat vid stationen. Här finns nu värmestugor, lekrum, sjukvård, toaletter och duschar. På kommunens hemsida beklagar man att det tagit så lång tid. Och att förseningen berott på att de många regler som måste följas. Kulturhuset Kontrapunkt fick igång sin hjälpverksamhet på under 24 timmar. När Malmö stad öppnar sitt officiella mottagande har man på Kontrapunkt varit igång i över en månad.–...och då hade vi redan haft 10 000 övernattningar. Hade alla dom personerna sovit på Malmö central så hade det varit kaos där redan första dagarna, säger Johanna Nilsson, Kontrapunkt.På Migrationsverket i Malmö upplevde sektionschefen Jennie Sörman septembers flyktingström ändå som hanterbar. Men nu i oktober så eskalerade antalet.–Där någonstans så började vi att inse att även om vi hade haft en beredskap för ett förhöjt inflöde så var det en väldigt hård belastning på systemet. Vi hade svårigheter att hinna med helt enkelt för det var så mycket människor som kom samtidigt.Bussar går nu 24 timmar om dygnet från Malmö över hela Sverige där flyktingarna placeras ut i olika boenden. På Migrationsverket börjar man nu få problem med att få fram tillräckligt många boendeplatser.Jennie Sörman:–Där var en av åtgärderna att vi helt enkelt gick ut och gjorde förfrågan till kommunerna vilken omfattning de kunde bistå med det som vi kallar evakueringsboenden, som egentligen handlar om att bara hitta tak över huvudet och någonstans att sova. Det var i gympasalar och det var matsalar.Migrationsverket får nu hjälp av MSB- myndigheten för säkerhet och beredskap - som sitter med på ledningsmötena. Och senare även från Försvarsmakten. Man får också hjälp med registreringar av flyktingar av olika frivilligorganisationer. Men utmaningarna fortsatte att komma.–Helt plötsligt insåg vi att många bussbolag inte hade bussar att leverera och det började gå tomt på chaufförer.Det saknades chaufförer? Ja, under en period. Det var så otroligt mycket människor i rörelse så det var saker som vi inte vara vana vid att de skulle ta slut och att de faktiskt tog slut. Ett annat problem var hur man skulle hantera alla ensamkommande flyktingbarn som börjat komma med färja från Tyskland till Trelleborg.–Det var en enorm utmaning för den kommunen att klara av det. Det var en otroligt stor mängd barn som kom under en väldigt kort tid. Så att det var ju en del sådana faktorer som vi helt enkelt såg att vi var tvungna att anpassa vår verksamhet för att möta hur inflödet såg ut helt enkelt. Det började hända väldigt snabbt går det.När oktober summeras landar antalet som sökt asyl på nästan 40 000 personer. Men antalet flyktingar är egentligen ännu högre. Många avviker och försvinner utan att ha kontakt med myndigheterna. Flyktingar sover nu på tågstationer, i Migrationsverkets receptioner, i tillfälliga mottagningstält och i myndighetens källarlokaler.Den 11 november kommer till slut regeringens besked om att stänga gränsen. Anders Ygeman, inrikesminister:–Kontrollen ska börja genomföras imorgon torsdag den 12 november kl 12.00, och inledningsvis gälla i tio dagar.På presskonferensen meddelas att gränskontrollerna ska utföras på Öresundsbron och vid färjelägena i södra Sverige. Regeringen hade bestämt sig efter att Migrationsverket, tidigare under dagen, gjort en begäran om en stängning av gränsen eftersom man inte längre kunde säkerställa ett värdigt asylmottagande.Med på presskonferensen fanns också Migrationsverkets kommunikationsdirektör Mikael Hvinlund.–Vi har nu en situation där Migrationsverket inte längre löser uppdraget som handlar om att säkerställa tak över huvudet. Vi har en situation vid våra färjelägen och tågstationer där många ensamkommande barn faktiskt försvinner varje dag och det är inte rimligt.Nyheten om att Sverige inför gränskontroller sprids över världen.PBS Newshour: "Sweden today became the latest European country to impose border controls."Reuters: "Swedish prime minister Stefan Löfven says that the country can´t cope with the huge influx of migrants."PBS Newshour: “Who wants to seek asyl in sweden. Asyl.”"Lunch time today at Hyllie the first station i n Sweden across the bridge from Denmark and police begin border controls over concerns of the huge regugee influx is endangouring law and order and the country´s internal security."Insatschefen på gränspolisen Mikael Herou fick reda på beslutet via nyheterna på tv.–Det var ju sagt att vi skulle få reda på det gott om tid innan. Men det fick vi inte. Nu minns jag inte hur många timmar det handlade om men vi fick det via teve. Sen skulle det vara infört om det nu var 20 timmar senare.–Min första tanke var nog att det var rätt att införa gränskontroller och sen var det nog vansinne med tanke på den tidsgränsen som polisen fick för att förbereda det här.Så vad hände sen då? Vad va det ni gjorde rent praktiskt? –Det handlade väldigt mycket om hur ska vi genomföra det, var ska vi stanna, ska vi stanna här eller i Malmö Central eller på Triangeln. Var är bäst lämpat att plocka av folk och hur ska vi plocka av folk? Ska vi gå in i tåg eller ska vi tömma hela tåget, eller ska vi gå in och vilka ska vi kolla och då var vi ju inte mannade heller på det sättet som vi är nu. Men polisen löste uppgiften. Kl 12 den 12 november stod 30 poliser redo att återinföra gränskontrollen. En gräns som varit öppen i över 60 år.–Jag kommer tydligt ihåg när det första tåget skulle komma klockan 12. Hela världspressen stod härnere tillsammans med oss och så var man försenad. Vi fick avbryta därför att man hade glömt skicka något beslut från regeringen ner hit, utan man hade bara meddelat det i tv, men man hade inte skrivit det på något papper. Så vi var en halv timma försenade. Men kontrollerna kom igång och insatschefen Mikael Herou berättar att det snabb blev gnissel med den danska polisen när den svenska polisen nekade människor inträde i Sverige.–Jag vet att det var problem där vid några tillfällen.Det blev det? –De ville inte ta tillbaka och vi ville inte ha. Några gånger har vi kört över folk med polisbil och lämnat över dem direkt fysiskt till danska polisen och de har inte varit så glada och positiva.–Jag vet ju att vi har avvisat folk som har kommit tillbaka igen med nästa tåg. Och så har vi hittat dem en gång till. Jag tror att rekordet är uppe i, vad jag känner till, fyra gånger i alla fall en person. Sen får man fatta ett annat beslut om förvarstagande lite sådär.Fyra gånger fram och tillbaka?–Javisst, avvisade och sen på en gång till sen på en gång till och en gång till och ytterligare en gång till.. Strömmen av flyktingar minskar något men upphör inte i och med de nya gränskontrollerna. Flyktingarna kan fortfarande ta sig till svenska gränsen för att söka asyl.Den 24 november håller regeringen en ny presskonferens.Ekot: “Här är dagens eko kvart i fem. Regeringen vill minska antalet asylsökande, flera nya åtgärder presenteras.”Enligt statsminister Stefan Löfven är situationen ohållbar och han är också besviken på de andra EU-länderna som han tycker inte tagit tillräckligt ansvar för att emot flyktingar.Stefan Löfven, presskonferens: ”Svensk lagstiftning kommer att anpassas till EU:s miniminivå. Med just det uttryckliga målet att få fler människor att välja att söka asyl i andra EU-länder än Sverige.”Med den nya lagen vill regeringen att antalet flyktingar till Sverige ska minska med hjälp av att begränsa möjligheterna för flyktingar att få uppehållstillstånd. Det vill man uppnå genom att införa tidsbegränsade uppehållstillstånd, begränsa rätten till anhöriginvandring och Införa skärpta försörjningskrav. Lagen föreslås börja gälla i slutet av maj och ska gälla i tre år.Presskonferensen som leds av statsministern och miljöpartiets språkrör Åsa Romson avslöjar också den spricka som uppstått i regeringen. Miljöpartiet har ju länge verkat för en generösare flyktingpolitik. Det är en gråtmild Åsa Romson som är med och presenterar den nya tuffare lagen.Åsa Romson, språkrör Miljöpartiet: –Jag ska vara helt ärlig, vi har under den senaste tiden ett antal mycket svåra debatter i partiet just kring verklighetsbilden. De senaste veckorna har jag blivit helt övertygad om att bästa sättet att hjälpa mina miljöpartistiska kommunalråd är att ändå göra något.Redan dagen efter sågade Gustav Fridolin sin egen regerings nya lagförslag i en intervju i P1 Morgon.Gustav Fridolin, språkrör Miljöpartiet: –Det är ett väldigt dåligt förslag. Tillfälliga uppehållstillstånd försämrar möjligheterna till integration och försämrar möjligheten att få känna sig trygg.–Nej, men det går inte att försvara, utan detta är en sorglig dag för Europa.Signalen till flyktingar på väg till Sverige hade nu gjorts tydlig med den nya lagen. Under december sjönk antalet asylsökande till knappt 14 000.Den 4 januari inför Sverige id-kontroller på Kastrup flygplats i Danmark. Det är danska banverket DSB som fått ansvaret och vaktbolaget Securitas som utför själva kontrollerna. Här står ett pärlband av vakter i gula reflexvästar. Alla resenärers id-handlingar kontrolleras och fotograferas med mobiltelefoner. Den som saknar giltig legitimation släpps inte på tåget. Den svenska gränspolisen Mikael Herou såg en stor skillnad på antalet flyktingar ombord på tåg som nu kom över sundet.–Efter id-kontrollerna så tog det stopp fullständigt. Här har det nästan dött ut skulle jag vilja påstå.Men frågan är om inte flyktingströmmen hittar nya vägar. Nu är det runt 500 personer som söker asyl hos Migrationsverket varje vecka. Men vid gränsen träffar polisen bara på ett 20-tal. Gränspolischefen Michael Mattsson säger att siffrorna borde stämma mer överens. –Så dom måste finnas i Sverige eller ta sig in på annat sätt i Sverige som vi inte upptäckt som gör att de söker asyl i Sverige.–Många kommer säkert in med hjälp av falska handlingar. De kan ha legat i en container, eller i en lastbil, eller vad än det må vara för någonting. Det är ingenting vi kan utesluta.Sen id-kontrollena infördes har man på Öresundsbro Konsortiet - som äger bron - sett en stor ökning av företagstrafiken. Det har man sett i de mätningar som görs.–Det är framförallt hyrbilar, bussar och taxi som vi ser en ökning av.Sanna Holmqvist är pressansvarig.–Några taxibilar har ökat med mellan 50 och 150 procent. Och sen finns det taxifirmor som har gått från enstaka körningar till runt 2 000 under de här perioderna.Pendlare som drabbats av förseningar på grund av de nya kontrollerna tros ligga bakom ökningen. Men i flera fall har polisen hittat flyktingar i taxibilarna.Vid vägkontrollen står polismannen Mikael Jansson och är i färd att kontrollera en vit skåpbil.–Det går taxibilar här hela tiden. Det har ökat att de försöker komma över hit i olika sorters fordon. Varje dag händer nånting.Gränspolisen har hittills i år haft ett 20-tal smugglingsförsök som skett med taxi. Människosmugglingen på bron totalt har ökat mycket. Tidigare hade gränspolisen 15-25 ärenden per år. Under förra året hade man över 100 ärenden, och trenden har hållit i sig under 2016.Sen id-kontrollerna infördes har flyktingar även försökt ta sig till Sverige över bron till fots. Flera gånger har tågtrafiken stoppats på grund av att människor gått i spåren.Det här har lett till att man på Öresundsbro konsortiet börjat sätta upp sensorer i tågtunneln.–Vi ser ju fler incidenter nu med människor som försöker gå i järnvägstunneln. Och i natt var det fyra personer som tog sig in i tunneln, säger Sanna Holmqvist.–Det är ju oerhört farligt att röra sig där både i järnvägstunneln och motorvägen är väldigt smala.Det är än så länge oklart hur länge regeringen kommer att låta de nya kontrollerna vara kvar. Men enligt polisen får kontrollerna i Danmark bara göras i sex månader i taget. Därefter måste kontrollerna upphöra i två veckor. Detta väntas ske den 4 juli. Reporter: Mikael FunkeProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

4 Huhti 201629min

Förundersökningen om att det förekom tvångsinjektioner av lugnande på människor när de skulle utvisas ur Sverige lades ned. Kaliber har tagit reda på vad polis och åklagare gjort - eller inte gjort. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jag är på resa, långt hemifrån, och har stannat till i vägrenen för att ringa ett samtal.Hello?– Hi, this is Markus from the Swedish Radio.Jag har letat efter honom i flera veckor nu, en ung man som kan sitta på viktig information. Och nu ska vi äntligen träffas.– Wait ten minutes or five minutes…Han möter mig på ett litet och anonymt hotell.En försiktigt leende man i 25-årsåldern möter mig. Han leder mig igenom korridorerna i det gamla hotellet, förbi en liten tvättstuga och över gamla heltäckningsmattor till det rum där han bor.Vi sätter oss ner på en smal säng med skumgummimadrass, och jag förklarar hur jag hittat honom. Men jag aktar mig för att säga för mycket – jag vill inte påverka det han ska berätta för mig.För den här mannen kan ha varit utsatt för ett brott, av personer som jobbat på uppdrag av svenska staten.Nyheter i Ekot oktober 2014:"Lugnande narkotikaklassade injektioner har getts till personer som ska utvisas.""Uppgifterna idag om att det har använts tvångsinjektioner för att lugna ner människor som utvisas från Sverige har lett till att Kriminalvården har polisanmält flera händelser."Kaliber kunde avslöja tidigare okända dokument som visade att det förekommit tvångsinjektioner av det lugnande preparatet Stesolid under utvisningar från Sverige som Kriminalvården utfört tillsammans med gränspolisen.Något som väckte starka reaktioner.I Sverige får inte myndigheter utsätta oss för påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter i grundlagen. Med undantag för särskilda fall av tvångsvård inom psykiatrin eller missbruksvården, så får staten inte tvinga på oss behandlingar eller mediciner.Men i sjukvårdsrapporterna från utvisningarna så kunde vi läsa om hur personer som vägrat att följa med och kanske varit bråkiga, aggressiva eller hotfulla, fått lugnande medicin mot sin vilja.”Min tanke var att försöka komma överens om att han skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion.””Slutsatsen blir att för att hans hälsotillstånd inte skall förvärras ännu mera och att hans utåtagerande ska dra med sig andra deportier så erbjuds han T [tablett] Stesolid alt inj [alternativt injektion] Stesolid. Han vägrar bådadera så jag ger honom en inj [injektion] Stesolid 5 mg””Inj [injektion] ges i hö [höger] lår då deporti ej är samarbetsvillig.””Det visade sig helt ogörligt och han fick en inj. [injektion] Stesolid 10 mg i.m. [intramuskulärt]”.Åklagaren kunde inte styrka brottEfter Kalibers avslöjande så polisanmälde Kriminalvården det som hänt, och det inleddes en förundersökning. En sjuksköterska och en läkare misstänktes för misshandel, men nekade båda till brott.Också Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anmälde injektionerna.Det gick ett år. Sen i slutet på 2015 så kom åklagaren fram till ett beslut. SVT Nyheter:”Nej det blir inget åtal mot den läkare och den sjuksköterska som ska ha tvångsinjicerat personer med lugnande medel vid utvisningar.”Förundersökningen lades ned. Åklagaren Lotta Karlsson sa att hon inte kunde styrka brott. Hon intervjuades i SVT Nyheter:– De här personerna är nu avvisade från Sverige till länder där man har en bristfällig myndighetsstruktur. Och där det helt enkelt är svårt att få tag på personerna, säger åklagaren.Det visade sig att de inte ens hade försökt att prata med de som fått injektionerna.– Jag har mer kontrollerat möjligheterna att kunna få tag i de här personerna och inte bedömt att det har varit meningsfullt då. Jag tror sannolikt inte att vi skulle kunna få något svar från de här länderna.De var inte meningsfullt att leta efter de som fått injektionerna, enligt åklagaren.Vi blev nyfikna. Hur väl hade åklagare och polis egentligen utrett det som hänt?Vi får ut den 194 sidor långa förundersökningen, och börjar läsa. Den innehåller förhör med den då misstänkta läkaren och sjuksköterskan, och vittnesmål från kriminalvårdare och polis.När vi har läst klart så har vi flera frågor som vi vill ställa till åklagaren Lotta Karlsson. Jag åker och träffar henne, på Västerorts åklagarkammare i Solna.Ovanligt ärende som var svårutrettDet var i höstas som Lotta Karlsson tog över förundersökningen från en annan åklagare, som bytt tjänst.– Jag har ju inte haft något liknande ärende, det har jag ju inte. Och jag har inte hittat liknande ärenden heller när jag har sökt. Så att det var nog lite ovanligt skulle jag säga.Ärendet har varit svårutrett, även om det finns relativt bra dokumentation i form av de sjukvårdsrapporter som Kaliber avslöjade hösten 2014.– Så att de här injektionerna som har getts har ju dokumenterats av den person som har gett dem. Så att jämfört med ett annat brottmål, så var det ju god dokumentation. Men det var svårt att se vilka personer, vilka enskilda personer som fått de här injektionerna.I sjukvårdsrapporterna står det tydligt att personer fått injektioner mot sin vilja. Det tyckte också inspektionen för vård och omsorg, IVO, när de gjorde sin anmälan. I förundersökningen så ser vi också att den då misstänkta sjuksköterskan i polisförhör sagt att när han gett injektioner så var det ”ofta mot personens vilja”, efter att han blivit ombedd att agera. Ändå tyckte inte åklagaren att det höll för att väcka åtal för misshandel.– En misshandel är ju ett effektbrott, man ska ha en viss följd för att det ska vara ett misshandelsbrott, antingen ska man ju få en skada eller en sjukdom eller så… eller så kan de ju vara så att man kan bli försatt i vanmakt. Och vanmakt i juridisk mening då ska man ju i princip vara utom kroppslig kontroll. Alltså väldigt nära medvetslöshet, säger åklagare Lotta Karlsson.De sprutor som getts ska inte ha innehållit så höga doser av lugnande att personerna kunde bli medvetslösa, enligt de experter som polisen pratade med. Därför trodde inte åklagaren att hon kunde få till en fällande dom, trots det som stod i sjukvårdsrapporterna.– Så att…även om jag tycker att formuleringarna är väldigt besvärande för de här misstänkta så tror jag inte att jag skulle kunna luta mig mot dem och få en fällande dom. För det är ändå det jag måste titta på, säger Lotta Karlsson.Inte heller att sjuksköterskan i förhör medgav att det var tvångsinjektioner räckte, enligt åklagaren.– Vi pratade om att ha ett till förhör med den här personen men kom fram till att vi ändå inte skulle komma vidare i det här ärendet utan målsägandena, säger Lotta Karlsson.”Vi har bedömt det som lönlöst”För att komma vidare behövde åklagaren prata med de som fått injektionerna. Men de har alltså inte ens sökt dem, eftersom de enligt Lotta Karlsson skickats till länder där de är svåra att få tag på. Även om de drabbade skulle kunna nås, så skulle polis och åklagare inte kunna genomföra förhör med dem. Det inte finns något sådant samarbete med de här länderna.– Och det är ju länder med en ganska bristande myndighetsstruktur. Och vi har bedömt att vi svårligen skulle få någon kontakt med de här personerna. Vi har bedömt det som lönlöst, eller jag har bedömt det. Att vi inte skulle ha någon framgång med att få tag i de här personerna utifrån namn bara i de här länderna.Vi undrar om vi skulle kunna lyckas göra det som polisen inte gjorde – få tag på de personer som fått tvångsinjektioner, och höra deras berättelser?Vi får inte veta de fullständiga namnen på de som utvisats, de har strukits över i förundersökningen. Men vi hittar ändå vissa detaljer som gör att vi kan ta reda på vilka de är. Och vi börjar leta.Snart får vi kontakt med en person som kan ha något att berätta, han varit med på en av de polisanmälda utvisningsresorna.I en kyrka i Stockholm träffar jag pastor Jean Kabuidbuidi, som 2012 utvisades till Kongo Kinshasa, men som nu är tillbaka i Sverige. Han har klara minnen från den där kvällen när han och en annan man fördes ombord på ett ambulansflygplan. Klockan var fem minuter i nio på kvällen.– Jag skriker, jag ropar till Gud, för jag vet redan att om jag återvänder i Kongo det är bara döden som väntar på mig.Ombord på flygplanet fann kriminalvårdare och poliser. Men Jean lägger märke till att det också finns en annan person med på planet.– Han var inte polis men han var läkare. Han hade medicin med sig. Han var med oss också där.Jean säger att han slutade att protestera. Han var rädd för vad de skulle göra med honom. Men den andre mannen som skulle utvisas, Tobias, fortsätter att göra motstånd.– Han var jättestark, mer än mig. Han ville inte återvända i Kongo. Han var jättestark. Och alla poliser var runtom honom för att prata med honom. "Du måste lugna dig, du måste lugna dig".Jean säger att han inte kunde inte se vad som hände där, i den andra delen av planet.Två utvisade hittar vi i Kongo och MongolietMen det finns beskrivet i anteckningar, skrivna av mannen med mediciner, som Jean berättade om. Han är inte läkare, utan sjuksköterska. Han var anlitad av Kriminalvården för att följa med på resan. Sjuksköterskan skriver att han erbjöd honom en lugnande tablett, som han vägrade att ta emot den.”Situationen omöjliggör en vettig diskussion och jag gör bedömningen att för hans egen hälsas skull använda min medicinska delegation för att i första hand få honom i ett mer lugnare/normalare tillstånd! Administrerar och ger honom 5 mg Stesolid im!”Pastor Jean Kabuidbuidi som satt i den andra delen av planet såg inte vad som hände. Men han hjälper oss att få tag på ett telefonnummer till Tobias, han som vägrade sätta sig ner.Han är nu i Kongo. Men telefonlinjen är dålig, och vi har svårt att prata. Vi bestämmer att han ska skicka sin berättelse skriftligt istället, per e-post.Medan vi väntar på Tobias berättelse så letar vi vidare. För han är inte den enda som vi har lyckas identifiera. Vi letar också efter en kvinna som 2012 utvisades till Mongoliet, iförd handfängsel och midjefängsel. Med på resan var samma sjuksköterska som utvisningen till Kongo.I sjukvårdsrapporten från resan så beskriver han kvinnan som aggressiv och orolig. På Arlanda flygplats ger han henne en lugnande injektion.Vi har tagit hjälp av en journalistkollega i Mongoliet för att leta rätt på kvinnan. Och bara efter några dagar så har hon lyckats hitta henne.Vår kollega i Mongoliet Munkhzul Tsengelsaikhan gör en intervju med henne på plats i Ulan Bator. Kvinnans berättelse börjar på häktet, där hon satt i förvar inför sin utvisning.– Jag satt fängslad i den anstalten i ungefär två månader, och efter två månader på gryningen fick jag lämna ett blodprov till anstaltens läkare, översätter tolken Seiko Johannesson.– Och sedan kom igen de personerna med uniform, och de sa inte att jag skulle åka tillbaka till Mongoliet, utan de bara vill att jag ska följa med. Jag trodde att jag kanske skulle flyttas till någon annanstans. Men sedan hamnade vi i flygplatsen. Och jag skrek och grät och jag vädjade och jag sa: ”snälla, utvisa inte mig”, säger kvinnan.I polisförhör så beskriver en kriminalvårdare kvinnan som aggressiv och bråkig:”Hon är liten och satt till kroppsformen vilket gjorde det svårt för personalen att ha kontroll på henne. Och fick en injektion av något och kunde föras ombord på planet.”Kvinnan säger att hon tvingades ta en tablett, medan två storvuxna vakter höll fast henne.– Medan de två vakterna höll fast mig, plötsligt någon har injicerat med en stor spruta i min vänster lår. Och efter det kommer jag inte ihåg någonting. Och plötsligt vaknade jag av att någon kallade mig: ”Vakna, nu är du i Mongoliet”, berättar kvinnan från Mongoliet.Berättelserna går isärI sin rapport från resan så ger sjuksköterskan en berättelse som är delvis annorlunda.Enligt honom så var kvinnan vaken stora delar av resan, men ”sov om vartannat”. Det står inget om att kvinnan tvingades att ta en tablett. Inte heller något om att hon hölls fast när hon fick sprutan. Det som står är han först erbjöd henne att ta egen medicin, som hon hade med sig, men fick ”sparkar och nekande till svar”. Därefter gav han henne sprutan.Vi får ett mail från Kongo. Tobias, han som vägrade sätta sig ner under utvisningen till Kongo, har skrivit.Han skriver att han kände sig behandlad som ett vilddjur, och att han hade svårt att andas när han var fastspänd mot flygplansstolen.Sjuksköterskan injicerade mig med ett läkemedel, jag vet inte vad det var, skriver han.Jag skrek mycket av smärta, de stoppade något i min mun för att få mig att bli tyst.För tydlighetens skull frågar vi om han gått med på att få sprutan. Nej, skriver han. Sjuksköterskan tvingade mig. Jag var fastspänd mot flygplansstolen, skriver han.Vi har sökt sjuksköterskan för en kommentar till berättelserna från Mongoliet och Kongo, men har inte fått något svar.Vi tar med oss förundersökningen till människorättsorganisationen Civil Rights Defenders kontor i Stockholm.”Därmed så bör det också hållas någon ansvarig”Robert Hårdh är jurist och chef för Civil Rights Defenders och var bland annat med och drev det uppmärksammade fallet med två egyptier som 2001 utvisades från Sverige med hjälp av amerikansk underrättelsetjänst. Han har läst igenom förundersökningen.– Jag menar att det har skett en tydlig kränkning av de här människornas rättigheter. Och därmed så bör det också hållas någon ansvarig för de rättighetskränkningar som har skett. Det framgår klart och tydligt i vår grundlag och i de internationella konventioner som Sverige har antagit att man får inte ägna sig åt kroppsligt påtvingade ingrepp, säger Robert Hårdh. Åklagaren var tveksam till om hon skulle kunna få till en fällande dom för misshandel – i alla fall utan vittnesmål från de som fått sprutorna. Doserna av läkemedlet Stesolid bedömdes inte vara så starka att de kunde leda till medvetslöshet. Hon har inte heller utrett ärendet som tjänstefel, eftersom hon menar att läkaren och sjuksköterskan, trots att de var inhyrda av Kriminalvården, inte ägnade sig åt myndighetsutövning. Ett resonemang som Robert Hårdh har svårt att förstå.– Jag tycker att det är ett solklart fall av myndighetsutövande. Vi pratar om personer som befinner sig frihetsberövade. Men ändå så lyckas man formulera sig på ett sätt där svensk lag inte ger människor det grundlagsskydd och det skydd man har enligt internationell rätt. Utan här går människor fria från ansvar trots ganska uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna, säger Robert Hårdh.Myndighetsutövande eller inte?Ett solklart fall av myndighetsutövande, enligt Robert Hårdh. Åklagaren Lotta Karlsson håller inte med:– Det är svåra gränsdragningar om det är myndighetsutövning eller inte när det gäller vård då. Men jag har gjort den bedömningen att vården inte är att bedöma som myndighetsutövning.Hur gör man den gränsdragningen?– Ja, jag kan bara konstatera att jag har gjort den bedömningen. Jag nöjer mig med att svara så, säger åklagare Lotta Karlsson.Om det här inte går att komma åt straffrättsligt, vad innebär det i så fall?– Ja, det skulle ju innebära att vi har ett ganska tandlöst grundlagsskydd. Om ingen kan hållas ansvarig eller bedömas ha gått något fel trots att det här har skett, ja då finns det ju en uppenbar diskrepans mellan verkligheten och grundlagsskyddade rättigheter som vi tror oss ha. Och det här måste ju förstås åtgärdas, säger Robert Hårdh.Tvångsinjektioner är en uppenbar kränkning av grundlagsstadgade och mänskliga rättigheter, enligt Robert Hårdh.Men åklagaren Lotta Karlsson menar att hon inte kunnat komma vidare i förundersökningen utan att höra de som fått injektionerna.Vi har alltså lyckats hitta två av dem, en i Kongo och en i Mongoliet. Men det är personer som åklagaren förmodligen inte hade kunnat förhöra, eftersom det inte finns något rättsligt samarbete med de länderna.Men stämmer verkligen det som åklagaren säger, att alla har utvisats från Sverige?I förundersökningen kan vi läsa om en utvisning till Libyen 2012. En man som beskrivs som ”orolig, hotfull och aggressiv”, och som belagts med fängsel, får en spruta på Arlanda flygplats. I sjukvårdsrapporten från resan till Libyen skriver läkaren:”Vid säkerhetskontrollen på Arlanda förflöt allt enligt planering, men när det var dags att gå ombord på bussarna blev en person plötsligt orolig, hotfull och aggressiv och vägrade. Han belades med fängsel och fick vid 9-tiden en inj. Stesolid 10 mg i.m.”En drabbad kvar i SverigeMannen förs ombord på planet, och väl framme i Libyen så lämnar Kriminalvården och polisen lämnar över honom till libyska myndigheter. Men mannen blir inte insläppt i landet. Han får följa med tillbaka till Sverige. Det framgår både av rapporter från resan och i förhör med av kriminalvårdarna som var med.Vi lyckas ta reda på vem mannen är.Och vi ringer till gränspolisen för att höra efter vad som har hänt med honom – har han nu utvisats från Sverige?– Nej nej nej, gud nej, jag ser att han har gått under en uppsikt som han har skött, och vi har inte ens försökt att verkställa honom. Håkan Ejdervik är gruppchef på gränspolisen.– Det är inga verkställigheter som går att köra till Libyen på grund av de stridigheter som pågår. De släpper inte ner någon, släpper inte in någon. Det finns ingen fungerande statsapparat. Så den här killen, han är kvar i Sverige. Så enkelt är svaret.En av de som fått en injektion under en utvisning är alltså kvar i Sverige. Han hade stod under uppsikt av gränspolisen fram till och med december förra året, enligt Ejdervik. Alltså under hela den period som förundersökningen pågick. Det hade räckt med ett telefonsamtal så hade utredaren kunnat hitta honom. Men ingen har ringt för att kolla.– Det är ju dåligt av utredaren. De kan de ju göra väldigt enkelt gentemot oss, säger Ejdervik.Polisens utredare Ulf Malm vill inte vara med på en inspelad intervju, men säger till oss att han aldrig fick några instruktioner från åklagaren att söka efter personerna vare sig i Sverige eller utomlands. Och trots att han läst Kriminalvårdens rapporter från utvisningarna, och gjort förhör med de som var med, så registrerade han aldrig att den här mannen fick följa med tillbaka till Sverige, berättar han.Nasir vill berättaVi vet att mannen är i Sverige, men inte var han finns. Så vi skickar ett brev till Migrationsverket, som de vidarebefordrar till honom. Efter någon vecka får vi ett sms.Han vill träffas.Och det är så vi hamnar på hotellet med de gamla heltäckningsmattorna som vi hörde om i början på programmet. Ett av Migrationsverkets boenden.Det är här han bor, mannen som skulle utvisas, men som aldrig blev insläppt i Libyen. Under hela förundersökningen var han registrerad hos Migrationsverket och han har haft regelbunden kontakt med gränspolisen. Ändå har ingen hört hans berättelse.Han vill inte att vi använder hans riktiga namn, utan ber om att få bli kallad för Nasir.Vi har inte berättat för Nasir exakt varför vi vill träffa honom, eftersom vi inte vill riskera att påverka hans berättelse. Det enda vi har sagt är att vi vill prata med honom om hans utvisning från Sverige.–Det här är min berättelse om när jag skulle utvisas till Libyen 2012. De hämtade mig och jag sa okej, jag ska åka.Det var på morgonen de skulle åka och på flygplatsen så fanns det flera andra libyer. Men medan de gick ombord på planet så dröjde sig Nasir kvar, berättar han, och sa att han inte ville åka.–Sätt mig tillbaka i häktet istället, berättar Nasir att han sa då.Enligt kriminalvården så betedde sig Nasir aggressivt, hotfullt och spottade. Han belades med fängsel och ikläddes en så kallad spotthuva.Nasir berättar att de befann sig inomhus när det hände. Han satt på ett bord, när han blev omringad av nio eller tio personer.Han ställer sig upp och visar hur de vred om armarna, tog ett grepp över nacken och i hans ena armhåla. Han visar på mig hur någon greppade tag om hans smalben bakifrån och drog omkull honom på golvet.–Jag fick injektioner, berättar han, två stycken. Han visar på sin högra och vänstra skinka.Han visar hur han satt fingrarna i halsen för att kräkas.–Det var så starka injektioner.Sen visar han hur de satte på honom handfängsel och fotfängsel. Någon la ett ben över hans nacke och någon satte på honom en huva. Han drar ner sin mössa över ansiktet för att visa.–Det kändes som om jag inte hade någon kraft, jag var kraftlös.Nasir berättar hur injektionen fick honom att förlora all kraft. När han fördes ombord på flygplanet, han hade svårt och gå, säger han.Enligt rapporter från resan hade han mycket riktigt fängsel på händer och fötter, och någon hade dragit en så kallad spotthuva över hans huvud.10:05 ”Börjar bli lite lugnare. Andas lite lugnare. Puls 86!”Vi läser i en rapport från sjuksköterskan, som var med på resan.”Dock säger han sig vara illamående och göra tappra försök att kräkas utan resultat!”Under själva flygresan, beskriver Nasir, så var han vaken, men ändå inte, som ett djur som sover med öppna ögon. Han säger att hade svårt att röra sitt vänstra ben när han klev av planet.Det här är Nasirs berättelse. Flera detaljer stämmer med det vi kan läsa i rapporter från resan.”Många gånger väldigt åtråvärt att få lugnande”Men det finns alltså också en annan version av hur det gick till när Nasir fick lugnande medicin – läkarens. Det har hållits ett polisförhör med honom om resan till Libyen, och då sa han något som inte står i hans rapport från resan: att Nasir tagit emot sprutan frivilligt. Det sa han också när vi ringde upp honom hösten 2014.– Jag blev ditkallad och pratade med honom och föreslog att han skulle ta en lugnande tablett. Han ville inte ha någon tablett, utan istället så…han krävde att i så fall få en spruta för att det skulle vara någonting som tog bättre. Och då fick han det. Och i och med det så upplever jag att vi var överens jag och patienten, säger läkaren.Han blev orolig hotfull och aggressiv och vägrade…men i en sån situation hur lyckas man då förmå personen att ta lugnande? Han ville ju inte åka så att säga.– I min erfarenhet så är det många gånger väldigt åtråvärt att få lugnande. Och då, för många människor, så upplevs en spruta som någonting som är liksom bättre, som är liksom mer än en tablett.Jag återberättar läkarens version för Nasir, som helt avfärdar den.Jag gick aldrig med på att ta någon spruta, säger han, och han erbjöd mig aldrig någon tablett.Och det var inte en injektion, utan två, säger han.Nu ringer vi upp läkaren en gång till.– Jag har ingen kommentar i det här läget.Han säger att han absolut inte gav sitt medgivande till detta, det var ett stort trauma för honom.– Jag har…jag har gjort en redogörelse och jag har ingen ytterligare kommentar.Förundersökningen om de misstänkta tvångsinjektionerna är nedlagd. De som utvisats – återvändarna, deportierna, eller deporna, som de kallas inom Kriminalvården – blev aldrig hörda i förundersökningen. Åklagare och polis försökte inte ens få tag på dem.Överväger att återuppta förundersökningenMen vi har lyckats hittat tre. Tre personer som oberoende av varandra berättar om hur de fått lugnande sprutor mot sin vilja. En av dem fanns i Sverige under hela förundersökningen.När vi går igenom förundersökningen så har vi dessutom upptäckt ytterligare en brist. Polisen har missat att utreda en av de anmälda resorna, som gick till Irak. Det visar sig att han har blandat ihop den med en annan resa som också var till Irak. Utredaren skriver i ett mail det nog inte påverkar utredningen.Vi ringer upp åklagaren Lotta Karlsson, och berättar för henne att en av målsägarna fanns i Sverige under hela förundersökningen. Hon blir förvånad, och menar att hon frågade utredaren på polisen om någon målsägande fanns i Sverige när hon tog över förundersökningen, och hon fick då svaret att det inte fanns någon kvar här.– Så jag utgick från att de hade kontrollerat det då när jag fick det svaret. Och sen om det är så att de har gjort…om det har funnits brister i deras kontroller eller vad anledningen är till att de inte hittar den här målsäganden, det vet jag faktiskt inte, säger Lotta Karlsson.Polisens utredare, däremot, säger att han aldrig fått några instruktioner om att söka personerna i Sverige. Han minns inte att han har fått någon fråga av åklagaren, skriver han i ett mejl.– Ja, min minnesbild är att jag ställde den frågan, säger Lotta Karlsson, som nu överväger att återuppta förundersökningen.– Jag konstaterar bara i så fall att om det finns en målsägande i Sverige så får vi titta på det och överväga att återuppta förundersökningen. För om man har en målsägande i Sverige så kan kanske den målsäganden tillföra uppgifter som kan göra att man gör en annan bedömning, att man får ett annat bevisläge. Reporter: Markus Alfredsson och Sofia BooProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

21 Maalis 201629min