Avskedskrönika: Palmira Koukkari Mbenga, Stockholm.

Utrikeskrönikan 27 december 2018.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, torsdag.

Jag gör mina sista dagar som utrikeskorrespondent. Sakta avvecklar jag mitt korreliv och ställer om till en mer hemmabaserad tillvaro. Packar slutgiltigt upp resväskan, lägger undan sommarkläderna och bereder mig på att ställa ner resväskan i källaren så fort klockan slår det nya året och uppdraget formellt är över. Jag tänker tillbaka på de här tre åren och vilket privilegium det har varit att få skildra det unga perspektivet i världen för er lyssnare.

Mitt fokus har varit att lyfta fram unga människors röster. Unga väljare i diverse, mer eller mindre dramatiska val de senaste åren. Unga aktivister, unga på flykt, unga drabbade av terrordåd. Unga som trakasseras, fängslas eller förföljs för att de är kvinnor, hbtq-personer eller politiskt aktiva i samhällen som inte tillåter det. Men också drivna unga entreprenörer, yrkespersoner, studenter och aktivister som slår sig fram och berättar en annan historia om sitt samhälle än den vi är vana att höra här.

Tack till alla er jag träffat därute. Ni som släppt in mig och generöst delat med er av er historia. Utan er hade det aldrig gått.

Unga människor idag beskrivs ibland, särskilt i vår del av världen, som bortskämda. Generation Y och Z som bara hänger på sina mobiler och lägger upp selfies, som fått vägen krattad sedan födseln. Den bilden stämmer säkert till viss del, men det är inte hela bilden jag har fått under åren. Jag ser också en generation som i många fall har fått en riktig bajsmacka av sina äldre. Det vill säga, de har fått en riktigt otacksam uppgift i att handskas med det samhälle de äldre generationerna lämnat efter sig. Politiska kriser, finanskriser och en överkokt planet. En samtid som har präglats av ovilja att ta tag i viktiga frågor och att skylla ifrån sig, som om frågan gällde vem som hade sönder den fina vasen och inte människors faktiska liv. I andra fall har de unga fått samhällen som har präglats av att tidigare generationer har roffat åt sig. Samlat pengar och makt runt sig själva, vägrat lämna ifrån sig det eller låta det sippra ner till folket. Vilka är det som är bortskämda egentligen? Och vägen är kanske krattad, men vart leder den?

Ett annat stort privilegium med det här jobbet har varit att vara i er lyssnares tjänst, och jag vill särskilt tacka några av er. Tack alla ni som är unga och som har hört av er, delat och kommenterat. Tack för att ni är bevisen för att det finns ett intresse och ett stort behov av utrikesjournalistik idag.

Alla ni som ofta får scanna utländska medier för att följa vad som händer i era andra hemländer och regioner. Alla ni som känner samhörighet med jordens melaninrika folk. Eller med folk från vars tunga era namn lätt och naturligt rullar av. Eller ni som känner samhörighet med dem som lever på platser där de ständigt får upprepa sitt namn, för att andra vägrar lära sig det rätt. Alla ni som har hört av er och tackat för att jag lyfter utrikesfrågor som annars inte får så mycket ljus och som antingen själva är, eller som precis som jag har föräldrar som en gång varit nya i det här landet. Ni har betytt allra mest – tack.

Palmira Koukkari Mbenga, avgående korrespondent med ungt perspektiv.
palmira.koukkari_mbenga@sverigesradio.se