Den andra kvinnan: Ekots Claes Aronsson, London.

Utrikeskrönikan 5 december 2018.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Min flickvän är inte den svartsjuka typen men det finns en kvinna som hon tycker stjäl lite väl mycket av min tid. Om jag råkar nämna hennes namn, vilket jag ofta gör, över middagen då vi äntligen fått lite lugn och ro på någon trevlig Londonrestaurang blir jag snabbt tystad. "Kan vi inte prata om något annat?" Jag tänker ofta på hur länge det här ska hålla i sig. Kanske är det över redan om en vecka. Vi får se. Det ryktas att kvinnan är på väg bort, men det har det gjort så många gånger sedan hon blev en viktig del av mitt liv sommaren 2016.

Jag har aldrig tillbringat så mycket tid med henne som under de senaste veckorna. Det var nästan skönt när hon åkte till Argentina i helgen, det tyckte både jag och min flickvän. Vi hann både med att ta en långpromenad i Regents Park och baka till adventsfikat. Vi vet att det är lugnet före stormen. Bara du är helt ledig på min födelsedag på måndag kväll så får du göra vad du vill fram till dess, säger min flickvän.

Det händer att jag drömmer om den andra kvinnan, stressfulla drömmar. Senast slutade det med att jag tappade bort henne och missade chansen att få prata med henne. Hur står du ut hade jag velat fråga? Hon får den frågan i bland har jag sett, och hon svarar alltid att det är ointressant hur hon mår. Jag minns en gång när hon var förkyld och tappade rösten när hon skulle hålla tal. Alla hånade henne och beskrev henne som svag, när hon i själva verket måste vara det starkaste som funnits på länge i Storbritannien. Ingen annan hade fortsatt att hålla det där talet.

Hon är envis och arbetsam. Stryktålig och lojal. Så lojal att hon ger sitt yttersta för att genomföra saker som hon inte ens vill ska hända. Många beundrar henne för det. Det är kanske just de här egenskaperna som gör att hon inte alls kommer att försvinna från våra liv om en vecka, inte ens om hon blir förnedrad av sina kollegor, vilket alla tror. De flesta skulle ha flytt fältet i så fall men med den här kvinnan vet ingen säkert.

Jag vet inte vad min flickvän hoppas på. Försvinner en kommer det alltid någon ny. Åtminstone här i London. Det är som en drog som det inte går att få nog av. Spelet, spänningen, striden.

Det blåser historiska vindar i Storbritannien. Det är lätt att glömma bort att det viktigaste som finns i livet faktiskt inte sker i parlamentet i Westminster.

På måndag kväll ska jag äta födelsedagsmiddag med min flickvän utan att nämna Theresa Mays namn.

Claes Aronsson, Londonkorrespondent
claes.aronsson@sverigesradio.se