Antons mormors mormor satt på en guldgruva
Släktband30 Joulu 2013

Antons mormors mormor satt på en guldgruva

Margareta Lundberg satt utan att ha själv ha en aning om det på en enorm guldskatt. I dag är det inte många som minns henne men på 1920 talet kom reportrar resande från när och fjärran för att träffa henne.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Den unge släktforskaren Anton Rosendahl är ättling till Margareta och han har slagit sig ner på fastubron till hennes gamla stuga i Boliden.

- Margareta Lundberg var min mormors mormor. Hon föddes i Bjurliden här utanför Boliden och hette Gustafsdotter Marklund i efternamn som flicka. När hon var 28 var gifte hon sig med Johannes Lindström från Bjurvattnet och dom fick tre barn tillsammans. Men 1897 dog Johannes av en njurinflammation. Margareta bodde kvar i Bjurvattnet ett tag men fick göra dagsverken för 50 öre per dag för att klar sig, Det yngsta barnet var då halvår, berättar Anton Rosendahl.

Två år senare gifte Margareta om sig med drängen Karl Eliasson Lundberg från Jörn som var tio år yngre än Margareta. De flyttade till Fahlmark där de köpte ett hemman söder om Skellefteå. Efter några år flyttade de vidare till Bjurliden där de hann bo i ett år innan Karl hastigt dog i lunginflammation. Då var Margareta gravid med sitt femte barn.

1924 upptäckte man guldfyndigheter på Margaretas mark som hette Fågelmyran. Hon blev kontaktad av gruvbolaget som ville köpa hennes mark. De erbjöd henne 20 000 kronor eller betalt per ton guld som de skulle bryta i gruvan.

- Men Margareta valde 20 000 kronor med ett villkor att byborna skulle få jobb i gruvan. Efter det började samhället Boliden växa fram. Innan dess var det bara skogs- och myrmark här. Och det var faktiskt ett feltryck på kartan som gjorde att samhället fick namnet Boliden istället för Bjurliden.

Skellefteåbladet 13 augusti 1927

Våra läsare ha så ofta hört änkefru Margareta Lundbergs namn förekomma i samband med tillkomsten av Västerbottens Klondyke, att det kan vara på tiden att vi presenterar henne och hennes gård.

Det var ju fru Lundberg som från sina ägor sålde den mark där Bolidens gruva sedermera öppnats.

Inte visste hon den gången att det var miljonvärden å egna ägor hon avyttrade för 20 000 kronor. I hennes och lekmannens ögon var ju Boliden endast en myr, där ingen odling var påtänkt och där skogen inte ens hade gynnsam jordmån att växa uti.

I mitten på juli månad år 1925 var det som man riktigt började förstå att någonting förestod å hennes ägor upp vid Boliden. Byn som bestod av 7 á 8 grannar var förut nära nog isolerad från yttervärlden. Där fanns en 6 km lång väg. Men den borde hellre ha hetat stig. Nu har Bjurliden i hast fått en bred och fin landsväg dragen mitt genom byn.

Bjurlidsbönderna i gemen ha också i materiellt hänseende kommit åtskilliga pinnhål högre upp tack vare den snabba utveckling som gått över dessa trakter.

Mången menar naturligtvis att fru Lundberg sålt billigt. Men hon är nöjd med var hon fått. Och hela bygden har ju fördel av att initiativet till gruvdriften togs och därmed försörjningsmöjligheter för så många människor skapades.

Anton Rosendahl tar fram några fotografier han har i sin släktforskning. Han var bara 19 år när han tog över sin mormors fotografier och andra släkthandlingar och har på så sätt blivit familjens historiebärare.

Veckojournalen december 1928

Härreligen, ha herrn rest så olyckligt långt bara för å tala vä en gammkärring? Ja, då gétt han väl få stiga in!

Margareta Lundberg i Bjurliden , en pigg och kry 61- åring vars friska utseende vittnar om ett kärnsunt liv i skog och mark, på åker och äng, och vars hår ännu knappt företer en enda grå strimma, håller just på med att baka våfflor, under det att hennes unga och verkligt täcka döttrar syssla med bak och lördagsrengöring.

Mor Lundberg som genom den lyckliga omständigheten att malmfyndigheter upptäckts på hennes utmarker, sitter nu som pensionär med 1800 kronors årlig pension och dessutom som kapitalist- ty hon har ju fått 20 000 kronor för gruvan och skogen. Hon är nöjd med sin lott och njuter i fulla drag, om hon också då och då får höra att hon gjort en dålig affär.

När hennes grannar som inte nått något alls eller endast en obetydlighet, av den feta steken påpeka att Bolidens gruva ju helt och hållet låg på hennes mark och att den skulle vara värd miljoner under det att bolaget betalat blott 20 000 och livräntan för hela härligheten svarar hon:

-Ja, jag ägde en guldgruva i 25 år och hade inte varken glädje eller ett öres nytta av den. Skulle jag då inte vara nöjd, då jag nu på gamla dar just genom bolaget själv fått det bra och ser hur tusentals andra människor fått det bra genom att jag sålt den för mig och för vem som helst här uppe värdelösa marken?

Hade inte bolaget kommit hit så hade Bjurliden idag varit vad den var för sex sju sedan, en liten gudsförgäten vildmarksby som alla andra här i Norrlands obygder. Och Boliden, ja det hade varit en värdelös mark, där inte ens skogen trivs.

Anton tycker att Margareta gjorde rätt att sälja marken med villkoret att byborna skulle få jobb.

-När hon fyllde 60 år fick hon en gratifikation från gruvbolaget på 250 kronor i månaden resten av livet. Och jag vet att hon tyckte det var viktigare att ha hälsan i behåll än att bli förmögen.

Margareta hann uppleva när gruvsamhället växte fram innan hon dog 65 år gammal. Hon fick en gata uppkallad efter sig och där finns också hennes hus som man flyttade dit.

-Och parken här i Boliden har döpts till Margareta parken för några år sedan.

Vilken rätt har markägare att säga nej?

Om Boliden hade bestämt sig för att köra bort Margareta Lundberg från sin mark så hade de sannolikt kunnat göra det. Det säger Ulf Jensen som är professor i juridik vid Lunds universitet.

-Tvångsmetoderna ser egentligen likadana ut idag som de gjorde på 20-talet när Boliden etablerade sig, berättar han.

-Bolaget kan först ägna sig åt prospektering, vilket innebär att de med tvång kan få rätt att leta efter mineraler på någon annans mark. Markägaren blir då ersatt för markintrånget. Är prospekteringen lyckad kan man få rätten att bryta mineraler, också det med tvång.

Bakgrunden är att samhället har betraktat mineraler som så viktiga att de krävt särskilda rättigheter. Inte minst under världskrigen var det viktigt att av beredskapsskäl ha tillgång till egna mineraler.

Den speciella starka rättsliga ställning som gruvnäringen har, har djupa historiska rötter, man får leta nere på Vasatiden för att hitta dem. Falu koppargruva och sala silvergruva har båda varit oerhört viktiga för Sveriges ekonomi. Sala var för övrigt helt i kronans ägo från första början.

-Gustav Eriksson Vasa drev linjen att allt som inte ägdes av bönder eller adel tillhörde kronan, däribland mineralerna, säger Ulf Jensen.

-Så det är en linje som funnits väldigt länge, att staten äger mineralerna, konstaterar han

När det gäller gruvbrytning finns det tre aktörer, säger Ulf Jensen.

- Markägaren, exploatören och staten. Vem av dessa tre som haft rätt till vad vid en gruvbrytning, det har skiftat genom historien. När Margareta Lundberg sålde sin mark, 1924 gällde en gruvstadga från 1880-talet som delade marktillgången mellan markägaren och exploatören. Den uppdelningen försvann 1938, då jordägarandelen togs bort nästan helt, så att istället staten och exploatören delade på vinsten. Jordägaren fick 1% av vinsten, och den sista procenten försvann till sist helt på 1974.

Margareta Lundberg hade alltså rent lagligt rätt till hälften av värdet på det man plockade upp ur hennes mark. Eftersom Boliden bröt över 100 ton guld hade det blivit stora summor. Men det fanns förstås en hake. Hon måste i så fall gå in som delägare i bolaget och ha samma skyldigheter när det gällde investeringar på platsen, i maskiner, hus och så vidare. Så för att bli sådär ruskigt rik så måste hon ha haft väldigt gott om pengar att investera.

Expropriationshandlingar

Det är inte bara gruvnäringen som har tvingat till sig mark från enskilda jordägare. Runt förra sekelskiftet formades en lag om tvångsköp, eller expropriering. Det var framförallt när järnvägen skulle fram som lagstiftningen behövdes.

I arkiven finns många spår av dessa tvångsköp. Mona Bergman som jobbar som arkivarie på Landsarkivet i Härnösand visar att det finns många av de här handlingarna i arkivet.

Hon har tagit fram en dombok med exprorationshandlingar från Njurunda tingslag i Västernorrland när Ostkustbanan skulle dras.

- Många brev handlar om människor som inte fått ersättning, som den här mannen. Han vill ha ersättning för de 29 träd bolaget tagit bort från hans ägor.

En annan stor exproriationshändelse var när Gävles nya kyrkogård skulle byggas. Andra områden kan röra till exempel krafledningar och landsvägar.

Arkivtips

Från 1800- talet fram till 1950- talet var det en exproriationsnämnd som sammankallade till expropriationsmöten. Ordföranden tillsattes av landshövdingen och fick sitta i tre år. Handlingarna finns idag på Landsarkiven.

Jaksot(260)

Elin lämnade bort alla sina barn till deras fäder

Elin lämnade bort alla sina barn till deras fäder

Elin fick tolv barn med fyra män. Flera gånger lämnade hon bort sina barn till deras fäder när hon träffade en ny man. 1800-tals pappan tog mycket större del i barnens liv än vi tidigare trott. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Elin Nyström föddes 1865 i Åbo och fick sitt första barn när hon var 19 år. När hon träffade den 23 år äldre skepparen Gustav Mattson fick hon ytterligare två barn. Elin och Gustav gifte sig aldrig utan Elin och barnen bodde i en lägenhet för sig själv i staden. När Elin träffade en ny man lämnades barnen till Gustav. Senare kom hon att lämna även den nye mannen och därmed också sina barn. Hon slutade sina år i Stockholm endast 48 år gammal och med minst tolv födslar bakom sig. Tomas Berglund har forskat om hur fäder såg på sitt faderskap under 1800-talet. Han har funnit en omvårdande och omhändertagande far. Det var inte så stor skillnad att vara far eller mor, det viktiga var att man var förälder, säger historieforskaren vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Viktor Åströmslaktband@sverigesradio.se

6 Tammi 202024min

Djuren drogs in i grannfejden mellan Per och Anders Peter

Djuren drogs in i grannfejden mellan Per och Anders Peter

Under många år pågick ett lågintensivt gräl mellan de två grannarna på Öland. När Per till sist band fast Anders Peters häst var måttet rågat. Djuren var livsviktiga i bondesamhället. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Lisbeth Bondesson har forskat om sin farfars farfar Anders Peter Persson som dömdes till ett års straffarbete 1891 efter att ha råkat i slagsmål med sin granne, torparen och undantagsmannen Per Mikkelsson. Slagsmålet slutade så illa att Mikkelsson dog efter en kort tid. Det här grälet var kulmen på en evighetslång konflikt och utlöstes av att Mikkelsson tjudrade fast Anders Peters hästar på ett plågsamt sätt. Tidigare hade han släppt in Anders Peters kor på rågåkern som Anders Peter skulle försörja sin familj med. Korna var livsviktiga i det gamla Sverige. Agrarhistorikern Carin Martiin vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, har studerat mängder av bouppteckningar och konstaterar att i stort sett alla hushåll hade en ko, oavsett hur fattiga de var eller om de hade någon mark. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Tommy Engman och Patrik Paulsson slaktband@sverigesradio.se

30 Joulu 201924min

Anna Matilda gick med sina åtta barn längs vägarna i 25 år

Anna Matilda gick med sina åtta barn längs vägarna i 25 år

När Anna Matilda var tio år förlorade familjen sin gård. Efter det var hon skriven som "obefintlig" i kyrkböckerna under en stor del av sitt liv och hamnade utanför samhällets kontroll. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Släktforskaren Gunnel Ferm i Kungälv har lagt ned mycket tid på att försöka spåra sin farmors moster Anna Matilda Nilsdotter. Anna Matildas historia börjar i Sunne i Värmland. Där föddes hon in i en familj som levde på en välmående gård, men när hon var runt tio år hände något som gjorde att familjen tvingades flytta. Anna Matilda kom aldrig mer att se sitt barndomshem. Hon gav sig iväg på en vandring som skulle komma att ta 25 år och under tiden födde hon barn efter barn. Deras födelsenotiser blev de enda spår som finns kvar idag efter den långa resan. Att en person försvann från sin hemsocken och hamnade i listan över obefintliga var inte så ovanligt vid den tid då Anna Matilda levde. Men hon är är ändå ovanlig eftersom hon står som obefintlig så länge, trots att det gång på gång kommer meddelanden från andra socknar om att hon fött barn där. Det berättar Maja Dahlqvist som är arkivarie på Riksarkivet Landsarkivet i Uppsala och som har tittat på hur kyrkobokföringen såg ut i Anna Matildas fall. Att personer likt Anna Matildas barn faktiskt föddes in i obefintlighetsboken har Maja Dahlqvist inte sett tidigare. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renströmslaktband@sverigesradio.se

23 Joulu 201924min

Lucia växte upp i skuggan av sin fars brott

Lucia växte upp i skuggan av sin fars brott

När Lucia var tio år dömdes hennes far för tidelag. När hon var 20 blev hon änka efter en veckas äktenskap. När hon blev 30 träffade hon en rysk soldat och livet lugnade äntligen ner sig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Lucias pappa dömdes för tidelag sedan hans fru anmält honom. Hon hade fått grannarna att spionera på honom i ladugården. Han dömdes till att sitta på fästning resten av sitt liv och Lucia såg honom aldrig mer. När Lucia var 20 år, 1801, gifte hon sig med en jämtländsk dragon. Men efter bara en vecka gick han genom isen och drunknade. Hon blev då tvungen att flytta hem till sin mamma där det lilla barnet föddes. Efter ytterligare tio år träffade hon en ny man, en ryss som kommit till Jämtland efter 1808-1809 års. Och då kunde Lucia äntligen bilda familj i lugn och ro. Lars Ericson Wolke är historiker vid Försvarshögskolan. Han säger att det är svårt att säkert veta om Lucias ryske man Romanov Pevinoff var krigsfånge eller desertör. Men han säger också att man med mycket envishet och stor tur kan spåra ryska fångars ursprung i svenska och ryska krigsarkiv. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renströmslaktband@sverigesradio.se

16 Joulu 201924min

Sjuårige Ernst såg familjen vräkas från sin bostad

Sjuårige Ernst såg familjen vräkas från sin bostad

Mitt under den pågående Norbergsstrejken 1892 vräktes 50 familjer från sina hem när fäderna vägrade skriva på för lägre löner. Ernst såg på när poliserna slängde ut allt hans familj ägde på backen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I gamla tider var det vanligt att den som fick en anställning också fick flytta in i en bostad som ägdes av arbetsgivaren och att hyran sen drogs av från lönen. Det här systemet innebar att arbetsgivarna hade ett starkt vapen mot de arbetare som organiserade sig och strejkade för bättre villkor. Men vapnet var så starkt att det slog tillbaka mot arbetsgivarna.Christina Ohlsson i Malå fick i sin barndom höra om den dramatiska vräkningen från sin morfar Ernst Andersson. Pappan tvingades långt bort för att söka nytt arbete. Han tog sig till Malmberget i Norrbotten medan resten av familjen blev inhysta hos grannar och släktingar i Norbergstrakten. Innan familjen kunde återförenas förolyckades ett av Ernst syskon när han gick genom isen. Maths Isacson som är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Han har sett hur vräkningarna av strejkande arbetare och deras familjer blev en stor symbolisk fråga i arbetsmarknadskonflikter från slutet av 1800-talet och framåt. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulssonslaktband@sverigesradio.se

9 Joulu 201924min

Karl Gustaf och Sune sattes på hem för vanartiga barn

Karl Gustaf och Sune sattes på hem för vanartiga barn

Folåsa räddningshem och skyddshemmet Vrångsholmen var två institutioner som tog emot vanartiga gossar. Bestraffningar och rymningar var vanliga och med tiden växte kritiken mot hemmen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Föräldralöse Karl Gustaf var elva år när han placerades på Folåsa räddningshem i Östergötland för att han struntade i skolan och istället drömde sig bort ute i skogen. Han rymde upprepade gånger men hämtades varje gång tillbaka. När Karl Gustaf blev vuxen ordnade hans liv ändå upp sig, berättar släktforskaren Jörgen Pettersson, som funnit spåren av sin farmors farfar i arkiven. Ett annan av de många barn som placerades på skyddshem var Sune som var nio år när han sattes på Vrångsholmen i norra Bohuslän. Tillvaron där var hård och kärlekslös med isoleringsstraff och aga som självklara ingredienser. Bengt Franzén har forskat om barnen och hittat många dokument på Regionarkivet i Göteborg. Där fann han dokument som visade hur en lärare fick sparken för att han försökt trösta en ledsen elev. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulsson och Viktor Åsbergslaktband@sverigesradio.se

2 Joulu 201924min

Beatas hårda liv passade inte in i släktberättelsen

Beatas hårda liv passade inte in i släktberättelsen

Beata valde gång på gång att leva med män som rörde sig i samhällets marginal. När hon ville skilja sig från sin förste man tog hon hjälp av prästen som skrev en fördömande karaktärsbeskrivning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. När Svea på 1940-talet tog cykeln på tåget för att utforska sina, som hon trodde, "fina" skånska rötter hittade hon en verklighet som hon absolut inte ville kännas vid. Det var först när hennes sentida släkting Anders Lindberg tog vid, som historien om deras gemensamma anmoder Beata kom i dagen. Det visade sig vara en historia som inrymde slagsmål, fylleri och mord. Beata, som föddes i slutet av 1700-talet, lyckades mot alla odds få igenom en skilsmässa inte minst tack vare socknens kyrkoherde som skrev ett intyg som vittnade om hennes mans förfärliga karaktär. På Landsarkivet i Vadstena träffar vi Claes Westling som tagit fram några av de många karaktärsintyg som präster skrev om sina sockenmedlemmar. De var inte alltid så vänligt hållna... Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulsson, Tommy Engman och Lena Petterssonslaktband@sverigesradio.se

25 Marras 201924min

När Fredrika dömdes för barnamord grävdes hennes döde man upp

När Fredrika dömdes för barnamord grävdes hennes döde man upp

Fredrika vågade inte berätta för sin nye man att hon var gravid med en annan man när de gifte sig. När hon sen tog livet av det nyfödda barnet misstänktes hon också för att dödat sin förste man. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. När Fredrika Johannesdotter f 1826 stod inför rätta för mordet på sitt barn 1856 tyckte omgivningen att hon uppträdde lite väl kyligt och ryktena började att gå. Hennes förste man hade dött hastigt i unga år. Var det verkligen en naturlig död? Av den anledningen grävdes mannens kvarlevor upp efter fyra år i jorden och en rättsmedicinsk obduktion genomfördes. Berättelsen om Fredrikas liv fann Alf Lindblad i Lidköping när han och hans hustru Ann-Chatrine forskade om en annan släkting från Forserums socken. Rättshistorikern Elsa Trolle Önnerfors berättar om regelverket runt rättsmedicinska obduktioner i gamla tider. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth RenströmUppläsare: Patrik Paulsson och Tommy Engmanslaktband@sverigesradio.se

18 Marras 201924min

Suosittua kategoriassa Historia

olipa-kerran-otsikko
mayday-fi
gogin-ja-janin-maailmanhistoria
huijarit
tsunami
mystista
rss-ikiuni
konginkangas
totuus-vai-salaliitto
rouva-diktaattori
sotaa-ja-historiaa-podi
rss-subjektiivinen-todistaja
rss-i-dont-like-mondays-2
rss-sattuu-sita-suomessakin
historiaa-suomeksi
tiedetta-ja-sirkushuveja-vanhojen-aikojen-podcast
rss-kirkon-ihmeellisimmat-tarinat
rss-outoja-uutisia-pohjois-suomesta
apinan-vuosi
rss-iltanuotiolla