Värdet av ett språk: Björn Djurberg, Zhangjiakou

Utrikeskrönika 29 december 2021

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Zhangjiakou, onsdag.

Där jag funderar kring värdet av ett språk.

Den senaste tiden har jag börjat läsa koreanska.

Inte sådär superambitiöst, men ändå relativt målmedvetet.

Jag hade nämligen nyligen lite ledig tid att ta ut, så då passade jag på att anlita en lärare som jag tänkte skulle få ut mig på banan.

Erfarenheten har varit bitterljuv.

Dels för att jag tycker att det är rätt svårt. Så, ibland tar frustrationen överhanden, när jag som vuxen man reduceras till att kommunicera likt en treåring.

Men också, likt en treåring, kan jag bli otroligt stolt över att kunna uttrycka banala saker som ”det är kallt ute”, eller ”jag dricker mjölk, varje dag.”

För visst finns det en grundläggande glädje i att lära sig nya saker.

Men, som i det här fallet blandas med en insikt att jag endast skrapar på ytan. Eller, i bästa fall, lägger en grund för framtida framsteg.

Mina lektioner i koreanska har däremot lett till förnyat intresse och kanske lite mer förståelse för allt som är koreanskt.

För språk kan ju vara mer än bara syntax och tidsadverbial.

Det kan också vara kultur och kommunikation på en djupare nivå.

Och det har fått mig att reflektera kring kinesiskan, som jag har levt med i drygt tio år nu och som jag ändå kommit att behärska relativt väl.

Och kinesiskan har såklart varit ovärderlig i mitt jobb som korrespondent här i Kina.

Vad hade jag tyckt, trott och rapporterat utan de språkkunskaper jag har? Hade det gjort skillnad?

Antagligen.

Men också, om jag vänder på det. De flesta kineser talar främst olika dialekter av kinesiska.

Även om till exempel engelska länge varit obligatoriskt i skolan, så är skillnaderna stora mellan stad och landsbygd och fortfarande talar förhållandevis få bra engelska, eller andra utländska språk.

Och kanske har toppen nåtts, då det finns tendenser att Kina vänder sig inåt, både språkligt och kulturellt.

Hur kommer det påverka kommunikationerna med omvärlden?

Det är sånt jag funderar över, samtidigt som jag tampas med att greppa ytterligare en koreansk böjning av verbet ”att vara”.

Visste ni förresten att det finns två siffersystem i koreanskan?

Björn Djurberg, Zhangjiakou
bjorn.djurberg@sverigesradio.se