På jakt efter den svenska ursprungsbonden.

Hur kom jordbruket till Skandinavien? Hur spreds idéerna? Nu visar ett samarbete mellan arkeologer och genetiker från Stockholms och Uppsalas universitet att de första bönderna i Sverige var invandrare från Sydeuropa, som levde sida vid sida med ursprungsbefolkningen. Det kan ha dröjt 1000 år innan jägar-samlarfolket som utgjorde våra stenåldersbosättningar beblandade sig med de nyanlända bönderna. DNA som man lyckats utvinna ur 5000 år gamla skelett visar hur befolkningen så småningom kom att förena sina gener, även om man än i dag ser tydligare odlargener i söder och mer jägar-samlargener i Norrland. Upptäckten och den teknik som användes för att få fram ett rikt genetiskt material från stenåldersskelett uppmärksammades i förra veckan av tidskriften Science. Betydelsen av publiceringen underströks av att representanter för tidskriften kom till Uppsala universitet för att vid en presskonferens presentera arbetet. I ett samarbete mellan genetiker och arkeologer har man med stor noggrannhet kartlagt fyra stenåldersindividers DNA från två olika kulturer; jägar-samlare från Ajvide på Gotland och ett skelett från en bonde i Västergötland. Jägarna-samlarna var de första att leva i Skandinavien efter istiden i en kultur som fått namnet gropkeramisk kultur. Ur de flata gravarna på Gotland har man funnit hundratals skelett, varav bara tre gick att använda för ändamålet. Gravarna gav i stället information om levnadsvillkoren för 5000 år sedan, och man finner redskap som harpuner, krokar och sältänder. I bondegraven i Gökhem hittar man helt andra vardagsting; andra redskap, samt bärnsten. Denna kultur kallas trattbägarkulturen och visar helt andra keramiska former. Vad forskarna visat är att jägare och bönder levt sida vid sida under kanske 1000 år utan att beblanda sig. Därefter har integrationen skett, till synes utan våldsamheter. Teorin att bönderna skulle ha fördrivit jägarna är fel. Deras DNA finns fortfarande i oss – mest i Norrland, Finland, Ryssland och på Orkney-öarna. Medverkande i programmet: Arkeologilektor Jan Storå, Stockholms Universitet; genetiklektor Anders Götherström och doktoranden Pontus Skoglund från Uppsala universitet.