Mångsysslare med vädret som enda hinder

Nils Magnus Fastborgh var en man som under sitt långa liv ständigt hittade på nya sätt att försörja sig. Och det i en tid då de flesta människot stannade kvar vid sitt yrke hela livet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Nils Magnus föddes i Skåne år 1800 och dog i Jämtland 92 år senare. Då hade han haft minst tio yrkestitlar och klivit över många hinder på vägen. Det enda som satte stopp för hans påhittighet var vädret.

Ättligen Ingrid Bergstrand i Laholm skrev till Släktband för att berätta hur hon försökt spåra Nils Magnus många språng och säger att det inte alltid varit alldeles enkelt.

- Han var min farfars farfar och han föddes år 1800 i Visseltofta eller Verums församling, men eftersom kyrkböckerna har brunnit så har det inte varit möjligt att hitta alla fakta, berättar Ingrid Bergstrand.

- Men jag vet i alla fall att han var mantalsskriven i Kristianstad när han var i 20-årsåldern.

Av alla de yrken han med tiden kommer att ha, så är skräddare det första han utbildar sig till, den unge Fastborgh. Och på något sätt kommer han tidigt i sitt liv i kontakt med en person som kommer att hjälpa honom mycket på vägen.

Det är den betydligt äldre adelsmannen och krigsmeriterade översten i generalstaben Johan Fredrik Boij som tar Nils Magnus under sina vingars skugga.

Så när Boij blir utsedd till att bli Chef för Jämtlands fältjägarregemente 1824 så flyttade den unge skräddaren med, och det verkar ha skett i brådska för i Kristianstad är flytten ett enda frågetecken.

- Det står att han flyttade till okänd ort, men jag vet ju att han hamnade i Östersund. Där jobbade han först som skräddarmästare åt militären, och snart blev han mönsterskrivare, berättar Ingrid Bergstrand.

Mönsterskrivare det var ett fint civilt jobb inom det militära, som framför allt innebar att man skrev in mönstrade militärer i rullorna.

Vid sidan av det uppdraget så fortsatte Fastborgh att som skräddarmästare sy uniformer åt militären. Han sydde möjligen inte så mycket själv, utan hade anställda som gjorde det.

Nu började den delen av livet då han prövade på strängt taget allt som gick. Ute på Frösön fanns sedan flera hundra år en samlingsplats för militären, kallat Frösö läger. Det var både en övningsplats och ett ställe där militärerna festade tillsammans. Någon måste ju stå för mat och dryck vid festerna – och under en 10-årsperion mellan 1830 och 1840 – så var det Nils Magnus Fastborg som var restauratör på Frösö läger.

Men skräddarmästaren, mönsterskrivaren och restauratören ville mer. Hans välgörare Överste Boj, som avancerat till vice landshövding i Jämtland ville att det skulle finnas torghandel i Östersund. Och vem skulle vara bättre skickad att starta med torghandel än – just Nils Magnus. Så när torghandeln satte igång i Östersund några år in på 1840-talet, då kunde Fastborgh också börja kalla sig viktualieförsäljare, dvs försäljare av livsmedel.

33 år gammal gifte sig Fastborgh första gången med flicka som då bara var 17 år. Han gjorde ett gott gifte. Sophia Regina var dotter till en hattmakare i staden, och när hattmakaren dog fick Regina och därmed Nils Magnus ärva två gårdar. Nu hade han blivit en rik man.

- Han hade mycket pengar. Han var bland de fem högst taxerade personerna i hela Östersund ett tag, säger Ingrid Bergstrand. Men det innebar inte att han slog sig till ro.

- Nej han fortsatte att köpa och sälja gårdar. Han drog sig aldrig tillbaka.

Nils Magnus Fastborgh var nu en etablerad man i staden. Kanske var det därför det var han som på 1840-talet fick uppdraget att skapa en landförbindelse mellan Frösön och fastlandet:
- På entreprenad byggde han träbro över från Östersund till Frösön. Det var en träbro och han misslyckades inledningsvis för den säckade snart, så han tvingades att göra om stora delar. Men trots alla problem med bron, så stod den på sin plats ett halvsekel, innan den försvann i Storsjöns vågor.

Transporterna över Storsjön verkar ha varit viktiga för honom, för 1847 samtidigt som han avvecklade sina uppdrag åt militären, så kunde till raden av yrkesbeteckningar också läggas ägare, redare och kapten över hjulångaren Jämtland. Det var det första ångfartyget på Storsjön, och den transporterade folk och varor på uppdrag. Den lär ha varit farligt rank, men klarade ändå av att gå i trafik fram till 1870 då en storm ställde till stora problem. Vädret gjorde båten omöjlig att manövrera, och den drev tills den fastnade i bottensediment. Nästa dag kunde hon komma loss, och båten fortsatte sin färd när vädret lugnat sig. Men det ville sig inte bättre än att det blåste upp till en ny storm. Den här gången drev ångaren Jämtland redlös omkring på Storsjön innan den till slut strandade vid Rödölandet, och därifrån fick alla passagerarna ta sig i land. Ångaren Jämtland hade gjort sin sista resa, och redarkarriären var över för Fastborgh.

- Efter att båten var borta blev han bonde, berättar Ingerid Bergstrand. Han köpte en gård på Rödön och där blev han grisuppfödare, under några år.

- Han gjorde allt! säger Ingrid. Han drog sig inte för att göra saker, han tog sig fram.

När Nils Magnus Fastborgh var 72 år dog hans hustru. Men han var snart en gift man igen i ett äktenskap som väckte en del uppståndelse.

- När han var 75 år själv gifte han sig med en flicka som var 19 år, och de fick tre barn tillsammans, säger Ingrid. Att man pratade mycket om Fastborgh förstår man av alla de tidningsklipp som finns både från hans egen tid och långt efter hans död.

- Det står på många ställen om en häst han hade och som till och med överlevde Nils Magnus, säger Ingrid. Bland annat berättas om när Fritjof, som hästen hette, skrämde en björn på flykten när den anföll ett föl som Fritjof vaktade.

När Nils Magnus Fastborgh dog, 92 år gammal var det Fritjof som drog honom till den sista vilan.

- Min farfars farfar var en entreprenör, och hade han levt idag så tror jag att han hade gjort ungefär samma saker som han gjorde i sin egen tid, tror Ingrid Bergstrand, och tillägger.

- Det pratades ganska ofta om honom i familjen, särskilt av min far, som var stolt över honom.

Vädret förr

I våra gamla släktberättelser kan vädret i bland få huvudrollen när snöstormar, översvämmningar eller torka slog till. Och i gamla dagböcker ser man väldigt ofta noggranna anteckningar om hur vädret var.

Vill man veta hur vädret var vid en speciell händelse eller ett speciellt datum finns det möjligheter att ta reda på det ganska långt tillbaka i tiden berättar Kalle Johansson som är arkivarie på Landsarkivet i Göteborg.

- Termometrar har funnit sedan sent 1600-tal och på så sätt har man kunnat registrera och observera meterologiska data, berättar Kalle Johansson.

I Sverige finns temperaturdata från 1722 i Uppsala, från mitten av 1700- talet i Stockholm men för Västsverige ser det lite sämre ut. I Göterborg började man mäta temperatur 1804.

- Men därefter kan man få en ganska god bild av hur vädret var.

Kalle Johansson visar boken "Metereologiska iakttagelser i Sverige" som är utgiven av Kungliga Svenska vetenskapsakademien. Den skriftserien gavs ut varje år från 1859. Där finns uppgifter om temperatur, nederbörd, lufttryck, vindstyrka och en mängd annat från ett flertal orter i landet vid tre tillfällen varje dag. Häftena finns på en del bibliotek, men framförallt forskningsbibliotek och Kungliga Biblioteket.

- Sedan finns det ju andra uppgifter i arkiven som kan berätta om vädret. Men det kan vara svårt att hitta material som har samma kontinuitet och systematik, berättar Kalla Johansson.

- Men jag kan rekommendera olika serier i kyrkoarkiven där man förr registrerade spektakulära väderleksförhållanden. Vi har hittat uppgifter om häftiga hagelskurar som till och med dödat får. Det är i de statistiska tabellerna dessa berättelser finns. För varje år registrerades vilka som föddes, dog osv och sen skickades informationen vidare till Tabellverket.

Kalle Johansson tar fram ett exempel från Lenas församling 1783. På sista sidan noterades vädret i förtrycka formulär. Och där står om en solrök som förstörde skörden.

- På våren 1783 utbryter ett kraftigt vulkanutbrott på Island som påverkar hela Europa med temperaturskillander och sämre skördar. I Storbritannien har forskare kommit fram till att tio tusentals människor dog på grund av detta.

På landsarkivet i Göteborg har ett projekt pågått där de letat efter data som kan visa hur vädret var längre tillbaka i tiden genom att rekonstruera vädret. Det går inte att bestämma vädret med exakthet på det här sättet, berättar Kalla Johansson, men det finns metoder som man kan använda.

- Att använda informationen från arkiven för att ta reda på det historiska vädret var innan man registrerade väderlek kallas för fenologi. Då undersöker man i naturen återkommande fenomen som är säsongsbetonade under en lång tid. Det finns en tidig sådan studie från Frankrike där man använt sig av vingårdsarkiv från 15- och 1600 talen. Där tittade man på när de skördade och jämförde med andra klimathistoriska studier som gjort vilket visade bra samstämmighet.

- Här på Landsarkivet i Göteborg blev vi inspirerade av en studio från Stockholm där de tittade på seglationsstarten i Stockholms hamn. Vi har ett mildare klimat här i Göteborg och hamnaktiviteten är inte likadan. Men vi hittade istället ett annat sätt att mäta, nämligen slussräkenskaperna för Lilla Edets sluss.

Lilla Edets slussar är Sveriges äldsta slussar som var färdiga 1607. Tesen i vårt projekt var ett antagande om att man inte kan åka båt på fruset vatten. Materialet sträcker sig över 1804 då det finns andra data, och det visade sig att vi fick god samstämmighet berättar Kalle Johansson.

- Det här gav en god indikation på att vi kan fortsätta rekonstruera vintersäsongstemperaturer som vi aldrig sett tidigare.

- Det här är helt nya data och vi kan i vår studie till exempel se att tendensen med temperaturökning på vinterhalvåret 1690 - 1730 är ojämförbart stor vid den här perioden, till och med starkare än de klimatförändringar vi ser i våra tider, avslutar Kalle Johansson.

Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström
Uppläsare Patrik Paulsson
slaktband@sverigesradio.se