Gershwins Rhapsody in Blue - ett experiment inom modern musik
Klassikern15 Marras 2016

Gershwins Rhapsody in Blue - ett experiment inom modern musik

Det är den 12 februari 1924 och det är konsert på Aeolian Hall på 43:e gatan i New York. Ett nytt kapitel i musikhistorien, säger en besökare efteråt. Rhapsody in Blue hörs för första gången.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

På konserten är det knökfullt och på plats finns musikaliska mästare som Rachmaninoff, Kreisler, Stokowski, Heifetz - vissa tycker sig se Stravinskij i publiken.

Konserten heter An experiment in Modern Music. Det är en lång och omfattande konsert - och efter 33 nummer, när alla är som tröttast, med en ventilation som är trasig och musik som låtit rätt enahanda, sätter sig den 26-årige sångskrivaren och musikalkompositören George Gershwin vid pianot. Han ska spela det näst sista stycket på programmet. Bandledaren Paul Whiteman höjer taktpinnen - Palais Royale Orchestra är beredda. Rhapsody in Blue hörs för första gången.

Den här dagen, för runt ett sekel sedan, klev jazzen definitivt in på den klassiska musikens område. Eller om det var tvärtom...

För oss, nu, känns jazzharmonier i klassisk musik naturliga. Men då var det annorlunda vilket man faktiskt kan höra när Rhapsody in Blue drygt tio år senare arrangerades om för en symfoniorkester. Om vi lyssnar på en av de inspelningar som genom åren varit den mest spelade, där Erich Kunzel leder Cincinnatis symfoniorkester, hör vi att allt blivit rakare, stramare och inte så många glidningar i tempo och frasering.

Men då Gershwin och Whiteman själv framför Rhapsody in Blue hör vi redan under den här första minuten hur det drygt två-oktavsstora glissandot, tar ut svängarna mer, hur klarinetten nästan skrattar åt sig själv och sitt läte, hur rytmen helt enkelt har flera och kraftiga jazziga betoningar. Accenterna är tydligare.

George Gershwin och Paul Whiteman hörs i inslaget i en inspelning från 1927. Den där speciella, nästan gnäggande inledningen där på 20-talet kom fram under repetitionerna då Whitemans klarinettist Ross Gorman skojade lite och Gershwin hakade på direkt. Gör så där på konserten också, sa han, "waila" så mycket som du kan.

Rhapsody in Blue blev en succé direkt. Under de tre första åren mellan 1924 och 1927 hade Whitemans band spelat den 84 gånger och sålt en miljon plattor.

Men vägen dit var lite krokig. Gershwin och Whiteman hade faktiskt talat om en jazzkonsert under flera år, men när plötsligt en konkurrent också skulle ha en stor jazzklassisk-konsert där i New York satte arbetet i gång på allvar.

Så runt jul, med bara fem veckor kvar, satt Gershwin på ett tåg till Boston och, som han sa, hörde musik i alla stökiga ljud. Rytmerna från stålet, hjulen mot rälsen, och vagnarnas krängande blev till ett musikaliskt kalejdoskop. "Plötsligt såg jag hur jag skulle konstruera allt och en massa idéer som jag redan hade kunde smältas samman och då skildra nationen Amerikas självkänsla och vårt galna storstadstemperament. När jag kom fram till Boston hade jag en struktur på stycket."

Gershwin själv talade mycket om just Amerikas själ, men många gånger nämner man Rhapsody in Blue som ett porträtt av New York.

Det finns hela fem grundversioner och det som skiljer dem åt är till exempel om det är med jazzorkester eller symfoniorkester. Samtliga versioner finns i flera olika inspelningar - några svårfångade, andra snabbt tillgängliga.

Trots klarinetten i början är det ju ändå ett verk för piano och orkester.

Namnet Rhapsody in Blue berodde just på att man var tvungen att skriva musiken snabbt. En konsert för piano och orkester skapar förväntningar på ett flersatsigt verk där olika teman jobbar mot och med varandra. Men en rapsodi behöver inte stöpas i en välkänd form. Det ger kompositören möjlighet att leka mera med formen och lägga in fler improvisationer och arbeta mera med starka kontraster.

I Rhapsody in Blue finns just en lösare struktur där solopartier snabbt övergår i breda symfoniska delar.

Rytmerna är sen en underbar blandning av jazz från alla håll. Kubanskt, charleston, ragtime och sedan sångbara delar som kunde vara både från opera och populära visor. Tio år senare skrev Gershwin operan Porgy and Bess. Där hade blandningen förfinats ytterligare.

Vad Rhapsody in Blue har bevisat, bland mycket annat, är att det populära och det seriösa kunde förenas. Och det blev tydligt att konstmusiken kunde hämta inspiration från jazzen och inte bara från folkmusiken som tidigare. Förut hade jazzen och den klassiska musiken i princip bara hälsat på hos varandra och artigt konverserat.

Men Gershwins musik gjorde mer än så. Han smälte samman sätten att spela i en enda klang.

Konsertrubriken då, den 12 februari 1924, var "Ett experiment inom modern musik". Nu är experimentet en klassiker.

Per Feltzin
per.feltzin@sverigesradio.se

Musiken i inslaget är främst från de två inspelningarna gjorda 1924 och 1927 plus den med Erich Kunzel och Cincinnatis symfoniorkester.

Jaksot(486)

Syd Barrett - berättelsen om Pink Floyds grundares musikaliska hjärna

Syd Barrett - berättelsen om Pink Floyds grundares musikaliska hjärna

Syd Barrett var en av rockbandet Pink Floyds grundare. Han blev kickad från bandet sent 60-tal och försvann in i missbruk. Frilansjournalisten Lars Bryngelsson berättar om en man vars musikaliska hjär...

28 Elo 201010min

"Häxan och lejonet" av CS Lewis – ta steget in i garderoben

"Häxan och lejonet" av CS Lewis – ta steget in i garderoben

Barnboken Häxan och lejonet av CS Lewis skrevs 1950 och kom på svenska i översättning av Birgitta Hammar strax efter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Författaren Clive Staples Lewis - me...

22 Touko 20109min

"Red Road" - att se på livet genom en övervakningskamera

"Red Road" - att se på livet genom en övervakningskamera

Den brittiska regissören Andrea Arnold slog igenom i mitten av 00-talet med filmen "Red Road" , ett handhållet hämnddrama i Glasgows utkanter. Katarina Wikars slår ett slag för att Andrea Arnold. . Ly...

15 Touko 20109min

"Carnegie Hall" - dubbelt berättande och klassisk musik

"Carnegie Hall" - dubbelt berättande och klassisk musik

Att musiker spelar sig själva på film är vanligt, att de blir intervjuade i dokumentärer är ännu vanligare. Men regissören Edgar G. Ulmer placerade en fiktiv historia inne i ett verkligt konserthus. L...

21 Huhti 20108min

Charlotte Rampling - en djävel på att illustrera kvinnor som inte är vad de ser ut att vara

Charlotte Rampling - en djävel på att illustrera kvinnor som inte är vad de ser ut att vara

Det finns en brittisk skådespelerska som prisats och hyllats i decennier: Charlotte Rampling. Hon fick sitt genombrott 1974 i filmen Nattportiern. De mest mediokra projekt lyfter när Rampling gör sin ...

27 Joulu 20089min

"Fräls oss ifrån kärleken" - Suzanne Bröggers kärnfamiljskritik

"Fräls oss ifrån kärleken" - Suzanne Bröggers kärnfamiljskritik

Cecilia Blomberg har läst om en bok som handlar om kärnfamiljen - och som trots att den skrevs i början på sjuttiotalet fortfarande känns som ett viktigt inlägg i debatten om kvinnans plats i samhälle...

11 Loka 20089min

Suosittua kategoriassa Yhteiskunta

sita
olipa-kerran-otsikko
ihme-ja-kumma
kaksi-aitia
siita-on-vaikea-puhua
i-dont-like-mondays
uutiscast
poks
gogin-ja-janin-maailmanhistoria
antin-palautepalvelu
kolme-kaannekohtaa
mamma-mia
rss-murhan-anatomia
yopuolen-tarinoita-2
aikalisa
loukussa
meidan-pitais-puhua
rss-palmujen-varjoissa
naakkavalta
ootsa-kuullut-tasta-2