Med GPS till kriget: Maria Persson Löfgren, Lviv

Utrikeskrönikan 26 september 2022.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Lviv måndag

Det var redan mörkt när jag körde in i Lviv igår kväll efter drygt sex timmars bilkörning från Warsawa i Polen.

Jag gillar att hålla mig på jorden, med flyget missas mycket.

Så att köra bil eller ännu hellre åka tåg är oslagbart.

Nu var det dock inte min bil utan en för mig helt okänd, som skulle stå parkerad vid flygplatsen. En trevlig taxichaufför visade vägen, han visade sig förstås vara från Ukraina och sa lugnande till mig, allt kommer bli bra, allt kommer ordna sig. Det kändes tryggt.

Bilen en automatväxlad, dieselbil, som en säker traktor, hade förstås GPS, alltså en inbyggd karta. Bra tänkte jag, som inte lyckades få min mobil att koppla in sig i bilens system. Men det fanns ju som sagt inbyggt.

Första gången jag körde långt med en GPS var för över tio år sen, också i Polen, med min gamle far. Han som gammal orienterare tyckte det var dumt med sån där GPS när det finns kartor och det skulle visa sig att han hade rätt. Vi hamnade ständigt i återvändsgränder där en envisa rösten sa Vänd så fort det går. Vägar slutade ute på fält. Men det var då det tänkte jag, nu är ju navigeringssystemen mycket bättre.

En engelsk röst uppmanade att hålla lite vänster om 50 meter, framför mig låg en rondell och något lite vänster kunde jag inte hitta, så jag körde lite på måfå ut från flygplatsen och tänkte att navigeringen nog skulle komma igång sen.

Det gjorde den inte, för sen den sattes in i bilen har otaliga nya motorvägar byggts i Polen och bilens GPS verkar ha missat det.

Tur jag har pappas lokalsinne, han hittade överallt även om vi som barn brukade skoja om typiska "pappavägar" så kom vi alltid fram till målet.

Större delen av vägen genom Polen är ju motorvägar och det går rätt bra att navigera genom att följa vägskyltarna och sin inre kompass, den sa Go East.

När jag blev osäker såg jag mig omkring och så länge det var mycket bilar med ukrainska registreringsskyltar, så kändes det som om jag var på rätt väg. Det var minibussar, Lexusbilar och bilar med hästsläp som åkte längs min väg, men framförallt långtradare, tankbilar och lastbilar med propangas.

När vi närmade oss gränsen bunkrades diesel på den polska sidan.

Redan flera mil från gränsen stod långtradarna i kö i dikesrenen. Här måste de vänta i flera dygn, samma sak på den andra sidan milslånga köer av långtradare på väg ut ur Ukraina. Men intressantast ändå den stora mängden på väg in och jag undrade särskilt över de som fraktade in nya personbilar.

För här rasar ju ett krig - men i centrum av Lviv verkar det långt borta. Klungor av unga sjöng ukrainska sånger eller promenerade mellan kaféer och barer. Utegångsförbudet börjar först vid 23 och upphör klockan 5 och flyglarmen kommer sällan nu. Då går det nästan att glömma bort kriget för en stund - och det är nödvändigt för att orka fortsätta kämpa, sa en ung kille till mig som stod och sjöng.

Maria Persson Löfgren, Lviv
maria.persson_lofgren@sverigesradio.se