Turkisk tvångsförvaltning och utmanande annonsblockering

Vi har träffat reporter på tidningen som EU-partnern Turkiet tvångsförvaltar. Kritik mot SVTs råd för att ge reportrar mer inkluderande språk. Och om tidningarnas digitala mardröm annonsblockerare.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

EU:s partner sätter tidning under tvångsförvaltning
Situationen kunde inte blivit mer symbolisk än när statsminister Stefan Löfven i tisdags informerade Riksdagen om EU:s nya flyktingavtal med Turkiet. Det hade då bara gått fyra nätter sedan turkiska kravallpoliser med skärbrännare forcerade den stålgrind som skyddade den regeringskritiska tidningen Zaman i Istanbul. En polisräd som med sitt brutala våld tydligt visar att Turkiets regering fullständigt struntar i fri och oberoende press.

För landets journalister är läget nu alarmerande och inte blir det bättre av att EU, med det nya avtalet i handen, kraftigt försämrat sina möjligheter att pressa på för en förändring i Turkiet.

Redan i oktober kunde du i vårt program höra ett reportage om hur dåvarande chefredaktören för just tidningen Zaman förföjdes av dom turkiska myndigheterna. Bara timmar efter den intervjun togs han till domstol för nya anklagelser.

Vi bad frilansjournalisten Tomas Thorén att återvända till tidningen för att prata med reportrarna som nu tvingats bli en del av regeringens propaganda. Han börjar på chefredaktörens kontor – bara timmar innan polisens med tårgas stormade redaktionen.

Annonsblockerare – lösningen som skapar problem
Sajter som ser ut som en plottrig mögelost med julgransblinkande casinoannonser och bilar i naturerotiska miljöer. Ja, vi vet hur det brukar se ut på våra nyhetssajter. Annonserna pockar påträngande på uppmärksamhet och ibland tar de över hela skärmen.

Fler och fler – särskilt dom unga – har tröttnat och hittat ett motmedel: Reklamblockering, så kallade adblockers, som helt enkelt sorterar bort annonserna från sajterna. Problemet är bara att den lösningen sabbar mediehusens redan hårt trängda ekonomi, och i längden möjligheterna att göra journalistik.

Karin Hållsten har ägnat veckan åt dilemmat och började med att haffe några reklamtrötta 20-åringar på stan.

Föreskriver SVTs språkråd en viss världsbild?
Efter en liverapportering från skolattacken i Trollhättan förra året fälldes SVT Nyheter av Granskningsnämnden. Detta efter att ha sagt att gärningsmannen valde bort ”helsvenska barn” när han bland eleverna sökte sina offer. I beslutet klandrades SVT för att befästa fördomar om vem som är svensk.

Det här fick stor uppmärksamhet då, men mindre uppmärksamhet har getts åt dom språkråd som SVT Nyheter tagit fram efter fällningen.

Det fyra sidor långa dokumentet beskrivs som “tips och språkråd för att ge våra journalister ett stöd i vardagen med mångfaldsfrågorna.” Och utgångspunkten är att “människors ska få definiera sig själva.”

Men frågan är hur vi och SVT:s reportar egentligen ska förstå dom här språkråden. Som principiella resonemang eller bara enskilda exempel?