Antons mormors mormor satt på en guldgruva
Släktband30 Joulu 2013

Antons mormors mormor satt på en guldgruva

Margareta Lundberg satt utan att ha själv ha en aning om det på en enorm guldskatt. I dag är det inte många som minns henne men på 1920 talet kom reportrar resande från när och fjärran för att träffa henne.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Den unge släktforskaren Anton Rosendahl är ättling till Margareta och han har slagit sig ner på fastubron till hennes gamla stuga i Boliden.

- Margareta Lundberg var min mormors mormor. Hon föddes i Bjurliden här utanför Boliden och hette Gustafsdotter Marklund i efternamn som flicka. När hon var 28 var gifte hon sig med Johannes Lindström från Bjurvattnet och dom fick tre barn tillsammans. Men 1897 dog Johannes av en njurinflammation. Margareta bodde kvar i Bjurvattnet ett tag men fick göra dagsverken för 50 öre per dag för att klar sig, Det yngsta barnet var då halvår, berättar Anton Rosendahl.

Två år senare gifte Margareta om sig med drängen Karl Eliasson Lundberg från Jörn som var tio år yngre än Margareta. De flyttade till Fahlmark där de köpte ett hemman söder om Skellefteå. Efter några år flyttade de vidare till Bjurliden där de hann bo i ett år innan Karl hastigt dog i lunginflammation. Då var Margareta gravid med sitt femte barn.

1924 upptäckte man guldfyndigheter på Margaretas mark som hette Fågelmyran. Hon blev kontaktad av gruvbolaget som ville köpa hennes mark. De erbjöd henne 20 000 kronor eller betalt per ton guld som de skulle bryta i gruvan.

- Men Margareta valde 20 000 kronor med ett villkor att byborna skulle få jobb i gruvan. Efter det började samhället Boliden växa fram. Innan dess var det bara skogs- och myrmark här. Och det var faktiskt ett feltryck på kartan som gjorde att samhället fick namnet Boliden istället för Bjurliden.

Skellefteåbladet 13 augusti 1927

Våra läsare ha så ofta hört änkefru Margareta Lundbergs namn förekomma i samband med tillkomsten av Västerbottens Klondyke, att det kan vara på tiden att vi presenterar henne och hennes gård.

Det var ju fru Lundberg som från sina ägor sålde den mark där Bolidens gruva sedermera öppnats.

Inte visste hon den gången att det var miljonvärden å egna ägor hon avyttrade för 20 000 kronor. I hennes och lekmannens ögon var ju Boliden endast en myr, där ingen odling var påtänkt och där skogen inte ens hade gynnsam jordmån att växa uti.

I mitten på juli månad år 1925 var det som man riktigt började förstå att någonting förestod å hennes ägor upp vid Boliden. Byn som bestod av 7 á 8 grannar var förut nära nog isolerad från yttervärlden. Där fanns en 6 km lång väg. Men den borde hellre ha hetat stig. Nu har Bjurliden i hast fått en bred och fin landsväg dragen mitt genom byn.

Bjurlidsbönderna i gemen ha också i materiellt hänseende kommit åtskilliga pinnhål högre upp tack vare den snabba utveckling som gått över dessa trakter.

Mången menar naturligtvis att fru Lundberg sålt billigt. Men hon är nöjd med var hon fått. Och hela bygden har ju fördel av att initiativet till gruvdriften togs och därmed försörjningsmöjligheter för så många människor skapades.

Anton Rosendahl tar fram några fotografier han har i sin släktforskning. Han var bara 19 år när han tog över sin mormors fotografier och andra släkthandlingar och har på så sätt blivit familjens historiebärare.

Veckojournalen december 1928

Härreligen, ha herrn rest så olyckligt långt bara för å tala vä en gammkärring? Ja, då gétt han väl få stiga in!

Margareta Lundberg i Bjurliden , en pigg och kry 61- åring vars friska utseende vittnar om ett kärnsunt liv i skog och mark, på åker och äng, och vars hår ännu knappt företer en enda grå strimma, håller just på med att baka våfflor, under det att hennes unga och verkligt täcka döttrar syssla med bak och lördagsrengöring.

Mor Lundberg som genom den lyckliga omständigheten att malmfyndigheter upptäckts på hennes utmarker, sitter nu som pensionär med 1800 kronors årlig pension och dessutom som kapitalist- ty hon har ju fått 20 000 kronor för gruvan och skogen. Hon är nöjd med sin lott och njuter i fulla drag, om hon också då och då får höra att hon gjort en dålig affär.

När hennes grannar som inte nått något alls eller endast en obetydlighet, av den feta steken påpeka att Bolidens gruva ju helt och hållet låg på hennes mark och att den skulle vara värd miljoner under det att bolaget betalat blott 20 000 och livräntan för hela härligheten svarar hon:

-Ja, jag ägde en guldgruva i 25 år och hade inte varken glädje eller ett öres nytta av den. Skulle jag då inte vara nöjd, då jag nu på gamla dar just genom bolaget själv fått det bra och ser hur tusentals andra människor fått det bra genom att jag sålt den för mig och för vem som helst här uppe värdelösa marken?

Hade inte bolaget kommit hit så hade Bjurliden idag varit vad den var för sex sju sedan, en liten gudsförgäten vildmarksby som alla andra här i Norrlands obygder. Och Boliden, ja det hade varit en värdelös mark, där inte ens skogen trivs.

Anton tycker att Margareta gjorde rätt att sälja marken med villkoret att byborna skulle få jobb.

-När hon fyllde 60 år fick hon en gratifikation från gruvbolaget på 250 kronor i månaden resten av livet. Och jag vet att hon tyckte det var viktigare att ha hälsan i behåll än att bli förmögen.

Margareta hann uppleva när gruvsamhället växte fram innan hon dog 65 år gammal. Hon fick en gata uppkallad efter sig och där finns också hennes hus som man flyttade dit.

-Och parken här i Boliden har döpts till Margareta parken för några år sedan.

Vilken rätt har markägare att säga nej?

Om Boliden hade bestämt sig för att köra bort Margareta Lundberg från sin mark så hade de sannolikt kunnat göra det. Det säger Ulf Jensen som är professor i juridik vid Lunds universitet.

-Tvångsmetoderna ser egentligen likadana ut idag som de gjorde på 20-talet när Boliden etablerade sig, berättar han.

-Bolaget kan först ägna sig åt prospektering, vilket innebär att de med tvång kan få rätt att leta efter mineraler på någon annans mark. Markägaren blir då ersatt för markintrånget. Är prospekteringen lyckad kan man få rätten att bryta mineraler, också det med tvång.

Bakgrunden är att samhället har betraktat mineraler som så viktiga att de krävt särskilda rättigheter. Inte minst under världskrigen var det viktigt att av beredskapsskäl ha tillgång till egna mineraler.

Den speciella starka rättsliga ställning som gruvnäringen har, har djupa historiska rötter, man får leta nere på Vasatiden för att hitta dem. Falu koppargruva och sala silvergruva har båda varit oerhört viktiga för Sveriges ekonomi. Sala var för övrigt helt i kronans ägo från första början.

-Gustav Eriksson Vasa drev linjen att allt som inte ägdes av bönder eller adel tillhörde kronan, däribland mineralerna, säger Ulf Jensen.

-Så det är en linje som funnits väldigt länge, att staten äger mineralerna, konstaterar han

När det gäller gruvbrytning finns det tre aktörer, säger Ulf Jensen.

- Markägaren, exploatören och staten. Vem av dessa tre som haft rätt till vad vid en gruvbrytning, det har skiftat genom historien. När Margareta Lundberg sålde sin mark, 1924 gällde en gruvstadga från 1880-talet som delade marktillgången mellan markägaren och exploatören. Den uppdelningen försvann 1938, då jordägarandelen togs bort nästan helt, så att istället staten och exploatören delade på vinsten. Jordägaren fick 1% av vinsten, och den sista procenten försvann till sist helt på 1974.

Margareta Lundberg hade alltså rent lagligt rätt till hälften av värdet på det man plockade upp ur hennes mark. Eftersom Boliden bröt över 100 ton guld hade det blivit stora summor. Men det fanns förstås en hake. Hon måste i så fall gå in som delägare i bolaget och ha samma skyldigheter när det gällde investeringar på platsen, i maskiner, hus och så vidare. Så för att bli sådär ruskigt rik så måste hon ha haft väldigt gott om pengar att investera.

Expropriationshandlingar

Det är inte bara gruvnäringen som har tvingat till sig mark från enskilda jordägare. Runt förra sekelskiftet formades en lag om tvångsköp, eller expropriering. Det var framförallt när järnvägen skulle fram som lagstiftningen behövdes.

I arkiven finns många spår av dessa tvångsköp. Mona Bergman som jobbar som arkivarie på Landsarkivet i Härnösand visar att det finns många av de här handlingarna i arkivet.

Hon har tagit fram en dombok med exprorationshandlingar från Njurunda tingslag i Västernorrland när Ostkustbanan skulle dras.

- Många brev handlar om människor som inte fått ersättning, som den här mannen. Han vill ha ersättning för de 29 träd bolaget tagit bort från hans ägor.

En annan stor exproriationshändelse var när Gävles nya kyrkogård skulle byggas. Andra områden kan röra till exempel krafledningar och landsvägar.

Arkivtips

Från 1800- talet fram till 1950- talet var det en exproriationsnämnd som sammankallade till expropriationsmöten. Ordföranden tillsattes av landshövdingen och fick sitta i tre år. Handlingarna finns idag på Landsarkiven.

Jaksot(260)

Kerstin – misstänkt för barnamord

Kerstin – misstänkt för barnamord

Ett spädbarn dör efter en hemlig förlossning 1861 och modern ,Kerstin, misstänks för barnamord. Kerstin hävdar att hon är oskyldig men rätten tycker annorlunda. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. 1861 blir 44-åriga Kerstin Ingemansdotter från Skåne misstänkt för barnamord. Hon har fött en dotter i hemlighet som hittas död i en trälåda på vinden i Kerstins hem. Genom att läsa vittnesförhör och obduktionsprotokoll har Göran Lindahl fått en detaljerad beskrivning om vad som kan ha hänt sin anmoder Kerstin och varför hon agerade som hon gjorde. I det här avsnittet av Släktband får vi följa Kerstin från att en kringvandrande sågskärare dyker upp i hennes by till att hon blir gravid, påkommen efter förlossningen och slutligen ställs inför rätta. Vad var det egentligen som hände den här sjubarnsmodern i nordöstra Skåne?Källor:Eva Bergenlöv, fil dr i historia, disputerade 2004 med avhandlingen Skuld och oskuld : barnamord och barnkvävning i rättslig diskurs och praxis omkring 1680–1800https://lup.lub.lu.se/search/files/61561347/Skuld_och_Oskuld_Eva_Bergenlo_v.pdfPeter Krantz, docent i rättsmedicin, Lunds universitetJonas Kiernander (1776), Utkast til medicinal-lagfarenheten domare til uplysning, läkare til hjelpreda och barnmorskor til underwisning i ämnen, som röra människo-kroppen, tryckt hos Anders Jac: Nordström, Stockholm https://libris.kb.se/bib/19461357Statistik: Justitiestatsministerns underdåniga ämbetsberättelse för år 1861https://www.scb.se/hitta-statistik/aldre-statistik/innehall/bidrag-till-sveriges-officiella-statistik/rattsvasendet-1830-1912-bisos-b/Övriga källor: Släktband, P1, 2 oktober 2010: Barnamörderskor i 1800-talets Sverigehttps://sverigesradio.se/artikel/4055334Programmet är gjort avFreja Lantto Heldebro och Anna Maria Erlingslaktband@sverigesradio.se

24 Joulu 202324min

Tornedalssoldaten som försvann

Tornedalssoldaten som försvann

När Isaac är i 40-årsåldern kallas han ut i krig för första gången, finska kriget. Han tvingas lämna sin hustru och barn för att försvara svensk mark mot ryssen och han kommer aldrig att återvända. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Isaac Nilsson Hjorth strider mot ryssen i finska kriget, 1808-1809, då Sverige förlorar en tredjedel av sin landyta. Isaac försvinner spårlöst under strider i Jorois, Norra Savolax, 1808. Kvar i byn Korpikylä blir hans hustru Helena och hans fyra barn. Helena tvingas börja tigga för att försörja familjen och barnen växer upp i ett förändrat Tornedalen då gränsen dras vid Torne älv. Gunilla Hjorth har forskat på sin släkting Isaac och hans familj. Hon ville veta vad som hände Isaac, men det visade sig vara svårare än vad hon först trodde. Historien om Tornedalssoldaten berörde henne starkt.Källor:Intervjuer: Lars Ericson Wolke, professor emeritus i historia vid Försvarshögskolan och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien.https://ericsonwolke.com/om/Litteratur: Lars Ericson Wolke (2020), Stridens verklighet – döden på slagfältet i svensk historia 1563-1814, Historiska MediaBidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten, publicerad 1857-1864https://runeberg.org/bfnes/Programmet är gjort avFreja Lantto Heldebro och Anna Maria Erlingslaktband@sverigesradio.se

18 Joulu 202324min

Beata - inlåst på mentalsjukhus

Beata - inlåst på mentalsjukhus

Efter en familjekris blir Beata djupt olycklig. Maken, prästen och provinsialläkaren anser att hon har blivit sinnessjuk, hon skickas på hospital. Det ska dröja 45 år innan Beata får komma hem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Beata Hemmingsdotter bor i en vacker liten by i norra Jämtland. En dag lämnar hon hemmet och maken i vredesmod. Något har hänt. Hon vägrar återvända. Synnöve Sundell Bergman hade hört det berättas om hennes morfars syster och ville veta mer. I dokument har hon tagit del av prästen och provinsialläkarens anteckningar om att Beata är sinnessjuk. I början på 1900-talet skickas Beata till sinnessjukhuset Uppsala Asyl. Hemma i byn Görvik finns hennes små barn kvar och Beata ska inte få komma ut förrän 1953. I journalerna från sinnessjukhusen får vi ta del av Beatas liv i hospitalets enkla miljöer. Källor:Intervjuer: Cecilia Riving, forskare i historia, Lunds universitet https://www.hist.lu.se/person/CeciliaRiving/ Thérèse Toudert, arkivarie, Medicinhistoriska Museet i Uppsala https://www.medicinhistoriskamuseet.uu.se/ Litteratur: Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse angående sinnessjukvården i riket år 1906 BI.K2.06 - Bidrag till Sveriges officiella statistik. K. Hälso- och sjukvården. II. Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse angående sinnessjukvården i riket för år 1906 Programmet är gjort avFreja Lantto Heldebro och Anna Maria Erlingslaktband@sverigesradio.se

10 Joulu 202324min

Den druckne 1600-talsprästen

Den druckne 1600-talsprästen

I det kristliga Sverige på 1600-talet härjade prästen Anders Balck. Hans alkoholproblem och ursinne drabbade församlingar, kollegor och inte minst hans familj. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Prästen Anders Balck levde i slutet av 1600-talet i Uppland. När Peter Siljerud började forska på sin anfader så fann han en otrolig dokumentskatt, bland annat i form av brev till och från domkapitlet i Uppsala. Det visade sig att Anders levde ett hårt liv fyllt av alkohol och våld samtidigt som han skulle predika och vägleda människor. I breven från kyrkoherdar, församlingsmedlemmar och Anders själv så har Peter fått en unik inblick i 1600-tals prästens liv.”Ju fler dagar, ju flere synder”, skrev kyrkoherden Nils Källman om Anders Balck. Trots klagomålen fick Anders fortsätta predika. Tills en dag. Källor till historiedelarna i programmet:Intervjuer:Karin Sennefelt, professor i historia, Stockholms universitet https://www.su.se/profiles/ksenn-1.193167 Alexander Maurits, docent i kyrkohistoria, Lunds universitet https://www.ctr.lu.se/person/AlexanderMaurits/ Litteratur: Göran Malmstedt (2002), Bondetro och kyrkoro – Religiös mentalitet i stormaktstidens Sverige, Nordic Academic Press Olle Larsson (1999), Biskopen visiterar – Den kyrkliga överhetens möte med lokalsamhället 1650-1760, Växjö Stifthistoriska Sällskap Arkiv: Kettil Mannerheim, arkivpedagog, Stockholms stadsmuseum Programmet är gjort avFreja Lantto Heldebro och Anna Maria Erlingslaktband@sverigesradio.se

4 Joulu 202324min

Gustafva satt nästan 50 år i fängelse utan att erkänna

Gustafva satt nästan 50 år i fängelse utan att erkänna

Gustafva var bara tonåring när hon 1820 blev anklagad för rånmord. Gustafva sattes i fängelse på bekännelse och en präst skulle få henne att erkänna. När hon till slut släpptes var hon 64 år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Runar Kjellgren har ägnat många år till att forska om sin morfars fars syster Gustafva Kjellgren som föddes 1802 i Timmele strax utanför Ulricehamn. När hon var 18 år följde hon och en annan piga efter gårdfarihandlaren Brita Starkman. Vad som hände sen finns det flera versioner av. Dels den som Gustafva höll sig till och som gick ut på att det var tre män som hade rånat och misshandlat Brita medan Gustafva och hennes kamrat haft en mindre betydelsefull roll. Men domstolen trodde inte på Gustafva, särskilt sedan hennes kamrat erkände brottet.Gustafva blev satt på fästning som så kallad bekännelsefånge, först i Malmö och sedan i Varberg. Nästan varje dag fick hon besök av präster som skulle få henne att erkänna, men Gustafva forsatte att neka.Runar KjellgrenRoddy Nilsson som är historiker vid Linnéuniversitet i Växjö säger att det var ett omvittnat hårt arbete för prästerna att få folk att bekänna. - Deras viktigaste roll var att få fram en bekännelse där fången skulle bekänna sina synder. Det var skillnad på det och ett vanligt erkännande, säger Roddy Nilsson. När hon släpptes var 64 år men hon erkände aldrig det brott hon anklagades för. Programmet är gjort avGunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulssonslaktband@sverigesradio.se

4 Helmi 202324min

Ebba levde ett hårt liv på gatorna i Gävle

Ebba levde ett hårt liv på gatorna i Gävle

Uppvuxen på barnhem och tidigt satt att försörja sig själv blev Ebbas liv kantat av sprit, prostitution och bråk med rättvisan. Hon slutade som syfilispatent, blind och psykiskt sjuk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ebba Sarves liv började svårt och blev bara värre med tiden. Hon föddes 1895 strax utanför Gävle i en ganska vanlig arbetarfamilj, men när hon var åtta år dog hennes mor och hon hamnade på barnhem. Där blev hon kvar tills hon var femton och förväntades försörja sig själv. Hon började som piga men lämnade det livet och tog sig till Gävle där hon försörjde sig helt eller delvis på prostitution. Hon fick en liten son som hon omedelbart lämnade till ett barnhem, men när han blivit sex år ville hon plötsligt ha hem honom igen.Sonen växte upp i ett problematiskt hem och slutade själv som alkoholist och fängelsekund. Ebbas liv blev också eländigt – hennes många år på gatan hade åsamkat henne syfilis, och sjukdomen gjorde henne till slut både blind och psykiskt sjuk.- Ebba var min mormors farmor, säger släktforskaren Fredrik Mejster i Uppsala som har letat rätt på Ebbas historia och kunnat konstatera att familjens trasiga mönster bröts först med hans mormor, Ebbas sondotter.I Stockholm fanns länge två räddningshem som Frälsningsarmén drev. Där tog de emot prostituerade och hemlösa kvinnor för att ge dem en chans att lämna livet på gatan och få en praktisk utbildning. Anna Tiberg Knutas som är arkivarie på Stadsarkivet i Stockholm visar några av de tjocka liggare som beskriver kvinnorna som fått hjälp på räddningshemmen.- Det här materialet har inte varit tillgängligt hos oss förrän 2016 då det kom som en gåva från Frälsningsarmén, säger Anna Tiberg Knutas. I anteckningarna som gjordes på räddningshemmen finns långa livsberättelser om kvinnorna och av ett slag som annars kan vara svårt att hitta i traditionella arkiv. Programmet är gjort avGunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulssonslaktband@sverigesradio.se

28 Tammi 202324min

Julius arvslott splittrade familjen

Julius arvslott splittrade familjen

När Julius bror Alfred dog valde Julius att ge sin arvslott till brodern Arvid. Det var starten på en släktfejd som varade i flera generationer och som löstes upp av släktforskaren Martina Mullback. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Två släktgrenar efter två bröder kom att bli bittra fiender. Orsaken till konflikten var ett missförstånd som rörde ett arv.I den ena familjen sades det att Julius blivit förmögen i Kanada och att hans efterlevande bror Arvid hade lurat till sig arvet efter honom. Men det fanns inget arv från Kanada. Det enda arv som delats i familjen var det efter Alfred, en bror till Julius och Arvid. Alfred var barnlös och eftersom Julius fått hjälp av Arvid under alla år han bott i Kanada överlät han sin del till Arvid.Julius son och sonhustru kände sig förfördelade och tyckte att Julius del av arvet skulle gått till dom. Åren gick och de båda släktgrenarna hade ingen kontakt med varandra. Det var först när Martina Mullback gifte in sig i familjen som sanningen kom fram och familjerna kunde försonas.Släktforskaren Ted Rosvall säger att arv ofta är orsaken till konflikter i släkter. Inte minst är det drömmen om det stora Amerika-arvet som ställt till det i många familjer. - Jag tror att släktforskare och hembygdsforskare har en stor insats att göra när det gäller att bryta tystnader och få släkters grenar att försonas, säger Ted Rosvall. Programmet är gjort avGunilla Nordlund och Elisabeth Renströmslaktband@sverigesradio.se

21 Tammi 202323min

Erik blev rik i Australien och försvann spårlöst

Erik blev rik i Australien och försvann spårlöst

Erik kom från Värmland men levde många år i Nya Zeeland och Australien. Han kom hem igen och blev en man det talades om. Han kallades zeelänningen. Men en dag försvann han spårlöst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Erik Gustavsson föddes 1854 i Östervallsskog i Värmland alldeles vid den norska gränsen. Han reste därifrån första gången som 18-åring då han och elva andra personer från orten tog sig till Nya Zeeland. De lockades dit av en svensk man som var agent för Nya Zeeländska staten. Resan skulle betalas av genom arbete samtidigt som de skulle få en bit mark att odla upp för eget bruk.Men Erik var en rastlös själ. Efter tio år ordnade han ett lotteri på marken men delade aldrig ut vinsten utan tog pengarna han fått in och drog iväg till Australien. Där gifte han sig och fick en stor familj. Han försörjde sig delvis på förbjudna sysslor, som lönnbränning. Han efterlystes flera gånger och satt en tid i australiensiskt fängelse.1907 dök han plötsligt upp i Östervallsskog igen. Han var då skild men hittade snart en ny svensk hustru. Barnen kom i rask takt. Här kallades han ”zeelänningen” en person som sett världen och han umgicks med dem som hade det lite bättre ställt.1921 gav han sig iväg igen. Han skulle tillbaka till Australien för att hämta pengar som han sa att folk var skyldiga honom. Det kom ett brev från honom där han berättade att han fått sina pengar, nästan 2 miljoner i dagens penningvärde, och att han snart skulle vara hemma igen. Det var det sista man någonsin hörde av honom, berättar hans sentida släkting Lennart Östervald. Från den dagen vet ingen vad som hände Erik.Det fanns vid förra sekelskiftet gott om agenter som hjälpte emigranter med information, biljetter och andra praktiska problem runt deras livs resa. På Riksarkivet i Göteborg finns ett unikt arkiv efter en sådan emigrantagentfirma. Där finns bland annat hundratals brev från människor som ber om olika upplysningar och också listor över de många underagenter som företaget hade i många svenska städer. Det var underagenterna som stod i första ledet och tog emot handpenningen för resan av emigranterna. Karl-Magnus Johansson är förste arkivarie och visar några intressanta dokument ur arkivet, som till stora delar är digitaliserat och åtkomligt via dator.Programmet är gjort avGunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulssonslaktband@sverigesradio.se

14 Tammi 202324min

Suosittua kategoriassa Historia

olipa-kerran-otsikko
mayday-fi
gogin-ja-janin-maailmanhistoria
huijarit
tsunami
mystista
rss-ikiuni
konginkangas
totuus-vai-salaliitto
sotaa-ja-historiaa-podi
rouva-diktaattori
rss-subjektiivinen-todistaja
rss-i-dont-like-mondays-2
rss-sattuu-sita-suomessakin
historiaa-suomeksi
apinan-vuosi
rss-kirkon-ihmeellisimmat-tarinat
rss-iltanuotiolla
rss-outoja-uutisia-pohjois-suomesta
tiedetta-ja-sirkushuveja-vanhojen-aikojen-podcast