Maureen Sullivan var bara tolv år gammal när hon anförtrodde sin lärare att hennes styvfar utsatte henne för våld och sexuella övergrepp. Aldrig i sina mörkaste mardrömmar hade hon kunnat tänka sig att det skulle bli hon själv som straffades för det.
Inom tjugofyra timmar togs Maureen från sitt hem och sin älskade farmor och skickades till Magdalenahemmet i New Ross, Wexford, som drevs av nunneorden The Good Sheppherds. Hon fick höra att hon skulle få utbildning där, men i stället fråntogs hon de få ägodelar hon hade med sig och sattes i tvångsarbete. Hon fick tvätta kläder och skrubba golv under inhumana och obevekliga förhållanden. Förbjuden från att tala, knappt försedd med tillräckligt med mat och ofta nekad vatten att dricka blev barnet skoningslöst misshandlat av nunnorna och gömdes undan i en underjordisk tunnel när statliga inspektörer var på besök. Ingen kunde tillåtas bevittna de grymheter som nunnorna utsatte henne för.
I den hjärtskärande skildringen Tolv år och inspärrad i ondskans kloster berättar en orädd Maureen om sin plågsamma resa från ett monstruöst våldsamt barndomshem till ett kallt och brutalt Magdalenahem, och hennes långa, desperata kamp för frihet och rättsskipande.
