Studier långt hemifrån

När Anna Dunér för 20 år sedan besökte sin farmor, fann hon i en bokhylla en inbunden blå bok med handskrivna brev. Breven var från Annas farmors mor Dorotea Sellman, eller Doris som hon kallades. Hon hade skrivit dem hem till sina föräldrar när hon under två år vistades i den katolska klosterskolan Zangberg i södra Tyskland. Doris familj var katolsk, en av inte särskilt många sådana i det sena 1800-talets Stockholm.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Familjen hade därtill tillräckligt gott om pengar för att kosta på sina barn en god utbildning.

Att det blev just en klosterskola berodde bland annat på familjens långa katolska tradition berättar Anna Dunér. Släkten hade varit katoliker på båda sidor sedan många generationer, vilket var– och är- unikt.

Att skickas iväg Doris till en klosterskola i två år var givetvis ett sätt att verkligen väcka tron hos Doris, säger Anna Dunér.

Doris var född i Sverige. Hennes pappa hade invandrat från Tyskland, och han gifte sig med en katolsk svensk flicka.

Familjen hade det gott ställt, annars hade vistelsen i Tyskland knappast varit möjlig.

-Men Doris var också ganska busig, berättar Anna. Hon hade emellanåt lite svårt att hålla betygen i Uppförande och ordning på topp. På en bild som har tagits av Doris och hennes två svenska väninnor i klosterskolan ser man hur Doris klippt lugg– ett mycket djärvt grepp vid den tiden.

-Systrarna på skolan undrade vad Doris mamma skulle tycka när hon kom och hämtade sig dotter.

Doris kämpar trots allt på med sina betyg och sitt uppförande.

-Ledaren för skolan ”Bonne Mêre” som hon titulerades, tyckte att Doris var en smula lättsinnig, säger Anna Dunér.

Skolan som Doris placerades på var förvånansvärt modern i sin pedagogik.

-Jag hade nog fördomar om 1800-talet, medger Anna Dunér, som blev glatt överraskad över allt som Doris fick lära sig.

-De hade givetvis en hel del regler på skolan, men det verkar som att systrarna är helt medvetna om att det måste finnas en bra balans mellan vad man får och inte får göra.

-Allt för mycket regler gör bara att eleverna struntar i att följa också de viktiga reglerna.

Man satt inte bara i klassrummen och studerade utan när man skulle studera stjärnorna så gick man ut på natten och tittade på himlen. Skolan var också noga med att flickorna skulle röra sig mellan arbetspassen, så att de inte blev stela och fick ont. Och det var inte bara hårt studerande på skolan. När det ställs till fest så görs det med besked, breven berättar om champagne och tårta i övermått.

När Anna Dunér läste breven från Doris och började planera för att ge ut dem i bokform, tog hon kontakt med klosterskolan.

-Jag använde den adress som Doris skrev på sitt allra första brev när hon kommit dit. Och brevet kom faktiskt fram, trots att adressen var över 100 år gammal! berättar hon.

Klostret driver inte längre skola, men det finns kvar och tar emot gäster som vill få en periods lugn och ro. Och de hade fortfarande kvar en del gammalt arkivmaterial, så därifrån fick Anna kopior av betygen som Doris och hennes väninnor fick.

Doris kom hem efter två år. Doris var nästan vuxen när hon kom hem. Hon gifte sig med tiden och fick två barn, varav den ena var Anna Dunérs farmor.

Boken med Doris brev heter ”Tänk kära föräldrar” och är utgiven på Fredestad förlag,

Katolska arkiv

När Anna Dunér behövde gå till arkiven så hade hon hjälp av Lars Hallberg. Han är arkivarie på Riksarkivet och en av dem som vet mest om att söka i svenska katolska källor.

I Eugeniakyrkans arkiv mitt i Stockholm finns bland annat den allra äldsta svenska katolska kyrkolängden.

Stockholms katolska församling var den första i Sverige efter reformationen, den bildades 1784. Tre år tidigare hade det så kallade Toleransediktet skrivits, en lag som gjorde det möjligt för utlandsfödda av katolsk tro att utöva sin religion i Sverige.

Det hade varit betydligt svårare tidigare berättar Lars Hallberg.

-I princip fick man ju hålla religionsutövningen inom sitt eget hus. Gjorde man bara det och höll sig stilla och inte höll några samlingar så gick det ju bra. Däremot var man långt in på 1700- talet tvungen att döpa barnen lutherskt, berättar Lars Hallberg.

Det finns rätt mycket rättsprocesser i Stockholms domböcker bevarade när katoliker försökt att ge sina barn en katolsk uppfostran. Ibland tog man till och med ifrån dem barnen, berättar Hallberg. Och ofta skickades barnen utomlands för att få en katolsk uppfostran.

Den allra äldsta längden, från 1799, över katolska kyrkans medlemmar är helt enkelt en längd i alfabetisk ordning. Man förstår att ambitionen har varit att skriva in katoliker också från andra städer men faktum är att de bara fanns i enstaka antal– det var i storstäderna katolikerna samlades.

Den katolska kyrkans dödböcker innehåller ofta hela små nekrologer över de personer som avlidit. Lars Hallberg visar mig en dödbok från sent 1800-tal där finner vi en inklistrad lapp, en liten tidningsnotis. Den handlar om en cirkusartist, en konstberidare vid namn Baptist Schreiber, som avlidit och som följts till graven av sin familj och alla cirkusens medlemmar.

Tidningsnotisen klippts ut och klistrats in i dödboken berättar en del av det som prästen annars skulle berättat i dödboken, här fick han det gratis.

I en annan notis i dödboken handlar det om en kvinna som avlidit i ”alkoholismus”, delirius tremens. Det är påfallande hur rakt på sak allting är skrivet.

-Ja, det är jesuiter som har fört böckerna här, och de ägnat sig inte år några förskönande omskrivningar, säger Lars Hallberg.

Det var tidigt jesuiter som kom att förestå Eugenia- församlingen i Stockholm, och i den kanske allra mest spännande delen av katolska kyrkans arkiv blir det ännu tydligare hur rakt på sak de formulerar sig. Det handlar om det så kallade kuvertarkivet. En stor kartong är fylld av små bruna kuvert där prästerna har skrivit ner uppgifter om medlemmar i den katolska församlingen.

I kuvertarkivet finner vi snart en hel liten berättelse om en italiensk gipsgjutare som visserligen var gift och hade barn, men som ändå stack iväg till Norge och Göteborg och sedan kom tillbaka till Stockholm med sin nya familj. Det här arkivet är en hel liten guldgruva för släktforskare med alla sina små anteckningar och berättelser om församlingsmedlemmar, nedtecknade av prästerna.

Men också i det katolska arkivet märker man av att släktforskare går allt mindre till arkiven till förmån för att forska hemma från datorn – haken är ju bara att den här sortens extramaterial aldrig hamnar bland det som scannas och filmas för datorläsning. Så även om intresset för släktforskning i sig är stort så är intresset för pärlor som kuvertarkivet mycket mindre än det förtjänar

-Det är inte alls så stort längre, de flesta nöjer sig med att söka på nätet, och då går man ju också miste om de guldgruvor som ligger i arkiven och väntar, konstaterar Lars Hallberg.

Betyg och uppsatser i de svenska arkivens gömmor

I en välfylld arkivkorridor visar hon Härnösands Allmänna Läroverks arkiv. Där finns allt från gamla inbunda böcker till moderna arkivkartonger.

Arkivet innehåller till exempel elevmatriklar över de elever som var intagna, betygs- och examenskataloger samt uppsatser som eleverna skrev.

Louise Nyberg är arkivarie på Landsarkivet i Härnösand. Hon berättar att Härnösands Allmänna Läroverk föregicks av Trivialskolan. Namnet kommer från latinets trivium som kan översättas med ordet vägskäl eller tre vägar som möts. Och det var just tre ämnen som möttes i undervisningen i Trivialskolan. De var vad vi idag skulle kalla basämnen; grammatik, retorik och dialektik. Vissa skolor hade dessförinnan ämnena latin, räknekonst och sång som basämnen.

På måfå drar Louise Nyberg ut en äldre bok innehållande gymnasiehandlingar från 1845- 46. Där står det om ynglingen Leonard Åkerblom som 1840 togs in som student vid läroverket endast tio år gammal.

-Det var vanligt att eleverna var unga. Jag har sett att de är allt från tio till 25 år, berättar Louise Nyberg.

Eftersom Härnösand var en sk lärdomstad och den enda i Norrland, kom elever långväga till staden för att studera. Några bodde hos släktingar, men många inackorderades hos änkor som förutom boendet också skötte mathållningen för eleverna.

I de personregister som sammanställts på senare tid kan man se vilken ålder eleverna hade när de började skolan, var de kom från och om de avled under studiegången.

Lousie berättar att hon brukar visa studenter som kommer på studiebesök de uppsatsämnen som studenter förr skrev.

Hon tar igen på måfå fram en mapp med studentuppsatser från 1933. Ämnena är bland annat ”Jesus och bönen”, ”Några kvinnogestalter skildrad i svensk diktning”, ”Den svenska arbetarklassens väg till polistiskt inflytande” samt ”Vilka äro Sveriges viktigaste exportartiklar och vart går de”.

Nästan var tionde elev dog

Förvånansvärt många elever dog under studietiden. Det kunde vi se i det personregister som Louise Nyberg visade på Landsarkivet i Härnösand.

Thord Bylund, som tidigare var arkivlektor vid Landsarkivet i Härnösand, har forskat i Läroverkets arkiv och bekräftar att många elever dog under studietiden.

-Ungefär var tionde elev på Härnösands Allmänna Läroverk dog under studietiden på 1800- talet.

Anledningarna var naturligtvis många. I de fall Thord Bylund följt upp i kyrkböckerna visades det sig att många drunknade. Det berodde dels på att simkunnigheten var dålig och att många transporterade sig via vattenleder. Men det var också ett sätt att dölja självmorden som var skambelagda.

Många elever dukade också undan i sjukdomar, ibland enkla förkylningar. Eleverna bodde i dåligt uppeldade hyresrum. Ofta var det änkor som inackorderade eleverna i kost och logi.

Vilka familjer skickade då sina barn till Härnösands Läroverk? Ungefär en tredjedel var klassiska bondestudenter och hade allmogebakgrund, berättar Thord Bylund. En tredjedel kom från prästhem och resten tjänstemanna och köpmannahem. Få studenter kom från hantverkarhem.