Är hämnden ljuv?

Hämnden har funnits med människan i alla tider och är en grundpelare i många berättelser. Den finns också i vår vardag, både som realitet och i våra fantasier. Hur kommer det sig att vissa personer agerar på sin hämndlystnad och andra inte?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Planerar du hämnd – gräv två gravar” är ett ordspråk som förklarar hur destruktiv hämden är. Hämnd tenderar att förgöra den som hämnas och den som blir offer för hämnden. Suzanne Kaplan är psykolog och skrivit boken ”Hämnd eller uppgörelse”.

– Vissa har lättare att ta till hämnd eller fantisera om det. Dels kan man bära på en sårbarhet från tidigare i livet, att man blivit nedtryckt av föräldrar eller mobbad i skolan. Man bär på en revanschlystnad och då är man beredd att trycka till den som kränkt en på något sätt, säger hon.

Hon säger att kärnan i att vi så lätt dras till hämndfantasier är att vi är väldigt känsliga för att inte känna oss i balans med oss själva. Vi reagerar lätt på småsaker utan att tänka. Det kan vara på jobbet och i relationer. Hämnden må vara ljuv i stunden men i det långa loppet löser den ingenting.

– Det är en kortvarig tillfredställelse, inget permanent som gör att man mår bättre. Det finns den klassiska idén: När man väl hämnas finns det dåliga kvar. Hämnden är inte lösningen på det ursprungliga problemet, säger filosofen Karim Jebari.

Han nämner också vikten av att förstå skillnaden mellan straff och hämnd.

– Det är en viktigt filosofisk poäng. Hämnd är alltid personlig, medan ett straff är opersonligt. I ett rättsystem finns ingen personlig relation mellan domaren och den straffade, säger han.

Gäster i programmet: Karim Jebari, filosof, Suzanne Kaplan, psykolog och Amir Rostami, kriminolog.

Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman