Sophantering i den högre skolan.

Kärnavfall är ämnet för dagens Vetandets Värld. Inte bara slutförvaret ställer stora krav på eftertanke, det har inte minst händelserna i Fukushima lärt oss. Hur tas det svenska avfallet om hand när det är som mest radioaktivt, just när det plockats ur reaktorn? I Sverige mellanförvaras allt kärnbränsle i väntan på slutförvaring vid Svensk kärnbränsle AB:s anläggning vid Oskarshamns kärnkraftverk, CLAB. Bränslet som plockas ur reaktorerna, ungefär en femtedel varje år, transporteras till CLAB. Anläggningen i CLAB är bland de säkraste i världen, inget land mellanförvarar använt kärnbränsle i bassänger 40 meter under jord. Men säkerheten vid lagringen i kärnkraftverken är inte lika säker, det hävdar Björn Karlsson, professor i energisystem vid Linköpings universitet och före detta ordförande i reaktorsäkerhetsnämnden. Bassängerna kräver ständig kylning och ligger öppna i reaktorbyggnaden. Skulle kylningen upphöra kan man få problem så att explosiva gaser bildas. Själva reaktorbyggnaden är heller inte ett fullgott skydd menar Karlsson och inte alls att jämföra med den reaktorinneslutning där själva reaktorn finns. En skillnad med just Sverige är dock att vi har mellanlagringsanläggningen i Oskarshamn, så bränslet ligger aldrig mer än ett år i bassängerna och mängden bränsle är inte alls lika stor som den kan vara utomlands. Det finns kärnkraftverk i andra länder som har bränsle från 20 års produktion inne i reaktorbyggnaderna. Lennart Carlsson är chef för den enhet som sysslar med kärnkraftssäkerhet på Strålsäkerhetsmyndigheten han är dessutom ordförande i reaktorsäkerhetsnämnden. Han säger att frågan om bränslebassängerna nu diskuteras internationellt och att nya krav förmodligen kommer. - Det kommer ju bli en sak som industrin kommer att analysera närmare. Man måste försäkra sig om att kylningen fungerar även i extrema förhållanden, som den uppkomna situationen i Japan. Kanske skall man fundera på om man ska ha bränsle stående allt för länge i bassängerna, säger Lennart Carlsson.