Barnens rop,Bris‑siffror, vrede och en personlig berättelse

Hej och hjärtligt välkomna jag vill prata rakt från hjärtat som om jag satt bredvid dig. Jag är trött på när folk bokar in sig för inspelning och sen avbokar i sista sekund, när jag lägger ner tid, pengar och engagemang på något jag gör på fritiden utan ersättning. Jag berättar om hur jag bokar lokal, köper utrustning ur egen ficka och blir besviken när människor inte hör av sig i tid det sliter på både energi och hälsa.

Jag delar också min personliga kamp sjukdomshistoriken, kommande undersökningar och jobbar hårt för att podden ska fortsätta finnas fritt för alla. Jag vill verkligen att ingen ska behöva betala för att ta del av andras berättelser podden ska vara tillgänglig för den som behöver känna sig mindre ensam.

Sen blir det allvarligt. Jag går igenom Bris årsrapport och blir ledsen och förbannad över situationen för barn i Sverige: 62 935 kontakter 2025 tiotusentals oroliga barn. Barn som ringer om att föräldrarna inte har råd, barn som är rädda att förlora hemmet, barn som går hungriga. Fördelningen visar mängder av sms, chattar, telefonsamtal och mail som vittnar om djup utsatthet.

Jag ifrågasätter också politik som straffar barn hårt tanken att skicka trettonåringar till fängelse skrämmer mig. Vad hjälper det? Jag pratar om alternativa vägar struktur, stöd, närvaro från vuxna, organiserad verksamhet, vuxna som bryr sig inte fängelse. Vi måste satsa på barnen, inte straffa bort framtiden.

Det här blir också en bredare reflektion över samhälleliga prioriteringar välfärd, skatter, maktstrukturer och hur pengar ofta hamnar hos de få. Jag tar upp att sjukvård, mediciner och trygghet ofta beror på det system vi har och varför det är så viktigt att värna om det.

Jag avslutar som alltid med en enkel uppmaning: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Kärlek och respekt och läs Bris rapport om du vill förstå mer. Tack för att du lyssnar och för att du finns där ute. Kingeling!