Kanske är han pedofil: Carrie Söderberg, Bangkok

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bangkok, måndag.

Planet har precis landat i Bangkok, det är tidig morgon och det råder viss förvirring bland passagerarna. Ska vi inte av nu? Vad är det som hänt?

Plötsligt släcks bältesknappen i taket och en ung man med tovigt ljust backpacker-skägg ställer sig genast upp och börjar rycka i bagageluckan.

“Sit down please, remain seated, we have security risk”.

Personalen låter stressad. Jag tänker att det kanske är ett sjukdomsfall, att vi snart får se någon stackare lastas av på en bår. Kanske ett dödsfall, hemska tanke.

Men så kliver två thailändska poliser ombord med allvarlig uppsyn iklädda de där osmickrande brungröna uniformerna som smiter åt. De går bestämt längs mittgången, och stannar till hos en äldre man. Han reser ensam, och jag såg honom redan i loungen på flygplatsen och tänkte den kanske inte så generösa tanken: Han ser ut som om han reser mycket i Asien – och inte för sol och bad.

Han förs ut av poliserna, lunkar fram i sina trekvartsbyxor med sliten midjeväska. Kameraryggsäcken har de också tagit.

Jag frågar den unge mannen bredvid mig som ofta reser till Thailand i jobbet och inte verkar särskilt förvånad: Är det här vanligt?

”Ja”, muttrar han. ”Du vet, pedofiler”.

Här ska förtydligas att det är oklart varför mannen fördes av flyget.

Men tankarna snurrar. Tv-programmet Gränsbevakarna har lärt mig en del om vad både tullen och polisen letar efter när de tar män som reser ensamma. Kamerautrustning, minneskort, ganska lite packning i övrigt – och klippkort till Sydostasien.

Fortfarande den del av världen där barn är mest utsatta för sexuella övergrepp.

Enligt organisationen ECPAT, som arbetar mot sexuell exploatering av barn, har teknologins utveckling gjort att det är lättare för sexförbrytare att planera sina resor, kommunicera med andra förövare, få tillgång till, producera och sprida material på barn, eller ta del i sexuella övergrepp via nätet utan att behöva lämna sina hem.

Samtidigt har det aldrig varit lättare att besöka stora delar av regionen.

I exempelvis Thailand har man slopat visumkravet för 93 länder, däribland Sverige, vars medborgare kan turista i landet i uppemot 60 dagar.

Det ger effekt – turismen är i år på god väg att återhämta sig till nivåerna innan pandemin.

Men i takt med att länder i Sydostasien försöker öka sin inkomst genom turism ökar också sexuella övergrepp mot barn.

Filippinerna och Thailand ligger fortfarande i topp men nya länder är på pedofilernas horisont: Vietnam, Kambodja och Indonesien.

Även de storsatsar på turismen. Nya mål ska nås, fler ska lockas dit.

Men det finns både välkomna och oönskade turister.

Tillbaka på flygplatsen. Det är dags att hämta väskan vid bagageband 10 i den gigantiska ankomsthallen, då jag ser jag honom igen, den äldre mannen från planet. Han är ensam. Poliserna ser jag inte längre till. Varför de tog honom har jag fortfarande ingen aning om, inte heller varför han släpptes.

Men jag lämnar flygplatsen med en obehaglig känsla, tänk om han var pedofil? Och den läskiga insikten att man inte vet vem som köper barn, det kan vara vemsomhelst. Kanske till och med den trevlige unge mannen som satt bredvid mig på flyget.

Carrie Söderberg, Bangkok.