Egotrippen

Det började som en vild idé när två Bajenfans fick veta att fotbollslegenden Lennart Nacka Skoglund en gång, 1960, spelat en match i Borrby. - Vi gör en staty, sa konstnären Richard Andersson. Och så blev det. För ett år sedan invigdes den. Efter stora protester. Den lilla byn Borrby på Österlen delades i två läger. De för och de emot statyn. Nu står ändå fotbollslegenden staty vid fotbollsplanen i byn. En del älskar den. Andra inte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Statyn har mötts av motstånd och hejarop, av både ilska och kärlek. Av tillresta Bajenfans som hängt klubbhalsduk om den och av vandalisering, när någon täckte hela statyn med svart tejp. Åsikterna går isär. – Varför står den här, han har väl inget med Borrby att göra?– Den står monument över när stora världen, i form av Nacka och det brasilianska laget Fluminense kom till byn.– Ska man hedra nån med staty i Borrby, då finns det andra som är värda äran. I dokumentären möter du både upprörda Borrbybor och Ulf Andersson, regissör från Halmstad som tillsammans med konstnären Richard Andersson fick idén. Du hör också Jan Ohlsson, sportchef på Ystads Allehanda – en av de hårdaste kritikerna. Och så får du bläddra i klippböckerna med Torsten Persson och Sven Erlandsson, två av de lokala fotbollslegenderna som var med, då 1960 – när Nacka Skoglund och det brasilianska laget Fluminense kom till byn. En dokumentär om att klacka enkronor i bröstfickan, om Stockholmare och bofasta, om publikens jubel och den där outgrundliga kärleken till fotboll. Dokumentären är gjord av Linda Evereus, reporter och programledare på Sveriges Radio Kristianstad.

19 Kesä 201132min

Jag har bestämt mig, jag älskar honom, säger Tamara Kuchiki. Hon var konståkerska i världsklass. Hennes man, Ludvig Girdland, var violinist i världsklass. Bilolyckan 2005 förändrade livet för dem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ludvig stod på vinden på Västsvenska ön Tjörn och spelade in solofiol till musiken till Lasse Hallströms film An unfinished life. När filmen kom upp på biograferna gick han och hans amerikanska fru och såg den, i Los Angeles. De var runt trettio och nygifta när de såg Ludvigs namn rulla förbi under eftertexterna.På vägen hem i bilen small det. De blev påkörda av en rattfull. Ludvig blev svårt skadad. Han behöver vård 24 timmar om dygnet.– Det här är livet som vi har fått, tyvärr, men vi har livet, så det är bra, säger Tamara.Sedan snart sex år tillbaka bor Ludvig på ett boende i Göteborg. Tamara bor i en lägenhet i närheten och jobbar som konståkningstränare i ett par klubbar. Hon jobbar också som Ludvigs assistent.– Man måste vara en läkare, en sjukgymnast, en arbetsterapeut, en fru...Den här dokumentären handlar om Tamara. Om Ludvig. Och om nöd och lust – när den man älskar är svårt hjärnskadad.Lite om musiken i dokumentärenJag har hämtat flera spår ur musiken till Lasse Hallströms film An unfinished life, där Ludvig medverkade som violinist.Jag har också använt ett spår av kompositören Bear McCreary. Stycket skrevs för en tv-serie och spelas av en stråkkvartett som Ludvig ledde, the Supernova String Quartet. Stycket hette i original "Saying Goodbye" och spelades in ungefär en månad innan bilolyckan där Ludvig blev påkörd. När stycket skulle ges ut på CD ändrade kompositören titeln till "A promise to return" med motiveringen att ingen musiker som någonsin arbetat med Ludvig var redo att säga farväl till honom. Kompositören har också dedikerat stycket till Ludvigs tillfrisknande.Jag har också hämtat musik från skivan "Friends forever" där Ludvig spelar tillsammans med pianisten Josh Nelson. Skivan släpptes efter olyckan, för att samla in pengar för att hjälpa Ludvig.Ett par spår kommer från skivan Dialogue, där Ludvig spelar tillsammans med gitarristen Tobias Neumann.Macy Gray och Vanessa Carlton valde jag eftersom de är två av många artister som Ludvig har spelat med, antingen i studio, eller på turné.–

12 Kesä 201138min

Det doftar skarpt syrligt av färskost i familjen Pecniks skinande rena lilla ostfabrik. Här inne blir Kroatiens förvandlingsprocess tydlig. För att kunna bli en del av EU håller Kroatien på att förändra eller slopa många av sina gamla traditioner. EU ställer nya krav på t ex hygien och kontroller, och till skillnad från många andra små kroatiska osttillverkare har Ljiljana och Mario Pecnik valt att satsa stora pengar på att bygga en helt ny ostfabrik - enligt EU-standard. - Vi gör en traditionell ost, men med moderna produktionsmetoder, säger Mario Pecnik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han och hans familj välkomnar förändringarna, men många andra i Kroatien ser EU som ett hot mot landets traditioner och värderingar. Landets politiker är så gott som eniga om att Kroatien bör bli EU:s tjugoåttonde medlemsland, men det är inte säkert att de har en majoritet av kroaterna med sig. Enligt vissa opinionsundersökningar är utgången oviss av Kroatiens kommande folkomröstning om EU-medlemskap. Mario Pecnik säger att många av kollegorna i ostbranschen är fast i gamla trånga tankemönster. Mario kallar det ett "Balkansätt att tänka". Folk måste, säger han, få ett nytt förhållningssätt till produktion och marknadsföring för att Kroatiens traditionella osttillverkning ska överleva. Samtidigt måste han och familjen betala ett högt pris, i form av hårt jobb med sjudagarsvecka, för att klara sig i den nya, alltmer EU-anpassade omgivningen. Hör berättelsen om familjen Pecniks kamp i ett Kroatien i stark förändring.

5 Kesä 201140min

Jorge bestämde sig i vintras för att utmana sig själv och inspirera andra: han började dansa ute bland folk. På tunnelbanan, i ett köpcentrum, på Plattan eller bara på gatan.Med lurar i öronen så att bara han hör musiken, står han där och underhåller omvärlden. På nätet kallas han ibland för Dansturken.Varför dansar han? Det är inte helt lätt att svara på - men det handlar om att våga utmana sig själv, komma ut som artist och kanske få andra som sitter i samma sits att våga bryta gamla mönster. Att lämna en trist uppväxt bakom sig, våga testa något nytt.Jag som har gjort programmet heter Minna Grönfors och arbetar på Radio Stockholm sen tolv år. För fyra år sen startade jag Metropol i Stockholm, en kanal som alltid haft ett öga på miljonprogramsområdena. Arbetet med det har förändrat min syn på journalistiken för alltid, gjort mig ännu mer intresserad av klassfrågor och de olika möjligheter unga människor i Sverige har idag. Jorge fick mig att inse att när det gäller att forma sitt eget liv så är alla sätt bra utom de dåliga. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

29 Touko 201136min

Lars Damberg var sju när han hittade en tapetrulle uppe på en hylla. Han började rita en stad på baksidan. 20 år och flera hundra meter rulle senare, ritar han fortfarande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Staden som jag ritar på rullarna är som en del av mig. Jag placerar mig alltid någonstans där. Jag tänker mig in att jag lever i den här stan och kan dagdrömma om att jag åker runt där i min bil. Ibland åker jag även utanför rullen.Med blyerts har Lasse ritat staden Minsta, som har ungefär 44 miljoner invånare. Rullar man ut hans rullar växer staden fram som en slags kartbild, med vägar, massor av bilar, hus, affärer, restauranger och allt annat som hör en stad till. På vissa hus har han skrivit ut vilka som bor och hur mycket de tjänar.– Jag själv är VD för Kapp Ahl och har en väldigt stor inkomst. Mitt hus kostar 750 miljoner och jag tjänar 135 miljarder. Sen har vi en tjej här, hon är rikast i Minsta. Monika Karlsson tjänar 90 miljoner per dag. Hon är sekreterare på Nordbanken, berättar Lasse.Efter många år då Lars inte hittat sin plats i skolan fick han så småningom diagnosen Aspergers Syndrom, en slags autism utan begåvningshandikapp. Många bitar föll äntligen på plats och han kunde hoppa av särskolan. Däremot gör Aspergers Lars extra känslig för stress, förändringar och många okända människor. Då får han lätt ångest. Men Aspergers förklarade också hans enorma intresse för att rita på sin tapetstad, och har gett honom ett ovanligt sinne för detaljer.Lars har även ett annat stort intresse, att spela teater. I P4 Dokumentär får vi också följa med i spänningen och förberedelserna inför att kronprinsessan Victoria och prins Daniel gästar Musikteatern Freja i Jönköping, som Lars är med i. Och jobbet, på Willys mataffär, kommer han sinne för ordning och detaljer väl till pass. Hans favoritställe är barnmatshyllan där han lyckas hålla ordning på alla små burkar.– Lars är dubbelt så effektiv som vi andra, berättar hans kollega Eva Bergström.Det mesta rullar på i Lasses liv just nu, och från en sjuårings ritande på tapetrullar hemma i barnrummet, går färden snart vidare till Kulturhuset i Stockholm.- Det blir 2012. Då får jag stora salen så att jag kan rulla ut hela min längsta rulle. För mig ska det bli jättespännande. Jag har aldrig sett den utrullad innan.Programmet är gjort av Alexandra Svedberg.Lars Dambergs hemsida:www.minsta.se

15 Touko 201139min

Följ med till Sveriges mest isolerade ö Gotska Sandön. Här finns ingen hamn, ingen bofast befolkning men två tillsynsmän som turas om att vakta och vårda ön. Att arbeta så långt från alla typer av samhällsservice kräver särskilt händiga personer som både kan allt från att laga mat och meka med motorer till att vara rörmokare och snickare. Dessutom ställs hårda krav på yrkesskicklighet till havs eftersom ön ligger mitt ute i Östersjö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Att arbeta isolerad från omvärlden under långa perioder ger också ett särskilt förhållande till naturen och djuren. Här häckar havsörn, här skuttar skogshare, här vilar sälen på stranden och här dyker då och då utmattad och oljeskadad sjöfågel vila. Tillsynsmännen får också med tiden ett särskilt förhållande till naturen. Här talar ingen om sol, regn eller snö. Nej, det enda som är viktigt är vinden. Varifrån det blåser och hur mycket. Omslag i vädret innebär ändrade planer och blåser det hårt kan inga båtar lägga till längs kusterna. Gotska Sandön har också sin särpräglade historia. Här härjade sjörövaren Petter Gottberg och här bodde författaren och konstnären Albert Engström under långa perioder. På vintern viner vinden över de långsträckta sandstränderna och fyrens ljus sveper dösligt över trätopparna. På sommaren sjuder ön av liv och sommargäster som kommer för att njuta av den totala isoleringen. Följ med du också och upplev ett besök på Gotska Sandön under en vintervecka 2011!

8 Touko 201131min

"Att föda barn är det naturligaste i världen. Det har kvinnor gjort i alla tider." Så brukar det låta från barnmorskor och äldre släktingar. Men är det så självklart att alla kvinnor kan föda barn? Anna, Sara och Hedvig har var för sig identifierat en rädsla som ingen tidigare pratat med dem om: förlossningsskräck. För trots att fyra av fem gravida kvinnor känner oro inför sina förlossningar, är förlossningsrädsla något som det bara talas om på profylaxkurser. Om ens då. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Varför är det ingen som tidigare sagt att man kan vara rädd för att föda barn? Inte på biologilektionerna, inte på psykologilektionerna inte ens på sex- och samlevnadslektionerna. Istället måste man på egen hand formulera vad det är man känner, och varför. Ok.Om man ändå längtar efter barn. Vad gör man då? Kanske kan ens partner vara ett stöd om man ändå vill kunna föda barn? Eller ens mamma? Vad tar man sig till om de är lika skräckslagna som en själv? P4 dokumentär frågar sig varifrån förlossningsrädslan kommer. Vi frågor oss om det smittar mellan vänner eller släktingar. Och undrar om det går att komma över den. Måste man vara beredd att dö för att våga föda barn? Kvällens dokumentär tar sig an ett lika intimt som vanligt ämne. Ett ämne som det sällan eller aldrig talas om.

1 Touko 201140min

Leila Hammouda har varit på över 100 Bruce Springsteen-konserter. Under många år levde hon sitt liv helt efter konsert-resorna. Men sedan hände något som förändrade allt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En varm julidag, 1988 på arenan Stadion i Stockholm såg Leila Bruce Springsteen för första gången. Hon glömmer aldrig känslorna och stunden just den första konsertdagen då hon hörde Bruce uppträda för första gången.– Att just uppleva det här för första gången, hur jag själv fullkomligt exploderar och skriker wow,och alla omkring mig står och skriker, det var en så helt ny upplevelse! Det bara väller ut känslor och jag kan släppa på all kontroll som jag hade... Det förändrade mitt liv, det gjorde det, berättar Leila.Följande 20 år skulle Bruce Springsteens konserter och musik komma före allt annat. Hon såg honom uppträda i Sverige, reste efter honom i Europa och USA, och under dom sista 7 åren blev det ett sådant intensivt turnerande att det till slut gick alldeles för långt.– Det hade hela tiden gått bra fram tills förra året då jag kom hem och började känna att jag fick panik, jag måste ut igen, när är nästa turné?Programmet är gjort av Martin Wadlund

24 Huhti 201143min