Om episode
”Tacksamhet är vägen till frihet” Johan håller ett samtal helt på egen hand. Inte med sig själv som tur är utan med Per-Olof Mårtensson, som har varit nykter i 27 år. Vi pratar om att skriva böcker fast man inte kan, om att komma i kontakt med alkohol redan vid 4-årsåldern, om att gestalta sin barndom i Södertälje, om att ha anknytning till pappa genom alkoholen, om att tåla mest alkohol av alla genom sockerbitar och träning, om att få en 75:a i veckan efter en värvning till Sorunda, om att alkoholen hela tiden har eskalerat, om att söka hjälp för drickandet och få benzodiazepiner utskrivet för ångest, om att aldrig bli bakfull och se det som ett tecken på att dricka, om att den blyga Tomaten försvann med alkohol, om Sveriges roligaste folksjukdom, om preskriberade dåliga idéer som var bra då, om att bli jagad av sin egen bror som var socialsekreterare, om att hänga filtar för fönstren och sova i badkaret, om att vara öppen med alkoholen men dölja pillren, om att bli osams med terapeuten på första dagen av behandlingen, om att inte kunna börja med steg 11, om att försöka rymma från behandlingshemmet mitt i vintern utan skor, om dynamit i lägenheter och amfetamin i dammsugaren, om att reta sig på alla med lång nykterhet, om att komma i kontakt med trauman efter 20 års drogfrihet, om att Gud är Gott Utan Droger, om Trygga Klassen, förebyggande arbete och filmer om mobbing, om vikten av att vara nykter själv för att kunna jobba med andra, om att gå från skamerfarenhet till yrkeserfarenhet och om lotusblomman som växer i det grumliga med blad som skyddar mot smuts. Vi avrundar samtalet med att konstatera att de människor som ”stod i vägen” för oss i det aktiva kanske är de som till syvende och sist har räddat våra liv. Våra nyckelpersoner. Och att det inte behövs så många interaktioner med människor för att vi ska förändra liv, våra och andras. TACK P-O för ett fantastiskt fint samtal!