Om episode
”Jag vet inte om jag är en slow learner eller late bloomer” Johan och Roger träffas en grå och blöt söndag och firar att Roger blivit tonåring med att spela in ett avsnitt. Vi pratar om meditation och krav på mirakel, om högljudda suckningar när det inte blir som man vill, om att vänja sig vid sakernas tillstånd, om hur bilden av oss själva förändras kontinuerligt i nykterheten, om hemliga rum inuti oss, om att inse att man har haft fel om precis allt, om sanningar som skapas i vår barndom, om djupt inbankade alkoholistiska logiker, om vikten av att få sanningsenliga bilder av oss själva och hur det var förut, om irriterande karaktärsdrag som går igen i familjen, om att vara tacksam för att bli uppmärksammad på sina dåliga egenskaper, om när hela livet är en försvarsställning, om att försöka rikta strålkastaren på någon annan när man har gjort fel, om att det är en superkraft att kunna be om ursäkt, om det perfekta sättet att fira sin 13-årsdag, om bowlingsarger som ger stöd och riktning, om att vara kvar och trivas på samma arbetsplats i 11 år och om att ha nykterhet som motor för att utveckla oss själva. Vi avrundar samtalet med en fråga om det finns någon därute som har några gamla föreställningar ni behöver släppa taget. Johan har tydligen inga. Eller?