Inga små och gulliga diminutiver i svenskan

Diminutivsuffix, en förminskningsform som gör betydelsen av ord mindre, finns i många språk men saknas i svenskan. Hör om vad vi gör vi istället och varför -is inte kan räknas som diminutiv.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Flera europeiska språk har suffix som går att lägga i slutet av ord för att skapa mindre varianter av ursprungsordet. Tyskan har till exempel -chen och -lein och italienskan -ino och -etto med flera. Men i svenska språket finns inget diminutivsuffix.

– Men att svenskan saknar diminutiv håller jag inte med om, vi har prefix som vi använder som diminutiver, som till exempel pytte, mini, mikro och de uttrycker också diminutiv, säger Henrik Rosenkvist professor i nordiska språk.

Språkfrågor om diminutiv

Hur definieras diminutiv?

Saknar svenskan diminutiv?

Hur skapas diminutiv i olika språk?

Är det en form av diminutiv att säga “prateliprata” eller “köpeliköpa”, eller vad är det för fenomen?

Är -is, som i bebis, föris, hemlis och grattis ett diminutivsuffix?

Har det funnits diminutivsuffix i svenskan förr?

Vad finns det för personnamn som är diminutiver?

Läs och lyssna mer om diminutiv och -is

Tjänis, knäppis och brallis; om suffixet -is i modern svenska uppsats av Gunlög Josefsson, professor vid språk och litteraturcentrum Lunds universitet från 2002.

Lista från Wikipedia på hur olika språk skapar diminutiv

Lista från Svenska akademien om namns ursprung och betydelse där det går att söka efter namn som är diminutiver

Krönika Formen som gör allt gulligt av Sara Lövestam, Språktidningen. (från 2019)

Språkkrönika: Mammis undrar var bebis nappis är av Karin Skagerberg, Dagens-Nyheter. (från 3 oktober 2021)

Språkvetare Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet.
Programledare Emmy Rasper.