Varför pratar ingen mandarin i Kina? Ekots Hanna Sahlberg, Peking.

Utrikeskrönikan 21 december 2018.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Peking, fredag.

Ibland får jag brev från lyssnare, oftast mycket trevliga. Som brevet från Per: Vad är förklaringen till att ni inte använder mandarin för språken som talas i Kina? var hans fråga.

Och det där med vilket språk som egentligen talas i Kina är intressant. Kinesiska som lärs ut i kinesiska skolor idag kallas putonghua – rikskinesiska. En anledning till att rikskinesiska i skolan betonas väldigt mycket är naturligtvis att de flesta i Kina inte har det som modersmål. Så man skulle kunna göra sig lustig och säga att kinesiska är ett främmande språk för kineser. Enligt en officiell uppskattning för några år sedan hade runt 20 procent rikskinesiska som första språk. Rikskinesiska är alltså en standarddialekt konstruerad från modern pekingdialekt och talas på TV, på arbetsplatser och i skolor. Bland yngre personer är det vanligare att ha rikskinesiska som första språk, och andelen ökar.

På kinesiska kallas den största språkgruppen här i Kina hanyu, "hanfolkets språk". Det är ganska förvirrande, för det så kallade hanfolket talar många olika dialekter, en del mer olika varandra än vissa europeiska språk sinsemellan.

Skriftspråket är det som egentligen hållit ihop det kinesiska kulturområdet under tusentals år. Det kallas zhongwen – som skulle kunna översättas med "skriftspråket i Mittens rike" eller centralspråket. Men det var först under kommunistregeringen som de flesta i Kina blev läs- och skrivkunniga.

Det finns ingen definitiv koppling mellan hur kinesiska skrivs och hur det talas. Du får alltså inte så mycket hjälp av att kunna tala när du ska skriva, och vice versa. Skriven kinesiska är ett begreppsspråk som kan läsas och förstås utan att läsaren behöver kunna samma talspråk som den som skrev. Det kan vara besvärligt, men har å andra sidan gjort kinesiska skrivtecken användbara även för koreansktalande, japanstalande och vietnamesisktalande – alltså talspråk som inte är släkt med kinesiska.

Och så mandarinerna. Ordet mandarin lär komma från malaj och nådde Europa på 1500-talet genom portugiserna som hade kolonier i Asien. Mandarin betydde ämbetsman och blev européernas namn både på de kinesiska kejsarnas högre tjänstemän och på språket det talade sinsemellan. Ett historiskt föregångsspråk till dagens rikskinesiska alltså. Men de så kallade mandarinerna skulle knappast godta vårt sätt att tala och skriva i Kina idag, och att blanda in dem när man beskriver dagens kinesiska gör knappast någon klokare.

Mandarin har överlevt i engelskan som en lös beteckning på nordkinesiska dialekter. Men för mig är den enda mandarin jag befattar mig med den lilla orangea som jag plockar ur fruktkorgen.

God jul från Peking, önskar Hanna Sahlberg.
hanna.Sahlberg@sverigesradio.se