När det värsta har hänt
P4 Dokumentär27 Marras 2011

När det värsta har hänt

Emelies uppväxt kantades av misshandel och övergrepp. Hennes mamma hade nog med sitt missbruk och hennes styvfar kontrollerade henne och våldtog henne. - Det är det psykiska som är det värsta. Ett blåmärke går bort men det psykiska sitter kvar, berättar Emelie.Här berättar hon om sitt liv, besvikelsen över att vuxenvärlden inte grep in och om viljan att berätta för att hjälpa andra.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

All trygghet och tillit togs ifrån Emelie under hennes uppväxt. Hela hennes identitet, berättar hon. Men det fanns ett ställe där Emelie kände sig älskad och behövd och det var i stallet. Under flera år tog hon sin tillflykt till hästarna där hon för en stund kunde känna sig hel.
- Hästarna behöver en och sviker en aldrig. Jag hängde på ridskolan i området och där fanns en häst som ingen vågade gå in till förutom ridskolechefen. Men den hästen lät mig sitta där i boxen i lugn och ro. Eftersom min styvfar förbjöd mig att vara i stallet under en lång period skolkade jag och satt där hos hästen. En frizon klarar man sig ju inte utan, säger Emelie.

I högstadiet var Emelie så smal och blek att hon kallades "spöket". Ändå var det ingen vuxen som såg henne, på riktigt. I fyra år gick hon till skolans kurator för att prata. Men hon berättade aldrig om övergreppen eller misshandeln.
- Har man alltid blivit sviken av vuxenvärlden så är man alltid starkast ensam tycker man om man är liten, säger Emelie.

Det var i högstadiet som tre av Emelies skolkamrater tillsammans med en socialsekreterare och skolkuratorn fick henne att berätta om sin situation hemma. Styvpappan hamnade i fängelse. Men det var först två år senare som Emelie vågade berätta om våldtäkterna. Hon vittnade i rätten och styvpappan blev dömd för grov våldtäkt och hamnade i fängelse i sex år.

Idag försöker Emelies mamma på sitt sätt reparera alla skador och ställa så mycket som möjligt till rätta. Och Emelie själv vill gärna berätta om sitt liv för att kanske kunna hjälpa någon annan i en liknande situation.
- Det har jag gått igenom och att jag går ut och pratar om det, hoppas jag kan hjälpa en enda själ. Då är jag lycklig för livet, säger Emelie.

Idag har Emelie tagit sig ett annat namn.

Jag som gjort dokumentären jobbar både som skrivande journalist och med radio. Ett av de ämnen som under åren engagerat mig alltmer är barnrättsfrågor, men också ämnen som handlar om vilka vi är som människor. Och om den evig frågan: vad är det som avgör om vi är den som säger ifrån och gör något eller den som förblir tyst och passiv. Oavsett en civilkurage-lag eller inte.

Emelie kom jag i kontakt med då jag för några år sen gjorde research om att lagen skulle ändras så att barn som bevittnar våld i hemmet inte bara betraktas som vittnen, utan också som brottsoffer. Efter att ha pratat med Emelie i telefon förstod jag att hon inte bara bevittnat våld utan gått igenom en barndom där hon själv varit ett offer för både våld och sexuellt våld. Därtill ett barn som tystades av hot och terror. Emelie vill nu berätta sin historia för att på så vis ge alla rädda barn i mörkertalets land modet att våga börja prata och förstå att det är inte deras skuld, inte deras skam. Hon vill visa dem att det finns hjälp att få. Det gäller bara att man hittar de rätta människorna som vågar och orkar lyssna. Men ju mer man pratar desto lättare är det att förr eller senare hitta dem. Ofta är det väl också dessa människor som ställer den där avgörande frågan.

Modets motpol är inte alltid fegheten, utan bekvämligheten. Att inte gripa in därför att det är jobbigt att själv bli indragen och på så vis kanske också påverkad.

För några år sen var jag på ett möte där ordförande för BRIS berättade att ibland har vuxna inom skolan sagt till honom: ”Men om jag anmäler, hur ska jag kunna möta den förälderns blick om det inte är något? Han svar var då: ” Fråga dig istället hur du kan se in i barnets ögon varje dag och veta att du inget gör?” Eller som Emelie på värmländska säger om alla som möter barn i fara: De ska inte vara ”feschliga”. För som sagt, när det värsta ha hänt kan det bara bli bättre.

Av hänsyn till Emelies minderåriga syskon så har deras namn ersatts av ett pip när de nämns.

Statistisk källa, här kan man läsa om svenska barns levnadsförhållande i bland annat siffror:

Jaksot(564)

Naimakka - om Åke Siikavuopio och minnet av en bror

Naimakka - om Åke Siikavuopio och minnet av en bror

Naimakka ligger långt upp i norr vid gränsälven Könkämä mellan Sverige och Finland. För trettio år sedan besökte Eva gården i väglöst land. Där mötte hon Viktor, en man mitt i livet med vattenkammat hår. Nu återvänder hon och får istället möta brodern Åke. Han kommer med den gröna forsbåten och möter henne på andra sidan. Åke berättar om hur det var att stiga upp mitt i natten för att läsa av vädret på landets nordligaste väderleksstation. Och om kriget och alla norska flyktingar som deras mamma bäddade åt på köksgolvet. En dokumentär om tiden som gick i väglöst land.Söndag 21 juni kl.22.05 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

21 Kesä 200943min

Jag vill leva mitt liv på scenen! 2009-06-14 kl. 23.00

Jag vill leva mitt liv på scenen! 2009-06-14 kl. 23.00

Karolina är 25 år och har bott i Stockholm i ett knappt halvår. Hon är där i jakten på ett liv i rampljuset - på heltid. Vardagens fyller hon med att ta sånglektioner, hålla kroppen i trim och att gå på auditions. Han har betstämt sig. Hon ska leva sitt liv på scenen! Men hon förstår snart att det livet är väldigt tufft och slitigt. Och det blir väldigt många nej på de auditions hon går på. Vad är det som ändå driver henne? Hur länge ska hon orka? Och får hon något jobb innan sommaren? Men att vara ung oetablerad artist är att välja bort makten över sin egen vardag. Du vet inte om du har jobb om några månader, du kan tvingas flytta över halva landet i jakten på arbete och du måste vara beredd på att gå på massor med auditions - och få massor med nej! Vad är det då som driver en henne att utsätta sig för det här? Hur orkar hon kämpa så att ett ja sedan överväger alla dessa hundratals nej? Reporter Björn Lindberg läs mer på www.sr.se/p4/Dokumentar Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

14 Kesä 200933min

Jag drar till dalarna! 2009-05-24 kl. 23.00

Jag drar till dalarna! 2009-05-24 kl. 23.00

Tänk om jag skulle flytta hemifrån under en tid? Det väckte starka känslor hos familj och vänner att jag, som 44-årig mamma och hustru ville leva singelliv under så pass lång tid som tre månader. Men jag hade bestämt mig; min nya adress skulle bli byn Baggbo i Bjursås socken.Har du jag en 40-årskris eller vill du separera eller bara vara för dig själv undrade vissa provocerat. Andra uttryckte stark längtan att göra samma sak. Att våga ta steget och förverkliga något som man vill göra mitt i livet. Mitt namn är Kerstin Svenson och bor i Eskilstuna. De senaste åtta åren har jag pliktroget tröskat runt likt andra frilansjournalister i ett hektiskt arbetstempo. Nu skulle jag äntligen få känna mig fri och disponera min tid! Den 6 januari packade jag så bilen och sa adjö till alla hemma.Skulle jag klara av ensamheten?Reporter Kerstin Svensson Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

24 Touko 200931min

I hälarna på en EU-parlamentariker 2009-05-17 kl. 23.00

I hälarna på en EU-parlamentariker 2009-05-17 kl. 23.00

En sliten, blommig resväska och en silvergrå mobiltelefon är Eva-Britt Svenssons ständiga följeslagare på resorna mellan lägenheten i Växjö och parlamentet i Bryssel. 62 år gammal ställer Eva-Britt upp för omval till EU-parlamentet för Vänsterpartiet. En ständigt ringande mobiltelefon, omröstningar, snabba steg i korridorerna och ett liv i en resväska...sådan är Eva-Britt Svenssons vardag. Samtidigt som hon står och väntar på hissen till sjunde våningen i EU-parlamentet finns tankarna ofta hos barnen och barnbarnen. Men trots längtan efter barnbarnen är jobbet värt alla uppoffringar, säger Eva-Britt. - Det är ett tufft jobb men samtidigt är det oerhört stimulerande. Det ger mig så många möjligheter till utveckling och det är en miljö som är helt fantastisk att jobba i. Reporter Anna Johansson, SR Kronoberg Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

17 Touko 200936min

Anna är blind 2009-05-03 kl. 23.00

Anna är blind 2009-05-03 kl. 23.00

2002 blev Anna Bergholtz blind. Hon var 23 år gammal. I en kamp mellan sorg, förtvivlan och hopp försökte jag finna min nya plats i tillvaron, berättar Anna. Att förlora synen anses vara en av de svåraste existentiella kriser man kan genomgå. Hur klarar man det? Vad förändras när man förlorar synen? Vad är det svåraste med att inte se? Möt Anna i en vardag som blind. En vardag som är opraktisk och frihetsberövande. Men blindheten har också sina ljusa stunder, menar Anna Bergholtz som idag jobbar som föreläsare, journalist och filmrecensent. Reporter Tina-Marie Qwiberg, Triq Produktion Söndag den 3 maj kl.22.05-23.00. www.sr.se/P4/dokumentar Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

3 Touko 200935min

Wwoofarna på gården - att leva sin dröm 2009-04-26 kl. 23.00

Wwoofarna på gården - att leva sin dröm 2009-04-26 kl. 23.00

På Bossgården lever Jonas Ringqvist och Sanna Mattsson precis som de vill; ekologiskt, självhushållande och med volontärarbetare, wwoofare, från hela världen. Men wwoofarna trivs för bra, de stannar längre än vad som riktigt är meningen. När gården blir för liten för ett hushåll som växer och växer då är det inte bara enkelt att leva sin dröm. Det är behovet av att vara ensam som aldrig riktigt får plats. Och möjligheten att slippa vara arbetsledare för ett helt kompani varenda sekund. Det myllrar ett kaos av leriga skor i den lilla hallen när vi kliver in och jämt är alla hammare borta fastän det finns hur många som helst. Och det hjälper inte att de är så många om sysslorna för det är visst ändå ingen som har kommit ihåg att elda den här dagen heller. Potatisgrytan är jättelik och nu är smöret slut igen. - Jag ser den lugna oasen långt där framme! Då kommer vi att sitta i köket, bara vi, och höra klockorna ticka. Så här; tick tick tick Det säger Sanna som aldrig bott på gården e Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

26 Huhti 200935min

Svensk man, thailändsk kvinna 2009-04-19 kl. 23.00

Svensk man, thailändsk kvinna 2009-04-19 kl. 23.00

Bertil 63 år och Aree 51 år är ett av de där paren som det tisslas och tasslas om. De har varit gifta i snart 20 år. Men deras relation ses inte alltid med blida ögon trots att vi lever i det multikulturella Sverige 2009. Den här dokumentären handlar om fördomarna som möter svenskar och thailändare som lever tillsammans i Sverige. Journalisten Marcus Hansson har följt Aree och Bertil i deras vardag som bland annat består av raggarträffar, dansuppvisningar och släktmiddagar. Vad känner Aree när hon får skeptiska ögonkast på stan? Och vad känner och tänker Bertil när han hör att en del svenskar tycker att hans äktenskap är fel bara för att han är gift med en thailändska? www.sr.se/p4/dokumentar Söndagar kl.22.05-23.00 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

19 Huhti 200935min

Isak Petter- gossen som sprang till skogs 2009-04-12 kl. 23.00

Isak Petter- gossen som sprang till skogs 2009-04-12 kl. 23.00

Isak Petter Zakrisson, född i Fjällsjö i Ångermanland har satt outplånliga spår. Som ung grabb rymmer han från Sollefteå militärläger och går över fjället till Norge. Kvar i Sverige finns far och mor och fem syskon. Året är 1907. Isak Petter tar jobb i gruvan i Sulitelma. Här gifter han sig och får en liten dotter. Sex år senare försvinner han igen. Denna gång från Norge och från sin dotter Sofie Matilde. Ingen vet vart han tar vägen. Man tror att han gått till sjöss, att han tagit arbete i kolgruvorna på Svalbard. Men inte ett livstecken, inte ett brev varken till Norge eller Sverige. Det blir Sonia, barnbarnet i Norge, som löser upp knuten.Då inleds den stora återföreningen mellan släkterna i Norge, Sverige och på Island. Allt för en gosse som sprang till skogs. Det här är ett program om längtan och saknad. www.sr.se/P4/dokumentar Söndagar kl.22.05-23.00 i P4 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

12 Huhti 200945min

Suosittua kategoriassa Yhteiskunta

olipa-kerran-otsikko
kolme-kaannekohtaa
siita-on-vaikea-puhua
i-dont-like-mondays
poks
sita
antin-palautepalvelu
aikalisa
yopuolen-tarinoita-2
gogin-ja-janin-maailmanhistoria
rss-ootsa-kuullut-tasta
kaksi-aitia
mamma-mia
meidan-pitais-puhua
rss-murhan-anatomia
ootsa-kuullut-tasta-2
rss-nikotellen
rss-palmujen-varjoissa
terapeuttiville-qa
loukussa