Handel över havet 2000 år före vikingarna.

Bronsåldern står i fokus i dagens Vetandets värld, en period som förbryllat forskare så länge arkeologin funnits. Nu har forskare i Sverige och England, med naturvetenskapliga metoder som isotopanalyser, kunnat ge svar på kanske den största bronsåldersgåtan. Hur var det möjligt för människor här i Norden att redan 2000 år före vikingarna göra brons och bronsföremål? En teknik som krävde avancerade kunskaper. När arkeologin tar naturvetenskapen till hjälp finns chansen att få svar på gamla gåtor. En forskargrupp med arkeologen Johan Ling i spetsen har genomfört isotopanalyser och kemiska analyser av ett 70-tal svenska bronsåldersföremål för att få reda på varifrån kopparmalmen i dem är hämtad. Svaret på den frågan ger också ny kunskap om bronsålderssamhället. Det har länge funnits två skolor när det gäller den rika bronsåldern i Norden. Den ena har hävdat att det finns så stora kulturella likheter mellan bronsåldersföremål i Norden och dem i medelhavsregionen och i nuvarande Tyrolen, att det måste ha funnits kontakter däremellan. Den andra skolan har hävdat att kopparn till bronsföremålen sannolikt var bruten här i landet. Föremålen som hittats här måste hänga samman med de malmfyndigheter som finns här.   Nu vet man svaret på gåtan. En forskargrupp som leds av arkeologen Johan Ling från Göteborgs universitet, men där det också ingår geologer, fysiker och metallurger, har gjort analyser av de svenska bronsåldersföremålen och därefter matchat dem med de ”fingeravtryck” olika gruvor och malmfyndigheter har. Dessa fingeravtryck finns att hämta vid universitetet i Oxford, där doktor Zophia Stos-Gale och hennes medarbetare sedan 35 år byggt upp en databas på isotopnivå för olika gruvor och kopparmalmfyndigheter. Det visar sig att alla undersökta svenska föremål utom ett enda - en slaggbit - kommer från gruvor och malmfyndigheter från platser på Cypern, Sardinien, Iberiska halvön, Massif Central i nuvarande Frankrike, Tyrolen samt Brittiska öarna. Kopparn har transporterats hit och i utbyte har man skeppat tillbaka stora mängder bärnsten. Fram träder en bild av en tid då internationella kontakter över stora vatten var självklarheter, och det redan cirka 2000 år innan vikingarna gav sig iväg på sina färder.