Gott nytt år alla vanliga amerikaner: Kajsa Boglind, Washington

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Washington måndag.

Som USA-korrespondent har jag berättat om samma person för er lyssnare nästan hela det här året - den älskade, hatade och ständigt kontroversielle president Donald Trump.

Men så här på nyårsafton när människor strömmar till mataffärerna för att köpa snacks och bubbel inför kvällens firande så är det i stället alla de vanliga amerikanerna jag också mött och berättat om som dröjer sig kvar allra starkast i mitt minne.

Trump-väljarna inne på en restaurang i Jackson Mississippi som trotsat snöstormen för fisksoppa med goda vänner och som var så nöjda med sin president.

De förväntansfulla demokraterna i en kall lada i Virginia bara dagar innan mellanårsvalet - dom som värmde sig med varm äppeljos och hopp om seger för sina kandidater.

Å så den manliga republikanska juridikstudenten i Springfield Missouri som mitt under den infekterade Kvanaugh-affären berättade att han ville jobba för kvinnor som fallit offer för sexuella övergrepp och som menade att det är självklart bland unga att tro på en kvinnas vittnesmål.

Amerikaner som känt tillförsikt och förväntan inför framtiden.

Men så här på nyårsafton måste jag också minnas de mörka stunderna. Gräsmattan som blev en minnesplats utanför Stoneman Douglas Highschool i Parkland dagen efter att en tidigare elev skjutit ihjäl 17 studenter. Kongressledamoten som stod där och grät med pannan mot ett träd. Pappan på den lilla scenen som ville berätta om sin döda dotter å som inte tyckte att han nog ofta sagt till henne hur fantastisk hon var.

Det brandhärjade Kalifornien och flickan i Malibu som gick runt i askan efter sitt föräldrahem. Hon vars morfar jobbat för Walt Disney och sparat på tidiga teckningar av seriefigurlegenden. Nu var allt borta.

Människor som fått en oväntad smocka av livet och som blivit tvungna att hantera fruktansvärda förluster.

Men alla ögonblick är inte svartvita. Ett av mina ljusaste jobbminnen från 2018 är konstigt nog från sångerskan Aretha Franklins likvaka i Detroit. Människor strömmade till medborgarättsmuseet där hon låg i öppen kista i röd klänning och skimrande pumps. Det var så många som ville ta farväl och i vimlet träffade jag en distingerad äldre herre - Thomas. Han berättade att han lyssnat på låten Respect varje morgon under hela gymnasietiden för att den sången fick honom att känna respekt för sig själv och andra. Jag träffade också Shiro som tyckte att Aretha Franklin varit som en mormor - nån som alltid funnits där för henne. Nu var Shiro på plats med barn barnbarn och sin egen mamma - lika mycket för att fira Arethas liv och gärning som för att säga hejdå.

Så många intressanta amerikaner som så ofta hamnar i skuggan av sina politiker i min rapportering härifrån. Jag undrar hur dom firar nyår ikväll och jag önskar dem - och er som lyssnar - ett riktigt gott nytt år.

Kajsa Boglind, Washington
kajsa.boglind@sverigesradio.se