Johan-Mathias Sommarström: Det är hos människorna som ljuset finns

Utrikeskrönikan 11 november 2024 hör Sveriges Radios korrespondent Johan-Mathias Sommarström.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Beirut måndag.

Bjud oss på en ljusglimt, på en strimma hopp, ty världens färger förlorar sin lyster genom dimmor av rök och betongdamm som bomber skapat. Vi behöver skratt, humor, värme och vänskap. Nu kanske mer än någonsin. För när allt är så dystert är det lätt att dras med, dras ner.

Här är ljudet av drönare konstant, explosionerna oregelbundna men kommer ofta, lukten av brandrök som en slöja i luften. I går dödades 21 i ett bombanfall, nio i ett annat och så håller det på. Det är som att mörkret inte vill ha konkurrens.

I Gaza dödades Yussef i helgen. Han spelade fotboll med några vänner, i ett område som enligt Israel skulle vara en ”humanitär zon”. Varken han eller hans familj har några kopplingar till militanta, att ens behöva förklara det om en 16-åring, men så är det. Han attackerades av en Israelisk helikopter. Hans syster Raghad som flera gånger varit med i radio var förtvivlad. ”Ge mig min bror tillbaka” skrek hon. Yussef, en av så många civila som dödats. Jag undrar, med tanke på det vi ser nu, vad som sker i vår omvärld, kommer vi inte skämmas om 10-15 år. Att vi lät det fortgå, att vi lät dödandet ske utan att agera.

Historien är full av händelser där omvärlden stod handfallen, inte visste hur den skulle agera eller åtminstone tillfälligt tittade åt ett annat håll, folkmordet i Rwanda, inbördeskriget i Syrien med sina tortyrceller och gasattacker, massakern och folkmordet i Srebrenica, förintelsen under andra världskriget, Rysslands annektering av Krim- det finns en lång lista på händelser där omvärlden inte med tillräckligt kraft sa STOPP och i vissa fall, efteråt yttrat de nu urholkade orden ”aldrig igen”.

Det som nu sker i Gaza är att ett helt folk tvingats från sina hem, av de som hittills dödats är minst 30,000 kvinnor eller barn. Om fem år, eller tio år, kommer vi tycka att det var ok att vi lät det fortgå, vi såg det ju, följde det i realtid så vi visste, ändå kunde ingen stoppa.

Det är mörkt i den här regionen nu, motsättningarna så stora. Viljan till samförstånd och kompromisser obefintlig. En person som jag träffade, hans föräldrahem har sprängts till ruiner sa att han på allvar förlorat hoppet om mänskligheten. Men är det verkligen så, för fortfarande finns krafter som bryr sig. Människor som osjälviskt värnar om andra- som Lea här i Beirut som hjälper de rättslösa afrikanska kvinnorna, eller nycirkus -killarna i Gaza som uppträder för barn i ruinerna för att ge en stunds flykt från kriget.

Även om tiderna är dystra och mörkret gror i människor är det också hos människor ljuset finns, hoppet, även om det kan vara svårt att se just nu.

Johan-Mathias Sommarström, Beirut
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se