Avsnitt 6: Nytt ljus på runstenarna

I Pilgrimspodden träffar vi en av Sveriges ledande runforskare som berättar om runstenar och vad de kan avslöja om livet under vikingatiden. Magnus Källström är docent i nordiska språk och verksam forskare vid Riksantikvarieämbetet och arbetar just nu med att sammanställa en vetenskaplig utgåva om runskrifter i Medelpad. Magnus blev intresserad av runskrift redan i tonåren och tyckte det var spännande att ”knäcka koden”, att kunna läsa och förstå runalfabetet. Förmodligen föddes runskriften redan vid tiden för Kristi födelse och uppstod som en variant av det latinska alfabetet som importerats till Nordeuropa. En av de tidigaste belagda runinskrifterna norr om Dalälven är den så kallade Forsaringen, som dateras till 900-talet. Ringen innehåller en lagtext och är förmodligen en edsring som användes på tinget. På 1000-talet uppstod en explosion av runstenar, främst i Mälarlandskapen. Förmodligen manifesterar de flesta av runstenarna övergången till den nya kristna tiden. I kustområdet runt dagens Sundsvall finns en påtaglig koncentration av runstenar. De flesta härstammar från 1000-talets första hälft, den tid då kung Olav började hyllas som helgonet Sankt Olav. Runstenarna finns nära de rikaste gårdarna och följer de centrala vattenvägarna, Ljungan och Selångersån. Ofta placerades de nära stranden så att de skulle kunna ses av de sjöfarande. I Medelpad finns 14 runstenar bevarade och ytterligare några runstenar är försvunna. Traditionellt har man räknat med att det har funnits 18 runstenar. – Men sannolikt fanns det ännu en runsten i Skön, så det ger sammanlagt 19 stenar. Dessutom kan det ha funnits åtskilliga stenar som vi inte har hittat, säger Magnus Källström. En av de försvunna runstenarna fanns vid Selångers gamla kyrka. Den försvann spårlöst på 1700-talet och alla ledtrådar är välkomna i jakten på att hitta den. Magnus Källström lyfter också fram personerna bakom själva ristningarna. En skicklig runristare vid namn Åsmund Kåresson står bakom ett stort antal runstenar i Uppland. Men den ålderdomliga runskrift han använder var vanlig i Medelpad och Magnus spekulerar i att Åsmunds ursprung fanns där. Runstenen i Attmar nära pilgrimsleden kan ha varit ett av Åsmunds ungdomsverk. De bevarade runtexterna utgör bara toppen av isberget, säger Magnus Källström. Runor användes i vardagen för att skriva korta meddelanden, inköpslistor och ordlekar. Man kan jämföra med vår tids sms och chatt – även det korta texter som oftast försvinner spårlöst. – Idag finns bara cirka 7000 kända runinskrifter i hela världen, och det måste vara en ytterst liten del av allt som en gång skrivits. Man skrev bland annat på trä, näver och djurben och ibland hittar man sådana fynd vid utgrävningar i medeltida stadskärnor. Exempel finns från Bergen och Trondheim. Det ökande intresset för pilgrimsvandringar kommer förhoppningsvis att leda fram till en ökad nyfikenhet även på runstenarna, till exempel utmed Sankt Olavsleden. säger Magnus Källström. – Runstenarna är fascinerande minnesmärken. På Frösön i Jämtland står Sveriges nordligaste runsten, som handlar om hur Jämtland kristnades. Den har likheter med den stora runstenen i Jellinge som berättar om hur Danmark kristnades under kung Harald Blåtand.