Tre följdfrågor: Caroline Kernan, Stockholm.

Utrikeskrönikan onsdag 12 juni. Stockholm.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm onsdag.

För två veckor sedan var jag i Ungern, jag bevakade EU-valet därifrån eftersom migrationspolitiken i EU var en stor valfråga och Ungern har gjort sig ett namn genom att vilja stoppa invandring till EU.
Jag är på gränsen till Serbien. Där det där stora staketet har blivit en symbol för flyktingkrisen 2015.

Jag träffar flera unga killar som låter likadant.
De säger rasistiska saker utan att blinka. Flyktingar är livsfarliga säger de. De är kriminella och de våldtar tjejer. De säger att de är rädda och det är inte så konstigt. Regeringen har drivit linjen om att migranter är ett hot mot Ungern hårt, och överallt hänger valaffischer med budskapet att migrationen ska stoppas.

Mitt i Budapest, i floden Donau ligger en ö som är en enda stor park. Det är en festival här för barnfamiljer. Hoppborg, glass och boll-sporter överallt. Jag går fram till några killar i 25-års åldern. De har snaggat hår på sidorna och lite längre hår i mitten, bakåtslickat i en stram tofs. En av dem heter Mark, hans mörkgröna T-shirt har ett stort tryck på framsidan med Tyska Försvarsmaktens märke tryckt på och runt halsen hänger en sån där dödsbricka som soldater har.

Hans pappa jobbar med politik säger han, för ett mindre nationalistiskt och högerpopulistiskt parti.
Själv bryr han sig inte om politik så mycket. Men han tycker absolut att Ungern har ett stort problem med migration, och att landet inte ska ta in flyktingar.
Jag som vet att landet tar in få flyktingar jämfört med andra länder frågar; vad han menar med ett stort problem?
Jo, men det är viktigt att hålla gränserna. Det är säkrare i Ungern än i Frankrike t.ex. för de tar in flyktingar, flyktingar är farliga, det vet man, säger han.

Hur vet du det, frågar jag?
Han svarar att han har hört saker av kompisar och så. Han tvekar lite och säger att han har ju inte träffat någon som flytt själv. Men det är det ju i alla fall vad media skriver säger han, Så han har läst om det.
Tror du på det frågar jag?
Han är tyst en stund och säger; Jag vet inte.
Han börjar prata om jobb istället, han är sur över att lönen för honom är så dålig att han inte kan jobba som det han är utbildad till, sjuksköterska, utan istället jobbar på ett lager med att köra truck. Han ändrar sig och säger att jobb och sjukvård är de viktigaste frågorna för honom.

Innan jag avslutar intervjun och går därifrån vänder han helt.
Jag är ändå av den åsikten att alla borde få en chans. Vi måste kontrollera noga så att ingen brottslig eller farlig person kommer in i landet – men så länge man inte är dömd för något så borde folk få söka asyl, säger han.

Caroline Kernen, korrespondent med fokus på unga.
caroline.kernern@sverigesradio.se