Stor dramatik när Gustavs far kom hem till Sverige

Ellis Island i New York är den ö som mellan 1892 och 1954 fungerade som kontrollstation för de invandrare som kom till USA via New York. Den ligger på en liten ö precis intill frihetsgudinnan i inloppet till New York. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Idag är det ett välbesökt museum. De överfulla färjorna transporterar turister från hela världen. När Ellis Island fungerade som sluss för immigranter hördes också språk från alla världens hörn. Barry Moreno som är historiker arbetar på Ellis Island har precis skrivit ett uppslagsverk om ön. Han säger att det under storhetstiden fanns tolkar för 53 språk och att de som passerade ön skulle klara av att svara på 29 frågor under tre minuter, inklusive tolkning. Alldeles bredvid museet står det som tidigare var sjukhus för immigranterna. Bland de sjukdomar som florerade nämner Barry Moreno syfilis, difteri, tuberkulos, smittkoppor och ögonsjukdomen trakom. Mässlingen var den enskilt största dödsorsaken bland barn på Ellis Island. Två procent av de som kom till Ellis Island skickades tillbaks med vändande båt, andra hamnade på sjukhuset. Men för de allra flesta gick det fort att passera ön. På fem timmar hade de undersökt och kontrollerats av både inspektörer och läkare. Många upplevde vistelsen som förudmjukande och plågsam. Det vittnar många av de bilder man kan se på museet idag. Det är fattiga och slitna människor som ofta bär på biljetten i munnen eftersom händerna krampaktigt håller i det bagage de har med sig från hemlandet. Barry Moreno tipsar om två hemsidor där man kan söka detaljerad information om immigranterna på; CastleGarden och EllisIslandrecords. Där finns uppgifter som till exempel destination, avreseort, hur mycket pengar immigranten hade med sig, längd, hår- och ögonfärg samt medresenärer. Genom att klicka på Länkar i listen till vänster kan du besöka dessa hemsidor. Känsö- Europas enda helt bevarade karantänsanläggning I inloppet till Göteborgs hamn ligger Känsö, som under 1800-talet och en bit in på 1900-talet fungerade som karantän för inkommande skepp. Fortfarande idag finns karantänsanstalten bevarad i nästan ursprungligt skick, något som är unikt i Europa. Många skepp som var på väg in till Göteborgs hamn måste passera Känsö, alla de personer som fanns ombord togs iland och sattes i karantän, och de som var sjuka placerades på sjukhus tills smittorisken ansågs vara över. All last togs iland och röktes. Marianne Kindgren som tillbringat mycket tid på Känsö har skrivit en bok om Känsö karantän bland annat utifrån de arkiverade handlingar som finns bevarade. Med tiden blev Känsö militärt område och därmed förbjudet område för vanliga besökare. Skaparen av karantänsanstalten var Jacob Forsell som utformade en miljö där man skulle komma i kontakt med smittade personer så lite som möjligt. Sjukhusbyggnaderna förlades på konstgjorda öar, och sjuka personer togs in från båtar via luckor i golvet. På en brygga byggdes också ett besökshus en så kallad ”Parloir” där den sjuke och dess besökande kunde sitta på ömse sidor om dubbla galler. Mellan gallren gick en grav där man brände svavel under hela besöket. Beläggningen på Känsö var ojämn. Vissa år var det bara enstaka fartyg som togs in. Andra år, framför allt i mitten av 1800-talet då koleran härjade, var det många hundra. 1922 flyttade den siste läkaren från ön, och 1934 upphörde karantänsanstalten formellt. Eftersom Känsö är militärt område får man inte gå i land där utan speciella guider. De få besöken har haft det goda med sig att anläggningen finns bevarad. Marianne Kindgren tycker att anläggningen borde placeras på FN:s världsarvslista.

10 Loka 200529min

I mormonernas släktforskarcenter finns över 3 miljarder namn och kopior från över 120 länders arkivhandlingar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Elaine Helgesson Haselton är en av de ansvariga på biblioteket. Hon berättar att det varje dag kommer över 2000 personer för att forska och att det finns ett stort spann när det gäller deras förväntningar och kunskaper. Vissa kommer in en halvtimme mellan ett flygbyte i Salt Lake City medan andra forskar yrkesmässigt. Elaine berättar att om man har skandinaviska rötter är man lyckligt lottad. Hon säger att i de länder som har haft en statskyrka som såg till att kyrkböckerna sköttes är det mest gynnsamt att hitta i arkvien. I Amerika däremot såg det annorlunda ut. Det finns ingen tydlig gräns när man började registrera medborgarna, vilket berodde på vilken kommun, stat eller kyrka man tillhörde Muntliga traditionsbärare Dorothy Bailing tillhör en av de som har ett specialuppdrag inom Släkthistoriska biblioteket. Hon studerar de muntliga traditionerna på polynesiska öarna. Eftersom hon själv har rötter från Hawaii har hon fördjupat sig i den kulturen. För människor som är vana vid skriftliga källor är det svårt att förstå hur man kan hålla mängder av släktled i huvudet, säger Dorothy. Och hon blev själv förvånad när hon började med projektet och fick veta att man höll upp till 90 generationer i huvudet och dessutom berättelser till många av personerna i släktleden. När missionärerna kom i början av 1840- talet lärde sig de äldre att läsa och skriva. Det ledde till att släktbärarna nedtecknade släktleden de hade memorerat. En man fyllde 13 skrivhäften, och de ligger nu till grund för en del av forskarna. På bilden visar hon en släkttavla som leder ända fram till Adam. Den kommer från Tongaöarna och saknar naturligtvis många släktled, säger Dorothy, och så tillägger hon att den ser ut som den hawaianska trädet; smal och lång i toppen och bred i botten. Precis som en kvast. Och kan man sina rötter är det bara att koppla ihop sig med de nedre grenarna och följa släkten upp till toppen, dvs Adam. Heraldiker Henric Åsklund och Magnus Bäckmark är aktiva heraldiker. De har skapat egna vapen, dvs borgerliga vapen. Idag finns flera tusen borgerliga vapen i Sverige, och i Svenska Heraldiska föreningens databas finns idag ca 4000 borgerliga vapen. Många tror att släktvapen enbart är till för de adliga, säger Henric Åsklund, och Magnus Bäckmark säger att det kommer från ett missförstånd som rotades på 1800 talet. Men i takt med att kommuner skapade vapen ökade intresset för att skapa egna släktvapen. Före 1800 talet var bruket av borgerliga vapen stort. Till exempel hade nästan alla personer som skrev brev ett sigill som var graverat med ett vapen. Genom att klicka på Länkar, i listen till vänster, kan du hitta Svenska Heraldiska föreningens hemsida.

3 Loka 200529min

Family History Library i Salt Lake City I Salt Lake City finns mormonernas stora släktforskarcentrum som lockar tusentals besökar varje dag. Här finns släktforskarmaterial från hela världen och forskarplatser på fem våningar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Under några dagar i september besökte en svensk släktforskardelegation Salt Lake City för att hålla workshops och föredrag för svenskättlingar i Amerika. Genom att visa på olika hjälpmedel som till exempel databaser och cd skivor kunde många av svenskättlingarna hitta uppgifter om både sina anor i Sverige men även nu levande släktingar i Sverige. En av de som Släktband träffar är Donald Barnes som i år flyttade till Salt Lake City tack vare släktforskningen. Sedan 30 år reste han till staden och bodde på hotell. Till slut blev det mer bekvämt att köpa en lägenhet och ägna alla dagar åt släktforskning. Kungliga anor ”Min förskräckliga mormor”, säger Kerstin Adrian efter att ha forskat fram berättelsen om den biologiska mormor som fanns med som en skuggfigur, ett fotografi och tillfällig besökare under Kerstins barndom. Mormodern ville inte alls veta av Kerstin, hennes syskon och deras mamma, utan gjorde istället allt för att inga misstankar skulle uppstå. Kerstin Adrian berättade historien om sin mormor under släktforskardagarna i Göteborg i slutet av augusti, och nu gör hon det också i veckans upplaga av Släktband. Kerstins mormor försökte få omgivningen att tro att barnet hon födde och lämnade bort hade kunglig börd. Inom många svenska familjer finns det liknande berättelser, de flesta av dem bara skrönor, men även om en och annan skulle vara sann så är möjligheterna att ta reda på det näst intill obefintliga. Det berättar Ted Rosvall som forskat i Bernadotternas ättlingar.

26 Syys 200529min

Elisabeth Reuterswärd från Landsarkivet i Lund berättar om de rika källor som finns i våra arkiv när det gäller att hitta släktingar som kom till Sverige från andra länder. I rigorösa undersökningsprotokoll kan man läsa detaljerat om personernas liv innan de kom till Sverige. Där finns också möjligheter att hitta fotografier, många gånger de första som togs av personerna innan de blev medborgare i landet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Här kan du läsa mer om hur du hittar släktingar med utländsk bakgrund. Gamla inspelningar Nu har turen kommit till Dalarna. Där finns Dagmar Ekstrand som spelade in sina föräldrar bara några år innan de gick bort. Ernst och Anna Forsell, som föräldrarna hette, föddes i början av förra seklet. De berättar bland annat om hur de drygade ut hushållskassan genom att plocka kottar och om hur man tog hand om de som dog i familjen. Döden förr Döden var ständigt närvarande i 1800-talslivet. Och när den inträffade hjälptes man åt grannar och släkt emellan med allt som måste göras. Det var en blandning av praktiska nödvändigheter, kyrkliga seder och skrock som utgjorde basen för ceremonierna och ritualerna. På Ljungby begravningsmuseum, ett av de två museer som finns i landet på detta tema visas allt från hur dödsfallet kunggjordes till hurgravölet genomfördes. Ragnar Bengtsson som är ordförande i kyrkogårdsnämnden i Ljungby, och som skrivit om begravningssederna i västra Småland berättar bland annat om varför man ofta lade en ullsax i famnen på den döde, och om den gången folket i Ljungbytrakten förskräcktes av en likvagn med bara två svarta hästar och en kista. Ingen kusk syntes till eftersom han satt uppkrupen vid kistan i skydd för regnet.

19 Syys 200528min

Utförliga protokollAnnica Björk visste inte mycket om släkten på pappans sida. När hon sedan började släktforska hittade hon en tragisk historia. Den förste Björk, Annicas farfars farfars far, drabbades av flera olyckor och tog sitt liv vid 55 års ålder. i olika dokument, som till exempel Häradsrättens protokoll hittade Annica utförliga beskrivningar om vad det vad som hände, allt från hur långt brunnen låg från gården och vad Johannes sa vid dödsögonblicket. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I sitt hem har Annica monterat släktbilder på en vacker gren som hänger i taket. Där finns bland annat Johannes Björks barnbarn när han står utanför ålderdomshemmet med sin hustru. Forskning om självspilllingar Den som tog sitt liv var att betrakta som mördare ända fram till förra sekelskiftet. Straffet för detta mord måste drabba den döda kroppen, och straffet var att man begravdes utanför kyrkogården, eller i värsta fall brändes och lades på galgbacken. Men Yvonne Maria Werner som är docent i historia vid Lunds universitet har också funnit att det fanns grader däremellan. Den som ansågs ha varit från sina sinnen när han eller hon tog sitt liv kunde dömas att ligga tillsammans med sin släkt men man gjorde en så kallat ”stilla begravning” utan klockringning och ibland utan präst. Yvonne Maria Werner berättar i det tredje programmet i höstens serie av Släktband om de tankesätt och regler som omgärdade själmorden. Det gällde till exempel att inte vara alltför äventyrlig och utmana ödet genom att till exempel ge sig ut i oväder. Äldre bandinspelningarBror Silfvergren var byggmästare på Fårö. Han föddes 1906 och dog 1993. Åke Brunberger tyckte att Bror var en duktig berättare och delade också flera av hans intressen. Därför skaffade han fram en bandspelare och bandade Bror hemma i hans kök. I Släktband berättar Bror om hur det gick till när elektriciteten kom till Fårö. Tre pesoner nappade på erbjudandet, men med viss övertalning. Var stolparna hamnade får du höra i Släktband.

12 Syys 200528min

Tänk er ett sex våningar högt hus som går rak ner i berget, och där det finns skatter i mängder. Ja, så kan man beskriva Riksarkivet som har plats för 17 hyllmil historiska handlingar ända ner till 40 meter ner i granitberget. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det här är en guldgruva för den som vill leta historiska dokument, säger Anna Karin Hermodsson som arbetar på Riksarkivet. Hon berättar i Släktband om de många möjligheter som finns för släktforskare och andra historiskt intressade att botanisera i dokumenten. Med vita tygvantar på händerna bläddrar Anna Karin Hermodsson bland så skilda dokument som handtextade notblad på pergament från 1300 talet, domstolshandlingar vid ett barnamord som Anna Nilsson från Skåne begick på 1800 talet samt arga brev som svenskar skrev till statsrådet Ulla Lindström när hon inte neg vid det brittiska statsbesöket 1956. Det blir också smakprov på en sockerkaka från 1800 talet som kräver 24 ägg och ett medicinskt recept mot gulsot som innehåller fårgödsel. Och så får vi höra om damerna som ertappades med att dricka kaffe när det var förbud mot lyxdrycker. Det blev ett dyrt kaffekalas med böter på 100 riksdaler i silvermynt. Förvaring av arkiv Släktband ger också ett användbart tips. Många släktforskare blir med rätta oroliga för vad som ska hända med deras material när de själva inte längre finns i livet. Lösningen kan kanske vara DIS arkiv som tar hand om och bevarar arkiv från privatpersoner så att andra släktforskare kan ta del av uppgifter i materialet. Kjell Weber är ansvarig för arkivet och har hittills tagit emot ett hundratal privata arkiv. Han berättar att han för en tid sedan fick han ett brev från en släktforskare som begärt svar på frågor ur arkiven. I brevet stod ”7 077 tack”. Så många personer lyckades forskaren hitta i den numer avlidne kollegans släktforskarmaterial. Kjell Weber säger att det i framtiden kan bli en lavinartad ökning av inskickat material om människor bara får veta att det finns en sån här möjlighet.

5 Syys 200528min

När Stig Svensson i Kode utanför Kungälv var 18 år i början av 1960-talet, gjorde han sin första bandinspelning av en gammal människa. Han har fortsatt alltsedan dess och har idag omkring 400 röster på band, ett helt unikt material. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. -Alltsammans började här hemma. Jag tyckte mycket om att lyssna på de gamla i min närhet och tänkte att det skulle vara bra att bevara deras berättelser, säger Stig Svensson till Släktband. Då, när han var ung tyckte hans jämnåriga att det var ett egendomligt fritidsintresse, men idag kommer samma kamrater ofta för att fråga efter band på deras egna släktingar, de som nu är borta. I det allra första Släktband för hösten bjuder Stig på några exempel ur sitt arkiv; vi får bland annat höra historien om ”det rysliga havsvidundret” som kom simmande mot land och som de rädda men ändå tappra kustborna såg sig tvungna att slå ihjäl någon gång i slutet av 1800-talet. Att det bara var en älg hade de ingen aning om, ett sådant djur hade de aldrig sett tidigare. Vi får också höra berättelsen om hur en familj under nödåret 1917 trodde att de måste slakta sin enda ko. Det var enda gången modern i familjen någonsin grät. En annan tapper mamma tvingades varje år sätta ut sina barn på auktion till lägstbjudande, men kunde varje år ropa hem dem genom att lägga det lägsta budet. På det sättet fick hon ändå lite hjälp från samhället. - Det har hänt många gånger att de som berättat för mig har både gråtit och skrattat åt sina minnen, säger Stig Svensson, som gläds över den gamla generationens förmåga att berätta historier. Efternamn Till landsarkiven vänder sig idag en hel del människor som vill undersöka eller leta efter tidigare efternamn som släkten burit. På Landsarkivet i Härnösand arbetar Astrid Forsberg, Carina Strömberg och Louise Nyberg. De berättar att några söker sig till Landsarkivet för att hitta ett spännande och kul efternamn som släkten burit, medan andra vill byta bort sitt nuvarande efternamn och ta tillbaks ett vanligt son namn, till exempel Johansson. En ny trend verkar också vara att söka sig tillbaks och forska om den förste som hade sonnamnet i familjen för att se vem han var och vilket liv han levde. År 1901 antogs en lag i Sverige som ändrade på efternamnsbruket. Det viktigaste med den lagen var att bruket av patronymikon, dvs sonnamn, förändrades. Från och med 1901 kunde man ansöka hos Kungl. Maj:t för att få bära ett nytt släktnamn som sedan ärvdes av barnen. Innan namnlagen kom kunde man ta sig ett nytt namn utan att det reglerades. Och då var det vanligt att man skapade namn efter naturfenomen eller byarnas namn. Idag kan man härleda många av de här namnen till vissa landsändar. I Västerbotten är det till exempel vanligt med efternman som Marklund, Lundmark och Brännström medan det i Ångermanland var vanligt med namn som innehöll Ed och By, ex Edlund och Byström. Stavning av efternamn är också en anledning att söka sig till arkiven. Fastän en familj alltid stavat ett namn med exemeplvi ”h” kan prästen ha stavat utan h, t ex Thörnlund- Törnlund. Det skapar bekymmer idag när papper från myndigheter stavar enligt prästernas anteckningar och inte som familjen sedan generationer brukat stava. Vid förra sekelskiftet kom en stavningsreform som gjorde att en del präster, inte alla, bytte ut e mot ä, qv mot kv samt att h och fv försvann. Exempel på detta kan man bland annat se på stadsnamn, Hernösand blev Härnsöand och Gefle blev Gävle.

29 Elo 200529min

Lars Jonsson, präst i Skellefteå, har i sin ägo en udda husförhörsbok. Den skrevs av barnen till prästen Simon Brandell i slutet av 1800- talet och gäller dockor. Ond bråd död och konstiga livsöden finns att begrunda i boken som gjorts på ett autentiskt vis. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Peter Karlsson på nättidningen Rötter berättar om populära Porträttfynd som varje dag kompletteras med i snitt 50 porträtt. Där kan man hitta porträtt av släktingar som andra har i sina ägor. Fader okänd står det ofta i de gamla födelse- och dopböckerna. Det ställer till med problem för dagens släktforskare. Kathrine Flyborg tipsar om hur man ska gå till väga för att luska ut vem fadern egentligen var. Rolf Ekelund som är vice ordförande i föreningen Göteborgsregionens släktforskare svarar bland annat på frågor om hur man söker rätt på vilka hamnar som emigranter avreste från, hur man letar i domböcker, och hur man ska förhålla sig till de muntliga källorna i form av äldre släktingar. Riddarhuset svarar på frågan vilken är Sveriges nu levande äldsta släkt och Thord Bylund och Leroy Billberg pratar om generationslängder. Om man standaliserar generationernas längd ryms det tre generationer män på 100 år medan det på kvinnolinjen ryms fyra generationer. Dessutom finns regionala skillnader. Till exempel gifte man sig när man var äldre på Gotland. Ted Rosvall som är ordförande i Sveriges Släktforskarförbund har långtgående planer på att skapa släktforskarambassadörer i andra länder. Detta ska underlätta för släktforsakre som inte är ursprungssvenskar att hitta sina rötter i andra länder. Han berättar att släktforskning nu är den populäraste hobbyn i USA. Det finns fler aktiva släktforskare än aktiva utövare av sport i landet.

24 Tammi 200529min