Xinas kulturella självförtroende: Hanna Sahlberg, Kinakorrespondent

Utrikeskrönika 28 juni 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, fredag.

Bostadsområdet Madrid, Soliga barockpalmens bostadsområde och Hotell Viktoria i den kinesiska provinsen Hainan har satts upp på listan över oacceptabla platsnamn, det senaste verktyget för Xi Jinpings kulturpolitik.

Enligt de nya direktiven ska utländska, konstiga och överdrivna namn undvikas, till förmån för namn som anses framhäva fin kinesisk kultur.

På den senaste partikongressen 2018 framhävde kommunistpartiledaren Xi Jinping vikten av "kulturellt självförtroende", och tillade att kulturen är landets och folkets själ.

Det är tydligt att kinesisk kultur ska tolkas restriktivt, snarare än inkluderande. Efter att ledarens ord klingat ut, började därför myndigheter och lokala ledare att försöka formulera vad som kunde anses vara riktig kinesisk kultur och inte. Den senaste kampanjen mot utländska och konstiga namn pågår över hela landet. Kanske lyckas den radera ut bostadsområden med kvasi-kosmopolitiska namn som Versailles, Bobo-fristaden och Edens lustgård, tidstypiska för de senaste årtiondenas byggboom som skapat stadslägenheter åt den nya medelklassen.

Även om staden Guangzhou rapporterar att 90 procent av de utpekade namnen bytts ut, stöter kampanjen på patrull. En artikel i den utländska kinesiska upplagan av partitidningen Folkets dagblad diskuterade nyligen om det verkligen är viktigt att avskaffa utländska namn, när Kina redan hunnit att bli så ekonomiskt framgångsrikt, och hur mycket det skulle göra för självförtroendet. Artikeln föreslog dessutom ett undantag för etablissemang med namnet Marco Polo i sig, eftersom upptäcktsresenären från Venedig faktiskt skrev mycket fördelaktigt om kinesisk kultur i sina världsberömda reseberättelser. Framför allt ifrågasätter skribenten vem som ska betala för att byta alla skyltar och ID-kort med utdömda namn på.

Men kampanjen har i alla fall sänt en signal om vad etablissemanget anser vara bra kinesisk kultur. Vill man ha extra trygghet och förvissning kan man besöka en så kallad gammal stad, som finns i kinesiska städer från Kashgar till Hangzhou. Många tycks vara konstruerade av samma fastighetsbolag, som förser gågatan med identiska snidade trädörrar från fabriker och gatorna med jämnstora gatstenar.

När jag hälsade på i konstnärsdistriktet Songzhuang utanför Peking sist blev jag förvånad över att se att butiker och restauranger i de tidigare hemsnickrade byarna hade fått identiska skyltar i metall, med distriktets logotyp på. Likheten gjorde det till och med svårt att hitta.

Särskilt hos kineser som lyckats bra ekonomiskt finns redan en övertygelse om att Kina är bäst, äldst och vackrast. Men Xi Jinpings ord om att höja det kulturella självförtroendet tycks nästan ha fått motsatt effekt. Kommittéer sammanträder nu ängsligt och gör listor över det som inte är tillräckligt bra och kinesiskt. I Peking träder nya regler i kraft nästa vecka som inskränker rättigheter för butiker under 60 kvadratmeter att producera och sälja mat, vilket kan äventyra många av källorna till lokala specialiteter. Skulle de nuvarande uttolkarna av kinesiskt kulturellt självförtroende få arbeta i ostörd ro tillsammans med konsulter och byggbolag tycks resultatet kunna bli städer i stil med Konsumbutikernas gamla enhetslinje Blåvitt: Kina förpackat i så snarlika paket att man nästan kan ta miste på ett kilo godkänd pekinganka och ett kilo godkänd litteratur.

Hanna Sahlberg, Kinakorrespondent
hanna.sahlberg@sverigesradio.se