Vem skyddar vem? Lubna El Shanti, Moskva

Utrikeskrönikan 5 augusti 2019. Moskva.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Moskva, måndag.

Ett hundratal poliser, står på rad längs en av huvudgatorna här i stan. De har svarta hjälmar med skyddsglas på sig, batonger, vapen. De står stilla, tittar rakt fram och rör inte en muskel i ansiktet.

En äldre kvinna går förbi polisraden. Hon går nära, väldigt nära men så stannar hon upp framför en av dem.

– Du ser så ung och snäll ut, säger hon.

Hon håller fast blicken på polisen men han fortsätter titta rakt fram, förbi henne. Jag som står lite på håll tycks mig ändå se att det rycker lite i hans mungipa.

Hon rotar i sin väska och tar fram en flaska vatten.

– Du är säkert törstig, du måste dricka, säger hon.

Polisen ler nu lite, försiktigt, men leendet är uppenbart och hans kollegor bredvid ler också.

Den äldre damen insisterar, säger till poliserna att de borde ta av sig hjälmen, vädra huvudet lite, lätta på utrustningen. De svarar inte och hon fortsätter att rota i väskan.

Hon tar fram en papperspåse. Här har du också en pirog, säger hon.

– Du är säkert hungrig, ska du inte äta lite?

Polisen skrattar, kvinnan också.

Jag undrar: Vem tar hand om vem? Vem skyddar vem?

Poliserna har beordrats att ta hand om demonstranterna som protesterar utan tillstånd. De kräver fria och rättvisa val, att oppositionella politiker ska få ställa upp i lokalvalet här september. Men man får inte demonstrera utan tillstånd och demonstranterna måste därför tas om hand, gripas.

Jag vet knappt längre själv hur många jag har sett bli just omhändertagna av polisen under de senaste demonstrationerna.

Klart är i alla fall att det inte är någon idé att försöka fly, för då gör det ont. Efter lördagens protester greps närmare 1000 personer. Veckan innan runt 1300.

Det är oklart om kvinnan är en av demonstranterna eller råkade bara ha vägarna förbi just den här platsen. I vilket fall verkar hon vara obrydd och orädd. Poliserna måste ju också få äta och dricka, så att de kan fortsätta göra sitt.

Hon fortsätter gå längs polisraden och bjuder dem på vatten, muntrar upp de uniformerade männen.

– Du ser ut som min son, säger hon till en av dem
– Du är stilig
– Du ser snäll ut, fortsätter hon.

När hon hälsat på hela polisraden, bjudit dem på vatten går hon sin väg.

Men jag kan inte låta bli att undra, vem tar hand om vem och vem skyddar egentligen vem?

Lubna el-Shanti
lubna.el-shanti@sverigesradio.se