Är GUNS N' ROSES egentligen en flickas drömmar PROGROCK i London 1976?

Med Metallicas svarta blev hårdrocken mainstream i ett drygt decennium och Metallicas svarta hade inte fått det genomslag den fick om det inte varit för Guns N' Roses framgång med Appetite for Destruction som visade att det går att sälja hård hårdrock utan Desmond Child eller permanentade frisyrer. I centrum för båda bandens succéer stod två gitarriff som krävde uppmärksamhet och skivköp. Enter Sandman och Sweet Child O' Mine. Briljanta riff. Briljanta riff som får oss att betrakta Kirk Hammett och Slash som gudar bland män. Men tänk lever vi en lögn? Tänk så är vi utsatta för en Operation: Mindcrime som får oss att blunda för den verkliga verkligheten?

Världens bästa poplåt går till botten med saken. Metallica fyller fortfarande arenor. Guns N' Roses säljer fortfarande slut på biljetterna. Hårdrocken är fortfarande folklig. Men tänk så bygger deras och hårdrockens framgångar inte bara på deras egna hårda arbete utan också på en femtonårig flicka som vågade drömma om att spela progrock kombinerat med hårdrock i London 1976? Tänk så finns det en bortglömd hjältinna vi borde hylla och resa statyer över? Vem vet?

Kära jury, det är dags att öppna ytterligare ett cold case. Det är dags att skipa rättvisa.

Häng med.

Spoilers om vilka låtar som är med nedan:

.

.

.

.

.

.

.

.

(VARNING! SPOILERS!)

.

.

.

.

.

Enter Sandman, Metallica

Tapping into the Emotional Void, Excel

Sweet Child O' Mine, Guns N' Roses

Unpublished Critics, Australian Crawl

Butterfly Queen, Canis Major

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.