Det finns alltid en orsak att irritera sig på Sverige: David Rasmusson, Köpenhamn

Utrikeskrönika måndag 16 september

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Köpenhamn, måndag.

Vi har gjort det igen. Gjort det som vi svenskar enligt danskarna är allra bäst på: försökt införa förbud. Dessutom förbud där man kan finna spår av feminism, vilket genom danska glasögon gör det ännu mer svenskt.

För det har poppat upp en ny snackis här i Danmark, en snackis från ett kanske lite oväntat håll: årets svenska kyrkomöte. Mer specifikt den socialdemokratiska motion som skickats in till mötet om att sätta stopp för brudöverlämningar vid vigslar. Alltså när – oftast – pappan lämnar över sin dotter vid altaret.

Enligt motionsskrivaren, socialdemokraten Sara Waldenfors, en symbolik av kvinnan som omyndig och fadern som en garant för hennes oskuld. Och inte som det bör vara, två jämställda älskande som gemensamt går nedför altargången och genom livet.

Typiskt svensk åsikt med andra ord som kanske mest tack vare just sin svenskhet skapat debatt här i vårt västra grannland. Jag blev själv uppringd av danska P3 häromveckan där jag ganska yrvaket gavs uppdraget att försvara åsikten, som mer eller mindre alla svenskar nu antas besitta.

I ledarkolumner i har det rasats över förslaget och till och med Folketingets ordförande, Søren Gade från högerpartiet Venstre, har gett sig in i debatten. Den rutinerade politikern som själv fört två döttrar nedför altargången säger till tidningen Berlingske att man ”måste vara en svensk präst för att tro att jag ger bort mig dotter som en egendom bara för att hon går vid min sida fram till altaret”.

Prästen Sørine Gotfredsen skriver i samma tidning att tanken om att ta denna glädje från kvinnor är dumheter på en nivå som bara svenskar kan prestera.

Andra debattörer kan hålla med om att traditionen förvisso är patriarkal men att man kan bevara patriarkala traditioner utan att för den sakens skull adoptera förtrycket.

Vad som däremot brukar skrivas ganska långt ner i artiklarna, om än alls, är att Sverige och Danmark här har helt olika traditioner. I Danmark har kvinnor i generationer förts fram till altaret av sin far till en väntande brudgum, medan svenska kvinnor i hundratals år gått samma sträcka tillsammans med sin blivande man.

Men ändå. Så politiskt korrekt, så typiskt svenskt.

Det är efter tre års frånvaro som jag nu återvänder till Köpenhamns som Danmarkskorrespondent för Sveriges Radios räkning och jag kan redan nu konstatera att när det gäller danskarnas komplicerade förhållande till Sverige är det inget nytt under solen.

David Rasmusson, för P1 Morgon, i Köpenhamn.