Evighetsdebatten om sommar- och vintertid: Erika Gabrielsson, Helsingfors.

Utrikeskrönikan 7 november 2018.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Helsingfors, onsdag.

Ett av mina favorituttryck lyder: Inte är det lätt, inte. Det handlar oftast om att det finns situationer då inget duger, hur man än gör. Så verkar det vara då det gäller Finland och det här med sommartid och vintertid.

Var ska jag börja? Jo, förra vintern började kollegor i Sverige höra av sig med frågor om varför just finländarna har så mycket emot att ställa om klockorna två gånger om året. Jag insåg inte alls först att det här var något uppseendeväckande, jag är så van vid de årligt kommande debatterna om hur jobbigt det är.

Orsaken till att frågan uppmärksammades var givetvis att Finland hade börjat driva frågan om sommar- och vintertid på EU-nivå och nu vet vi att medlemsländerna i framtiden ska få bestämma hur de vill göra med tidsomställningen.

Oavsett vad Finland kommer att välja är frågan verkligen het här: önskar finländarna i framtiden vara i samma tidszon som Sverige eller Baltikum? Om detta tvista, ja – alla.

Debatten har varit livlig i exempelvis i Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat. Det handlar om att vara strikt för eller emot, vill man ha mer ljus om morgnarna eller kvällarna; om en extra timme ljus en decembermorgon eller en extra timme ljus om kvällarna på våren.

Allt ställs mot allt i debatten. För mig känns det som om att få frågan om jag vill ha en bakelse till frukost eller middag, ja tack -helst båda är mitt svar, med all respekt för att de finns de som av olika orsaker påverkas och mår dåligt av tidsomställningen.

En åsikt i en lördagsupplaga av Helsingin Sanomat gör gällande att det finns en klar risk med att vara i samma tidszon som Sverige, att svenskarna då inte bara skulle komma ifatt oss på det enda plan där vi är före – alltså i tid – utan att grannarna i vårt västra grannland till råga på allt skulle få njuta längre av ljusa kvällar, närmare bestämt i en hel timme, tycker skribenten.

En annan skribent i samma tidning påpekar att finländarna är ett aktivt stugfolk som speciellt sommartid flitigt åker ut till sommarstugor. Om Finland väljer mindre ljus om kvällarna, innebär det begränsade möjligheter att ”syssla kvällstid med sådant som hör till stugliv”, enligt skribenten. För en stadsälskande korrespondent som pysslar med stugliv uppskattningsvis två gånger per sommar, är det här en helt ny infallsvinkel.

Just detta med att vara ute, plocka svamp och bär, är ett argument som jag har sett flera gånger under debatten. I min själviskhet har jag främst tänkt på hur perfekt det passar mig att flyga från Helsingfors klockan 08 till Stockholm och vara framme – tadaaa – klockan 08! Jag älskar att känna mig supereffektiv och jublar varje gång över att vinna en timme (ja, jag vet att jag förlorar timmen då jag flyger hem igen).

Jag har svårt att tro att jag skulle få samma effektivitetsboost på holmen; jag är en erkänt lat stugpysslare som hellre agerar moralisk ledare då det handlar om kroppsarbete på stugan. Inte ens extra ljus kan bota mig på den punkten.

Erika Gabrielsson, Helsingfors.
erika.gabrielsson@sverigesradio.se