Fågelsången gör det svårt att ta in den bistra verkligheten: Carina Holmberg, Dagö i Estland

Utrikeskrönikan 5 juli. 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Dagö, fredag

Jag reser runt i kusttrakterna i Estland. Trampar runt i estlandssvenska gamla hembygder och blickar jag ut över havet så är det Sverige som finns där långt borta.

Det är nu när sommaren är som vackrast, sommarblommor i praktfulla färger, solen glittrar i vattnet och på stränderna samsas fin ljus sand med vita rundade stenar.

Många jämför naturen här på Dagö med Gotland.

Jag söker minnen och historier som berättar om det som beskrivs som den stora flykten från Estland under slutet av andra världskriget.
Från hela Baltikum, Estland, Lettland och Litauen flydde över 37.000 människor i båtar över havet till Sverige för att komma undan kommunismen.

Många kom till Gotland och Stockholms skärgård.

80 år senare är minnet fortfarande starkt och berättelserna levande bland ättlingarna efter de som flydde. Många har fritidshus och tillbringar delar av året på markerna där föräldrar och far- och morföräldrar en gång levde. Men det tog nästan 50 år innan de kunde återvända och då var mycket förändrat.

På Dagö finns resterna av den sovjetiska ockupationsmakten kvar i form av nätverk av underjordiska tunnlar med små spaningstorn ovan mark. Jag kikar in men avstår att gå in en längre bit. Tunnlarna är inte säkrade och risken för ras överhängande.

Längre bort vid stranden finns ett bevakningstorn bevarat, det ser nästan ut som ett ovanligt högt fågeltorn - men här spanades efter båtar till havs och människor som ville fly - men det var svårt - längs hela stranden var hög taggtråd utrullad berättar min guide för dagen.
Livet under Sovjetunionens ockupation var hårt.

Jag klättrar upp i ett annat bevakningstorn lite längre bort. Det här är byggt i betong, inklämt mellan höga träd, svårt att urskilja från havet men utsikten är det inget fel på.

Det är vackert att blicka ut över havet och i solskenet, ackompanjerat av fågelsången är det svårt att ta in den bistra verklighet som hotade människorna.

Här över havet gick flykten innan taggtråden definitivt stängde möjligheten. Vuxna och barn, familjer och ensamstående tog vägen över havet i båtar av varierande skick och storlek. Man lämnade allt och riskerade mycket för en oviss framtid.

80 år senare är det en än gång Ryssland som står för den största oron här. Historien går igen menar människor jag möter och pekar på paralleller med Sovjetunionens ockupation av Baltikum efter andra världskriget och Rysslands invasion av Ukraina idag.

Drömmen då som nu är densamma - ett liv i fred och frihet.

Carina Holmberg, Dagö i Estland
carina.holmberg@sverigesradio.se